5 år och "ont i hjärtat" HJÄLP!!

Min första tanke när du skrev att EKGt visade nada är just panikångest.
jag har de själv och får sjukt ont i bröstet när jag får en attack :(   Det är värt att kolla upp det tycker jag. Tror även så små kan få ångest och oro utan att själv veta va de grundar sig i :(

de kan ju vara ngt så enkelt som oro över att förlora er i familjen? 

Jag är absolut ingen expert men jag skulle säga att det är panikångest.

Har själv panikångesst titt som tätt av olika orsaker och första gången jag fick det hade jag så ont i bröstet och det strålade ut i armarna så jag ringde akuten flertalet gånger.
Har på senare tid lärt mig hantera det genom att koncentrera mig på annat och försöka vara så lugn som möjligt.

Har ni det jobbigt hemma eller finns det något han kanske går och oroar sig över?

Jag tänkte åxå panikångest när jag läste det här! Men saken är den att jag har sedan jag varit liten (kommer ihåg från ca 8 års ålder innan det vet jag inte) fått i perioder att det sticker till i hjärtat. Det är som en elstöt, obehagligt som f*n och jag blir som förstenad, blek, kallsvettig och jätterädd när jag får det. Det är över på en sekund men obehaget sitter i länge efteråt.
Jag vet att jag hade det mycket i tonåren, fick även svårt att andas in luft och problem med magen. Har gjort otaliga ekgn, ul på sköldkörteln, fått astma medicin och är utredd helt och hållet, in och ut och de har inte hittat nått speciellt.
Jag funderar på en sak, har han varit sjuk nyligen? Så att han varit lugn en period och nu börjat röra på sig mer? Har nämligen ett svagt minne av att någon sagt åt mig att hjärtat och musklerna runt om kan få ett "sendrag" om man varit vilande länge och sen börjar röra på sig igen. Nu sa de inte sendrag utan nått annat men jag kommer inte ihåg exakt, förlåt.

Idag får jag däremot panikattacker och när jag mådde som sämst så fick jag dessa stötar i hjärtat, jag stressade som fan ett tag och kraschade hårt. Så jag funderar om det är nått av det som gör det, stress både psykisk och fysisk, längre tids vila och eftersom tonåren är en tung period med hormoner, skola, killar, vänner osv så kan det sitta i en blandning av allt.

Men barn kan ha panikångest.. Har du pratat med läkare om det?

Tack snälla för alla svar.

Jo jag börjar oxå misstänka panikångest. Tycker inte han har stressat mycket, men det kan vara jag som smittar honom, det har varit mycket med lillebror ett tag, jag har jobbigt på jobbet och har säkert varit lite surare än vanligt mot barnen.
Kan det vara så "enkelt"?
Det är en väldigt känslig och klok kille som håller mycket av sin oro inne och inte visar utåt att han är orolig eller ledsen/irriterad.
Kanske är det något på dagis som skrämmer eller oroar honom? Som kanske inte han tänker på... Får nog ta ett möte med fröknarna imorgon för att se om de tänkt på något särskilt.
Eller så får jag lägga allt annat åt sidan och försöka finnas där för honom mer??

Jag förstår att du blir rädd och orolig men om EKG och prover ser bra ut och läkarna inte hör något blåsljud, han inte blir yr eller svimmar vid ansträngning eller lätt blir blå om läpparna eller andfådd så behöver du nog inte oroa dig för att det skulle vara något hjärtfel.

Har han haft problem med magen? Ont i magen kan lätt tolkas som ont i hjärtat.

Lycka till och stå på dig till du känner att du har fått en ordentlig förklaring till att detta händer.

Ja han har klagat på ont i magen... Men har inte varit dålig i magen på något sätt, varken lös eller hård... Han säger ju själv att han har ont i magen men då pekar han på magen och när han har ont i hjärtat pekar han på bröstet så jag vet inte...

Jo jag får nog kolla lite och kanske skriva dagbok över hur han klagar eller vad han gör och bajsar. Kanske ser ett mönster då.

Åhh, det smittar jättemycket på barnen! jag märkte tydlig skillnad på mina före och efter jag kraschade. Jag var åxå stressad, irriterad och det satte sig på dem åxå.
Försök prata med honom men du kanske även ska försöka höra med bup om vad du kan göra för att få han att öppna sig, det är en ganska bra egenskap om man kan prata om sina känslor. Inte bra att hålla dem inne så din tanke om att det kan vara panikångest känns ju ganska rätt här om man kollar på din beskrivning av ditt barn. Är själv så där så jag hellst inte säger hur jag mår, vad jag tänker på osv. Håller allt inom mig. Tyvärr kommer det ut på ett eller annat sätt.. Har faktiskt alltid varit sån, sedan jag var barn så det är ju inte konstigt att man är ett nervvrak som vuxen.
Hoppas det går bra för lillkillen nu!!

Det är inte en magkatarr eller någon annan åkomma som spökar, det onda kommer kanske från magmunnen?
Hoppas ni lyckas klura ut vad som orsakar det onda! 

Gastrit?

Hur har det gått för er ts??