Fru utan lust
Hej
Jag har sedan snart 10 år ett förhållande med kvinna jag älskar mycket och idag är gift med. Vi har tre fina friska barn ihop är 38 å 40år och torde vara lyckliga.
Sedan tre-fyra år har min fru inte velat ha något sexuellt samliv med mig, eller rättare sagt inte har lust. Visst får man till det ibland, men det är lika ofta i kvartalet som medelsvenson har i veckan.
Vi har diskuterat detta utan resultat. Jag bönar och ber om att i alla fall få veta om det är på mig det hänger. Men hon säger att det inte finns lust och det inte har med mig att göra.
Jag är frustrerad och vet inte vad jag skall ta mig till. För mig är sexlivet inte bara ”sex” utan en stor ömhets- och kärleks-bekräftelse.
Sexet som sådant kan jag ju lösa på annat håll ”inget alternativ för mig”.
Men det känns jobbigt eller nu snart inte hållbart är, att jag inte känner mig älskad längre.
Visst får man fina kommentarer och så men dem bryts ner i molekyler då man inte är önskvärd på hennes sänghalva.
Jag har flera gånger frågat vad man skall göra åt detta då hon själv säger att hon vill ha det bättre. Men jag kan ju inte med än prata med henne. Hon har inte heller sökt hjälp fast jag föreslagit detta. Men hon gör inte det.
Om hon nu talar sanning om att det inte är på mig felet ligger så kan jag ju inte göra mer är vara en duktig man med fina komplimanger, blommor och så.
Skall jag boka tid hos familjerådgivningen för hjälp att göra ett smidigt avslut på detta eller finne det hopp?
Jag har bestämt mig att inte leva i celibat vilket jag mer eller mindre idag gör.
Vad gör man?
/ledsen man..
Älskar min fru och mina barn och VILL inte vara otrogen av en rad olika skäl. Jag VILL få sexlivet att fungera med kvinnan jag vigt mitt liv åt. Inte massa kåta singlar på bodycontact.se etc.
Eftersom hon helt tappat sexlusten tänker hon inte på hur ofta vi älskar vilket i sig emellanåt är deprimerande. Skulle önska att vi gjorde problemet till VÅRT problem, inte mitt.
Nu är det som det är och jag har nu gett mig f-n på att ta reda på vad som gått snett. Göra vad JAG kan för att förbättra situationen även om hon BORDE engagera sig minst lika mycket om inte mer.
Har gjort små framsteg som jag lever på. Här är min erfarenhet (lite konstruktiva råd och inte bara gnäll som jag skulle kunna skriva spaltmeter med)
I mitt förhållande funkar INTE följande:
1.) Det går inte att prata till sig sex
2.) Går ej att sparka igång sexlivet med skuldbeläggelser eller bestämma si och så många ggr/veckan
3.) Att bara "ta henne" fungerar nu och då men inge regelbundet. Osäkerheten om hon verkligen vill gör mig osäker och tar död på all manlighet / självförtroende + har för första gången i mitt liv fått potensproblem.
4.) Att hela tiden lyfta fram att det måste vara något fel på henne får henne osäker och verkar avtändande i sig.
Trots p.4 har jag personligen zoomat in på punkt 4 i största hemlighet och i samband med att jag bryter mot p 1 och tar ett ordentligt snack om att jag förgås av längtan efter hennes närhet har jag presenterat möjliga problemområden och frågat om hon är villig att "se över" dessa. Detta samtal får inte ske för ofta utan nu och då med full kraft och mycket tid emellan. Jag har rotat i allt från sidoeffekter av mediciner till kvinnlig psykologi och i MITT förhållande hittat följande potensiella problem hos henne (avslutar med problem hos mig).
1.) Googlade fram att min frus psoriasismedicin orsakar kraftigt nedsatt sexlust samt en rad vitamin och mineralbrister som i sin tur kan påverka sexlust.
2.) Googlade fram att hormonsprialen påverkar många kvinnors sexlust.
3.) Rädsla att barnen skall komma på oss är stor hos frugan.
4.) Dålig självkänsla/viktproblem/trötthet i största allmänhet
5.) Brist på uppskattning utanför sängen.
6.) Hon är livrädd att bli gravid igen (2 barn räcker för oss båda)
Efter att ha fiskat fram så mycket som möjligt direkt från henne och egen research har jag tagit följande steg för att röja alla hinder ur världen:
* Har lyckats få ner hennes vikt genom att föreslå att vi båda äter hälsosammare (och verkligen pushat detta)
* Fått henne att testa alternativmedicin och helt sluta med psoriasismedicinen
* Sagt till henne att ta ut den där förbannade hormon-spiralen som lurar kroppen att tro att den är gravid i första stadiet.
* Har varit och steriliserat mig istället för att slippa oroa sig för oönskad graviditet och ta detta ansvar på mig istället.
* Installerat ett lås på insidan av sovrumsdörren så barnen inte KAN komma på oss
* Engagerat mig mer än någonsin att få barnen i säng i tid för att maximera egen tid med frun.
p 3-6 arbetar jag nu aktivt på att göra det jag kan efter det att hon gått med på att ändra p1-2
Läser tonvis med material kring kvinnors språk/behov kontra män och finner att vi ofta gör/agerar mot våra partners pådet sätt VI skulle vilja de gör mot oss istället för att ta reda på vad de gillar eller tänder på.
En bra start var att både själv ta och låta frun ta denna quiz: http://www.5lovelanguages.com/assessments/love/
Vidare: Som man skulle jag vilja att hon förde vulgära sms med mig och var mer dominant fysiskt och sexuellt - pang på m.a.o.
Hon verkar tända bättre på att bli överöst av komplimanger och uppskattning, kramar utanför sängen, beröring annat än sexuellt. Kvinnans förspel börjar vid frukostbordet är ingen kliché.
Har satt mig i sinne på att ta initiativet att bli en bättre man på dessa områden fast jag anser mig ha alla ursäkter i världen att hitta en kåt kvinna på nätet som inte kräver lika mycket "arbete".
Kanske låter detta manipulativt men jag "översätter" medvetet min råa kåthet till vad jag uppfattar som "kvinnans språk". D.v.s. när jag sitter på jobbet och kåt som f-n skulle vilja sms:a ett sånt där vulgärt sms jag skulle vilja ha från henne skriver jag istället något oskyldigt o "gulligt" som "Tänker på dig" eller "saknar dig".
Istället för att göra det jag skulle vilja göra jobbar jag på fysiskt beröring utan sexuella anspelningar så ofta jag kommer ihåg under dagtid, frukost, korta träffar när barnen är vakna etc.
Av någon anledning har jag fått för mig att vissa kvinnor måste få sina sinnen berörda innan kroppen vilket innebär ett ständigt upprepande (i olika former) hur mycket jag uppskattar henne som fru, mor till mina barn etc.
Sist men inte minst - livsviktigt för barnföräldrar; Tid tillsammans nu och då helt barnfritt. Uppmärksamma bröllopsdag med barnvakt över natt var en succé två år i rad (sexuellt + andra plan). Nu jobbar jag på att hitta en regelbunden barnvakt månadsvis med minimum några timmar på stan för att hitta tillbaka till varandra, helst med möjlighet att spendera natten ihop.
Även om det inte VERKAT som min fru saknar MIN närhet verkar det trots allt som hon gör det bara hon får chansen att "känna efter".
Visst drabbas jag av en sorgsenhet över att hela ansvaret faller på mig just nu men jag ser små, små framsteg vilket håller mig vid liv...
Finns mycket mer att säga men jag ville bara dela med mig lite eftersom jag är i samma sits.
Karl, gift i 21 år (!) med två små killar 3 och 9........