emma ns skrev 2012-06-17 11:40:23 följande:
Flickan och kråkan, du skriver att du snabbt visste att hon förstod saker, var socilat mm. I viken ålder var detta?
Det kom lite senare än vid den ålder din dotter är i. De är ju mitt i separationsfasen då så då är de rätt osociala med alla andra än mamma och pappa

. När han var runt 9 månader så började jag fråga honom om saker.....var precis som du orolig för att han var så tyst och undrade om han förstod. Han pekade sent men tittade efter sådant man frågade efter och efter att han börjat krypa (var 9 månader då) så kunde han krypa och hämta sådant man frågade efter. Det kunde inte lillebror i den åldern (fattade inte en bråkdel och han var tvärtom tidig med talet - förstod mindre men pratade mer). Att han var social märkte vi väl när han var runt året och uppåt. Men å andra sidan har jag som sagt ett yngre barn med som är mycket mer osäkert bland andra människor och som tycker att det är jobbigt med barn och vuxna han inte känner väl och han är långt ifrån autismspektrat ändå, så det är nog snarare en personlighetsläggning än något annat (lillebror är 3 år).
Det som man verkligen ska tänka med barn som är lite sena just talmässigt (nu är hon ju så liten ännu så kanske inte kommer att vara det minsta sen om ett par månader) är ju att inte därmed tro att de inte begriper och är sena språkligt....för det är något helt annat.
Min äldsta var som sagt mer eller mindre helt tyst tills han blev två år och det första han kläckte ur sig var "vinröd" och "månskära" samt pekade på bokstäver i tidningen och talade om vilka bokstäver det var. Kommer ihåg att jag satt med honom på spårvagnnen när han var 2½ år och tjattrade frenetiskt med honom om vad vi såg etc. Man vill ju ge mycket språk till ett barn som är tyst för att liksom det ska komma igång. Och så kom vi till en hållplats och jag babblade på om människor vi såg etc. Jag konstaterade att det inte fanns någon annan spårvagn på hållplatsen. Han svarade "Nej, (lång tystnad), buss däremot". Sedan sa han inte så mycket mer under den färden. Sög in och hade ett rikt språk, men fick liksom inte ur sig något direkt flöde verbalt

.
Jag vet hur lätt det är att oroa sig. Min äldsta var sen med allt. Sen motorisk, sen med talet etc. så jag oroade mig massor. Och nu sitter jag här med en 4-åring som i och för sig har en mild språkuttalsförsening, men som cyklar på vanlig tvåhjuling utan stödhjul och som läser själv lätt-att-läsa-böcker. Jag oroade mig så mycket alldeles i onödan. Han är sen med vissa saker fortfarande, tidig med annat. Och oavsett så är ju ens barn det underbaraste för just dem de är

.
Jag har två totalt olika barn

.