Min 8 månaders bebis är helt tyst, är hon autistisk?!

Som en regel när det gäller språkutvecklingen:

No babbling by 12 months No pointing or waving bye-bye by 1 year No single words by 16 months No spontaneous 2-word sentences (for communication, not repetition) by 2 years Any loss of acquired speech or communication skills at any age

Dessa ovan måste man utreda.

Eller kommunikationsutvecklingen är ett bättre ord.

Det är vid 1 års ålder man ska börja oroa sig på riktigt för uteblivet joller. Då ska barnet också kunna peka på mamma, pappa och lampan.

Jag kan berätta om min son, han är 18 månader och har en 6 månaders utvecklingsförsening och autismsymptom. När han var 12 månader jollrade han lite, han pekade inte eller använde andra gester och hade precis börjat reagera lite på sitt namn ibland. Han var och är fortfarande extremt reserverad mot andra utanför familjen. Med oss är han glad och gosig.

Sedan han har lärt sig att sitta upp har han gungat fram och tillbaka under långa stunder, och i den åldern satt han även och snurrade runt. Han upprepar samma läte på ett repetitivt sätt. Dessa saker är exempel på stereotypier, som är vanligt vid autism.

Han har även många sensoriska problem, är överkänslig för ljus, underkänslig för ljud och smärta, tycker om att lukta på saker osv.

Det som man kan märka vid 8 månaders ålder är att ögonkontakten är dålig, bebis tittar igenom dej eller i ögonvrån, eller fokuserar på munnen. Sen kan det vara så att man märker att huvudet växer väldigt fort, det är saker man har hittat statistiskt. Många med autism har ett stort huvud, hög panna och inböjda pekfinger eller tår. Såklart inte alla, men det har gjorts studier som visar ett samband.

Jag vet att det bara är man själv som kan veta om man bör oroa sig för sitt barn. Men jag ser ingenting som verkar tyda på autism utav det du skriver. Däremot sånt som tyder på att allt är normalt. Tex att hon sträcker upp armarna för att bli buren, förstår en del av det du säger. Det låter mycket bra för att bara vara 8 månader. Om hon blir 1 år och fortfarande inte jollrar något så prata med BVC.  

De flesta jag möter som inte har kunskap tror att sonen tittar i ögonen, men sanningen är att han tittar som hastigast i ögonvrån. Sonen hade svarsleende när han var liten, men vid ungefär 10 månader slutade han med det. Nu kan han göra det ibland.

Han vill inte titta i ansiktet om man sitter nära honom. Han skrattar när jag kittlar honom eller hissar i luften, men vänder ansiktet bort. Om han möter någon främmande tittar han inte på mitt ansikte för att stämma av min reaktion. Detta är brister i ömsesidighet. Han har heller ingen känslomässig reaktion om någon gråter. Alltså någon kan slå sig mitt framför honom och gråta högljutt, men han förstår inte och reagerar inte på det. Ett litet barn har ju inte empati, men reagerar känslomässigt på andras gråt med att tex skrika och vara upprört.  

Om det hade varit jag så hade jag kollat upp synen och hörseln och om det inte var några problem så hade jag hållt mig lugn. Det du bör oroa dig för är ju som sagt om hon inte skulle jollra alls vid 12 månader, eller om hon går tillbaka i utvecklingen. Min son sa tex ord som han tappade, de har inte kommit tillbaka och nu ett halvår senare pratar han fortfarande inte. Det är en röd flagga.

I den åldern så satt han upp, satt och gungade och snurrade sig runt sittande. Han kunde inte vända runt förrän vid 11 månader. När han började krypa så kröp han inte efter mig heller. Men han var och är extremt klängig. Han använde bara gråt för att få det han ville, inga ljud eller gester över huvud taget fram till 13-14 månaders ålder. Nu har han ett begränsat antal. Så länge jag kan minnas så har han haft viftningar med armar och ben när han blir uppspelt (som när förälder kommer hem) eller upprörd (om man tar ifrån honom en sak tex).

Det tog långt tid och mycket träning att lära honom peka på saker, och ännu längre att peka på det han är intresserad av. Han började peka vid 13 månaders ålder (på måfå) och peka ut sånt han tycker om vid 15 månader, och kanske en månad senare kunde han peka ut sånt som han vill ha. Då lärde han sig även att sträcka ut armarna för att bli buren. Tidigare hade han bara gråtit.

Om man senare skulle göra en utredning så är det första man kollar upp syn och hörsel, även fast man tror att allt är bra. Det handlar om att utesluta. Ibland kan man ha en viss hörselnedsättning (behöver inte betyda att man är döv) som gör att man får beteende som liknar de vid autism.        

Det är bra och i tid med pekandet. Tidig är hon med förståelse också. Ens oro ska inte byggas på enbart ett eller ett par symptom. Hon verkar ju framåt i övrigt. Det man gör i första hand är att kolla upp syn och hörsel, det kan ni ju göra om du är orolig. Ibland tror man att synen och hörseln är bra, men det kan finnas en nedsättning. Barn är bra på att kompensera för det.

Är det något mer förutom ögonkontakten som oroar dig just nu?

Tittar hon på de saker du tittar på?
Om du säger titta här och pekar på en sak, tittar hon då dit?
Tittar hon på ditt ansikte när hon möter något nytt/skrämmande?
Hur reagerar hon på att någon gråter eller är arg?  

       

Men hon är 10 månader nu va? Jag skulle vilja påstå att det är mycket bra att hon börjat jollra/prata lite. Du sa ju tidigare att hon inte jollrar alls, bara ooh och aah. Då har det hänt mycket på en månad eller hur ;)

Bebisar får visst vara blyga, oroliga och klängiga utan att det är någonting att oroa sig för. Vid 12 månader tittar man om barnet lystrar till sitt namn, jollrar med flera konsonantljud, har ögonkontakt mer än i ett par sekunder.

Allt det som du räknar upp att hon kan låter mycket lovande för att bara vara 10 månader. Det låter fullständigt normalt, kanske till och med lite tidigt :)

Men som sagt, om du fortfarande är orolig så är det i första hand hörsel och syn som ska kollas upp. Detta oavsett om man hade misstänkt autism eller ej.        

Men det ska inte så små bebisar veta. Man vill att de ska kunna peka ut mamma, pappa och lampan vid 12 månader. Och det är en himla skillnad på 7 och 12 månader. Det händer så mycket under den här tiden.

Vid 10 månader kunde inte min son ens vända runt. Han kunde inte kommunicera annat än genom gråt. Alltså inga ord eller gester, sträckte inte upp ärmarna för att bli buren. Och BVC oroade sig bara lite.  

Jag vet att du inte gjorde det, det jag menade var att så små bebisar inte behöver ha någon alls språkförståelse. Vid 12 månader ska de förstå enstaka ord och peka ut dem.

Men din dotter är ju bara 7 månader? TS dotter är 10 månader.

Okej, era barn är ändå så pass små att man inte behöver oroa sig alls. Bara om det skulle vara något extremt avvikande. På 18 månaders kontrollen tar man upp autismrisken.

Hur gammal var han när han gjorde det där med att dra i handen? Sonen är ju 18 månader nu och har precis för några veckor sen börjat att dra i kläderna på oss och dra med oss till något han vill ha. Han pratar ingenting än men jollrar. Inte ens mamma och pappa säger han, men iofs skriker han nää nää när han inte vill något.

Men vid den här åldern kan han äntligen visa att han vill bli buren genom att sträcka ut armarna, och visa att han inte vill ha något genom att vifta med ena armen. Han har inte många gester annars. Men det som oroar mig allra mest är att han inte förstår stämningar och känslor alls. Någon kan ha slått sig precis framför en och ha jätteont och gråta och han skrattar åt det. Om någon skulle skrika på honom väldigt argt sitter han alldeles still, eller så skrattar han.

Han är lugn, passiv, inte alls social fast det är mycket bättre inom familjen än med främmande, men han ger inte bra ögonkontakt med någon.

Får jag fråga när din son blev diagnoserad? Pratar han kommunikativt idag?

Nej inte alls. Vid ett år som sagt. Det är långt dit :)