Min 8 månaders bebis är helt tyst, är hon autistisk?!

 Det är ett bra tecken att hon pekar och tittar på det du pekar på. Jag har en son med autism, och han tittade aldrig på det vi pekade på, han fick lära sig det vid ca 4 års ålder.
 Han "delade" inte intresse med oss, vanligtvis kommer barn med leksaker och vill visa upp för mamma eller pappa, det gjorde han aldrig. Han lekte inte med saker, han rullade en boll nerför en "bollbana" hela tiden.
 Om han blev ledsen satt han bara och skrek för sig själv, han gjorde inga ansatser till att försöka komma till mig, fast han kunde ta sig fram.
 En annan typisk sak var att om han ville ha något så kom han och tog vår hand, och tog den till det han ville ha, fast det var förståss när han var lite äldre.
 Han repeterade ord - om jag sa "Vill du ha apelsin eller banan" så sa han banan fast han ville ha apelsin. Kom på att det var ju också lite senare.
 Men att ett barn är tyst eller sen med talet behöver inte betyda att det är autism, man får titta mer på samspelet och kommunikation. Min yngste son pratade väldigt sent, men han kommunicerade på alla andra möjliga sätt, med egna tecken och ljud. Jag var aldrig orolig för honom. Och som jag har läst det du skriver så tar hon ju kontakt och kommunicerar, hon verkar vara en lite försiktig tjej bara.
 Självklart kan man ha ögonen öppna och prata om sin oro på BVC, men oroa dig inte för mycket ändå!

 Han kanske började med att dra oss i handen och ta oss till det han ville ha när han var runt 1,5 år. Det gör väl andra barn också, men de kan också gå själv till det de vill ha och inte når och peka. Det gjorde inte han, han använde oss som en "förlängd arm".
 Han började utredas när han var ca 2,5 år, då han inte ville prata eller kommunicera alls på BVC. Jag kunde inte säga att han kunde så många ord heller, så vi blev skickade till logoped som ganska snart såg att det var något mer än bara talet som var annorlunda. Han fick diagnosen autism när han var ca 3,5 år.
 Idag pratar han, men det är fortfarande mycket "ekotal", han provar meningar han hör från film och TV, och använder dem i talet, ofta på ett ganska rätt sätt. Det kan låta lite roligt ibland ändå.
 Han var sen med att förstå frågor, men nu kan man ställa en fråga, om man gör det på rätt sätt, och få ett svar.
Så kommunikationen är sämre än andra barn i hans ålder, liksom det sociala samspelet. Men han går i vanlig klass, med en mycket duktig assistent.

 Han jollrade inte så mycket, han sa vissa ord som sen försvann. Han kan nog räknas som högfungerande, eftersom han går i vanlig klass och klarar de flesta ämnen bra.
 Han får vara med några barn i skolan, men har inte just några kompisar efter skolan, men det bekymrar honom inte just nu heller. Han är glad och lycklig som andra barn, och det är huvudsaken.
  Jag kände direkt från första stund att det var något som inte stämde. Han var liksom stel i famnen på oss, vi tyckte det både min man och jag. Han "spände" sig hela tiden. Och det var svårt att få kontakt. Han var lite sen och efter med allt, men inte onormalt, han kunde det han skulle ca två månader efter han skulle göra det på BVC, och de tyckte inte att det var något onormalt.
 Han var väldigt lugn som bebis, gick sent och tog sig fram sent, och på något vis kände vi hela tiden att det var något som inte stämde, fast man inte kunde sätta fingret på det.
 Men jag kan inte komma ihåg exakt hur han var vid 9-10 månaders ålder, nog hade han ljud för sig, men det var kanske inte klassiskt joller.
 Men din dotter verkar ändå vilja "dela upplevelser" med er, även om hon inte säger något så kommer hon ändå och visar upp saker och tittar på er. Man ska titta på den kommunikationen också, inte bara hur mycket eller lite de pratar. Vissa barn är så i sin personlighet att de är tystare och mer försiktiga än andra.
 Så oroa dig inte alltför mycket än, hon är fortfarande liten, alla barn jollrar och pratar inte så tidigt!