Mattebegåvad ettagluttare
Pallas, vi var i samma situation för ett år sedan. Redan i slutet av 6-års tog jag kontakt med studierektor och luftade min farhågor att sonen skulle bli understimulerad och därmed tappa intresset och/eller störa undervisningen. Mitt önskemål var att han skulle få ha mattelektioner med äldre barn. Jag blev lite lugnad av studierektorns löfte om individanpassning, och när skolan väl började tog sonens lärare genast itu med det hela och inom ett par veckor hade han extraböcker både inom matte och svenska. Men sen hände inte så mycket, specialmatten rann ut i sanden då specialläraren sällan kunde närvara. Istället fick han 4ans mattebok att jobba självständigt i, med diagnos och handledning ca varannan vecka. Ingen som kollade att han faktiskt arbetade, ingen att prata matte med eller göra gruppövningar med, och istället satt han och babblade med kamraterna istället. Min 7-åring hade definitivt inte arbetsmoralen att själv hålla ångan uppe, även om han tyckte om matteboken och övningarna. I slutet av ettan lovade skolan att undersöka om han kan få ha matte med fyrorna till hösten. Då får han börja om med samma bok igen, men det är ok tycker han. Han har inte lärt sig något inom matte/svenska direkt under året, men mycket inom historia, no, etc och viktigast av allt så tycker han att det är roligt med skolan. Han önskar ofta att de andra var bättre på matte så han slapp övningar med 10-kamrater och istället kunde leka "Burr" (multiplikationslek) och kiknande. Mitt råd är att så snabbt som möjligt få till ett möte med både lärare och studierektor, gärna ordna något test som visar hur mycket matte han faktiskt kan (annars går halva året till att utröna vilken nivå han ligger på ; ) och sedan bedöma de olika alternativ skolan kan erbjuda. Är du dessutom påläst om läroplanen och vilka rättigheter barn har till individanpassning kan det förkorta diskussionen om de "trilskas". Önskar din son en riktigt god skolstart!