Mattebegåvad ettagluttare

Men barnen gör ju nationella prov i årskurs tre och där ingår problemlösning som en viktig del så lärarna kan knappast strunta i det Safari ev. utelämnar Förra terminen var problemlösning en rätt stor del av det nationella provet och nog går det att hitta den typen av uppgifter till alla barn tycker jag, på samtliga nivåer.

Jag vet inte vad för förutsättningar du åsyftar, men forskning visar att lärarens kunskaper är det mest avgörande vad gäller att barnen lär sig något. I andra länder finns mycket stora klasstorlekar, men högutbildade lärare i dessa klasser har alltid elever som uppnår bättre resultat än elever till lågutbildade lärare/outbildade. Pedagogiken är faktiskt inte heller avgörande, men att låta eleverna arbeta för mycket fritt och laborativt har visat sig negativt, eftersom många elever inte förstår syftet med laborationerna eller vad de lärt sig av det hela. Sedan är det förstås ett problem att många lärare på lägre stadier är typiska humanister som oftare brinner för språk än för matematik. Dock har de tvingats att lära sig att undervisa i basal matematik, dock givetvis inte primtal, ekvationer, roten ur osv, men min poäng är att många fröknar i årskurs ett är rätt ointresserade av matematik enligt mina fördomar iaf.

Jag tillhör dem som tycker att de elever som har svårigheter borde få extra hjälp utanför klassrummet, men tyvärr är det så idag att det anses för utpekande och diskriminerande att "exkludera barn" utan alla ska fösas ihop i samma rum och då dominerar de okunnigaste som hela tiden behöver hjälp. Mot bakgrund av det tycker jag själv att man som förälder får utmana sitt barn hemma. Jag ser att ni här är inne på det, extra matteböcker hemma, dataspel med matte osv.

Har själv en son som nog har fallenhet för matte, men vi har aldrig introducerat mer abstrakt matte för honom, dock så gjorde svärfar det och sonen fattade direkt och klarade ekvationer osv, men sedan lät vi det bero och han tuffar på med den vanliga matten i skolan och spelar mattespel på datorn hemma, schack och andra strategispel och det funkar bra. Den enkla matten i skolan räknar han fort och lätt och gnölar inte över den iaf.

Däremot har jag två barn som är väldigt duktigt inom alla andra ämnen och där introducerar jag absolut "svårare" saker för dem hemma, t ex läser de nu klassiker (de är 9 och 10 år) och de kan redan reflektera över de romanerna på ett sätt som även ungdomar på högstadiet kan göra, men som barn på låg- och mellanstadiet absolut inte verkar få chans att göra, för skolupplägget går ut så mycket på lästräning i åk 1-3 och sedan på mellanstadiet här får man läsa vad man vill och ge ett värdeomdöme = totalt värdelöst vad gäller språk- och tankeförmågans utveckling så där kör vi stenhårt med att man läser mycket, man läser förhållandevis avancerat och man pratar om böcker på ett sätt som inte bara innebär ett värdeomdöme. Nu har de ju även andra skolämnen och jag gör samma sak där.

Tyvärr innebär det här med att skolan är allt mer anpassad till de svagaste eleverna att de "starkare" elevernas föräldrar ser till att de "starka" barnen blir ännu starkare genom att de drillas och utmanas hemma, men som jag ser det finns inget alternativ.