Mattebegåvad ettagluttare

Åh, tack för bra tips! Mensa hade jag inte tänkt på själv. Ska låta honom börja och sedan se vartåt det lutar. I storebrors klass tycker jag att individanpassningen har fungerat bra, men när det kommer till den här typen av nivåskillnader kanske det blir svårare. Bra idé att kolla efter lärarmaterial att ha i rockärmen om det behövs!

Nä, det där med att "hämma inlärning" för att de inte ska få det tråkigt i skolan är svårt. Har de en specialtalang så kommer de ändå hamna så långt före sina jämnåriga kamrater på det ämnet. Som du säger kan man ju inte heller låta bli att svara när de frågar och funderar. 

 

De har inte jobbat så mycket med matte i förskoleklassen, verkar det som. De har språkprojekt på skolan nu, han missade mattesatsningen med ett par år... De har grejat lite med plus och minus, men han har ju på egen hand räknat ut att det finns andra räknesätt och frågat om dem. Så har det rullat på, han suger i sig information som en svamp och ger sig inte förrän han har förstått hur det hänger ihop. Vi har i hemmiljö hållit på mycket med experiment och sådant, och han applicerar sin matematiknyfikenhet på dem. Vi har även en bekant som är matteintresserad och som gått igenom en del lite mer avancerade grejer med sonen. Han letar också gärna upp mattespel på nätet och spelar dem.

Tack för era fina, förstående svar och kloka tankar! Jag ska svara lite mer senare, nu ska jag ut och kasta boll med grabbarna. Härligt med sommarlov!

Tack för alla tips, de är guld värda! Jag var lite nervös att denna trådstart skulle kunna uppfattas som skryt (vi vet nog alla att det kan vara känsligt att tala om barn som kan lite mer än de "borde"), men jag är jätteglad att ni ger så bra input!

Jag känner att jag har lite mer på fötterna nu, speciellt tacksam är jag för tankar från er som är lärare. Jag vill ju inte klampa på som om min son vore värsta underbarnet, det är han inte, men vi vill samtidigt vara beredda för att ge honom en bra grund att stå på.

Kanske ska passa på att fråga, eftersom jag ändå har er på tråden angående matte och inlärning: jag tror att min 8-åring har ärvt min dyskalkyli och jag undrar om detta är något som jag ska ta upp med skolan?

Nej, det är matten som står ut exceptionellt. Eller ja, de naturvetenskapliga ämnena, kanske, han har även ett särintresse för kemi och fysik, men kunskaperna är inte lika uttalade där, även om vi märker en talang för den typen av fakta och tänkande.

Jo, det kan han såklart, men vi vill ju inte att han ska bli uttråkad av matten heller. Om han skulle få läxor på den nivå storebror haft nu i ettan, då kommer han stora tråkdöden dö och kanske tappa sugen även på andra områden. Så var det för mig i skolan och jag vill gärna ha lite strategier för att han ska slippa den biten.

Gaytjej: Tusen tack för tipset om talkamraterna! Ska ägna kvällen åt att läsa på lite om detta och se vad vi kan hitta på till terminsstarten. Vi har ju uppmärksammat hans svårigheter med plus och minus i huvudet på utvecklingssamtalen, men det är inte förrän de senaste veckorna det slagit mig att han ju faktiskt beter sig precis som mig. Tyvärr gick matten i stöpet för mig helt pga detta. Det är synd, eftersom jag är mycket stark i min matematisk-logiska förmåga annars. Det är just automatiken med huvudräkning och "räkneknep" som inte klickar.

cosinus: Min grabb har full koll på metoderna för att plussa ihop större tal. Vad skönt för dig att du läst matte, då har du iaf lite på fötterna, själv har jag i princip inget utan jag får förlita mig på min man (disputerad biolog och halv civ ing) och vår gemensamma vän (som ska bli inneboende hos oss i slutet av sommaren). Jag kan entusiasmera och förklara sammanhang på "låg" nivå, som primtal, ekvationer och sånt, men kommer det till mer avancerade uträkningar är jag lost...

Är det inte när det uppenbarligen INTE fungerar (om vi ska lägga vikt vid internationella jämförelser) som det är verkligt intressant att diskutera pedagogiken?

Själv tror jag inte att det är pedagogiken, metodiken och didaktiken det är fel på, det är förutsättningarna (eller bristen på, kanske) som lärarna ges i skolvärlden. Det är väl ingen slump att många lärare byter yrkesbana. 

Intressant diskussion om matteböckerna här, ska kolla vad de har för böcker i barnens klass. Vi har aldrig fått hem själva matteboken för storebror utan det har varit lösa blad eller nåt skrivhäfte.

8-åringen säger att hans bok heter Trixie (nåt sånt), känns det igen?

Ska absolut kolla!

 

Jag kan nog inte bedöma en matteboks innehåll själv, men min man och vår inneboende borde kunna. Kan du ge några exempel på riktiga tokigheter man borde reagera på? Och varför?

Framför allt måste man kunna läsa, det kan han inte :D

Tror inte att han är ett geni, han är bara vansinnigt intresserad när han ramlar över något. Han förstår principen bakom primtal och roten ur, samt för enkla ekvationer.

Vi har haft utvecklingssamtal nyss och det går bra före honom i skolan. Han är dock mycket missnöjd med att maten är alldeles för lätt! Hans lärare berättade dock för honom att det bara är att säga till, så kan han få andra uppgifter/böcker. Till min fasa uppdagades det på samtalet att hela skolan bytt matteböcker till Safari! nu kör de den boken åk 1-9...

Jag förde fram kritiken mot serien enligt det som framkommit här i tråden, men lärarens enda problem med boken verkade vara att den "går för fort fram".

Ja... jo... nu får jag väl på nöten förmodligen, men jag hyser inte stor tilltro till lärarutbildningens kvalitet. Den verkar bero på var det är i landet och om man har kunniga föreläsare. Så "brist på kunskap" är väl min fördom om förutsättningarna för lärarna i skolan i dag, samt mycket dealande med sociala problem. Jag hoppas såklart jag har fel, men självklart är jag färgad både av min egen skolgång och av min äldste sons (han är 22). Det var inga roliga upplevelser för någon av oss.