Varför blev det så här?

Har du nån förälder med missbruksproblem? Oavsett tycker jag du ska söka hjälp för medberoende, det är inget som går över snabbt eller ens av sig själv utan hjälp. Ofta är det den dåliga självkänslan som gör att man hamnar i en destruktiv relation, jobba med den till du känner att du är bra, du duger och tycker om dig själv. Jag hade nog valt att gå i terapi också efter att ha levt så länge i en missbrukares närhet. Stort lycka till!

Tack, för ditt svar. Nej, jag har aldrig varit i kontakt med någon missbrukare innan. Mina föräldrar är väldigt präktiga och duktiga, kanske därför jag aldrig känner att jag duger, utan när någon säger till mig att jag är dum eller att det är mitt fel så tror jag på det. Och så är det ju att vara medberoende, man tar på sig skulden.

Hej,

Det är starkt av dig att ta upp detta! Det visar att du vill ha hjälp, och hjälpen finna! Det finns absolut många som tror att de är ensamma med denna situation. Men det är dem inte! Dem behöver få veta det, och få veta att det finns hjälp! 

Jag själv inspireras mycket av den här bloggen:

medberoendeinfo.blogspot.com/

Där finns det mycket tänkvärda tips och råd för oss som tvingas leva med en missbrukare. Även att få prata med andra hjälper otroligt mycket, det kan man göra på detta forum:

beroendelinjen.forum24.se/beroendelinjen.html

Jag hoppas det kan hjälpa! Ta hand om dig!

Jag kan starkt rekommendera att gå till en psykolog. Det har hjälpt mig otroligt mycket i mitt förhållande till killar.
Även om det inte var så extremt som i dina förhållanden så hittade jag gång på gång killar som inte var sjyssta mot mig.

Och sen måste man ju låta det ta tid. Jag hade en paus på två år när jag inte dejtade någon alls för att liksom komma i fas efter någa dåliga förhållanden.

Hej TS!

Har ingen egen erfarenhet av medberoende mer än att jag pratat rätt mycket med en kompis som har samma problem.
Tror att du har en poäng i att du har haft svårt att känna att du duger inför dina föräldrar. Dålig självkänsla är något förädiskt jobbigt

Steget därifrån till hatt hamna i en destruktiv relation är kanske inte så stort. Han gav dig något som du måhända saknade, du ville att det skulle funka och bli bättre och blev kvar länge.
När du bröt från den relationen var du troligen ännu svagare. Misslyckandet inför föräldrarna och relationen, oro mm 
Du träffade någon som verkade bry sig... någon som hade något som du saknade... återigen....

Bekräftelse, längtan efter att bli sedd och älskad... den var stark och .... det är hit jag vill komma.... i denne nye man såg du något som du saknade. Du skriver att de du träffar nu jämför du med honom... VAD är det du jämför. exakt vilken egenskap är det du söker, Vad var det du såg hos honom som var så bra. 

Just det ska du ta fasta på för det är det du saknar. ... hos dig själv.... hans egenskap skulle fylla ditt tomrum... försök hitta den egenskapen hos dig själv... ge den till dig själv istället för att försöka söka den hos någon annan...  (jag har brottats massor med detta själv och det är inte lätt)

Min medberoende vän sa att en relation kommer att ha mycket sämre möjligheter att fungera om man är tillsammans för att man behöver den andre, för att det skapar en obalans och... ett beroende.

En stor del av din läkning handlar om att stärka din självkänsla. Min kompis berättade också om att vara positiv och stark utåt sett med ett stort kontrollbehov och hur jobbigt det varit att våga släppa på kontrollen och våga känna efter.

Det är en jobbig process och du bör inte vara ensam i den så sök gärna hjälp av KBT eller någon psykolog.

Min alldeles personliga tanke utifrån min egen erfarenhet efter en skiljsmässa är att inte ha bråttom att binda dig. Träffa människor för lunch eller fika fundera över vad personen ger dig för känsla och försök hitta dem hos dig själv. Landa i dig själv, känn att du tycker om dig själv så blir du tryggare och risken minskar för desperata relationer. Då kan du säga till mannen du träffar. Jag behöver inte dig i mitt liv men jag vill ha dig här för jag älskar dig. 

Oavsett om man är troende eller inte så kan jag tänka att det ligger något i orden som en viss Jesus lär ha sagt.. Älska din nästa som dig själv... 
man inte älskar sig själv, hur blir en sån relation?!?!...

Sök hjälp ur ditt medberoende. Var beredd att kämpa med dig själv under lång tid. Någon sa att det tar halva tiden som en relation varat att komma ur den.. Gör det för din skull och för din dotters skull. Visa henne att det finns en väg att gå vidare

Var rädd om dig

Kram