Kvinna: Varför tar du alla nätter med ert/era barn?

För att pappan var extremt svårväckt, och när han väl vaknade var han hård och ojämn i humöret mot barnet. Och jag låg vaken även om han sjöng och var mild och undrade när han skulle tröttna.
Under dagen var han en annan, men på natten var det meningslöst att försöka få hjälp av honom. Det hade varit bättre om han inte hade varit hemma, för ibland vaknade han och beklagade eller muttrade sig över att barnet inte sov. och det är inte riktigt vad man vill höra.

Vad hade jag för val? han var föräldraledig länge med ett av barnen, och ansvarade då för både barnen och hushållet.
Men nätterna fick jag ta, och det var ett barn som aldrig sov mer än två timmar i sträck... så jag var inte riktigt mig själv på jobbet, men det fanns inga andra alternativ. 
 

Ja, men eftersom han inte var helt jämn i humöret så litade jag inte på honom nattetid. jag tycker att ett litet barn som vaknar på nätterna måste vara 100% på att bli tröstad och lugnad och inte mötas av ilska.
Och som mamma blev jag inte lugnare av att han inte kunde styra sitt humör.

Detta höll på att kosta oss  vårt förhållande.