• Anonym

    MÄN, hur funkar ni??

    Hej alla ni fina glada män där ute =)

    Jag är en 25-årig kvinna som varit i ett förhållande med en underbar man i ca 2,5 år. Efter att han gått igenom en ganska allvarlig depression som följd av sjukdom, så har hans självförtroende sjunkit i botten.
    Hans sexlust är i princip obefintlig, vilket han har enorm ångest för, eftersom han tror att jag ska lämna honom. Han säger att han "har svårt att se mig på ett sexuellt sätt" att han inte vet om det är för att vi inte gjort det på så länge och att det därmed är svårt att få tillbaka eller om det är generellt pga av mediciner osv.
    Jag har försökt allt, men inget verkar "tända" honom. Vi båda har ångest för detta...

    Så.. Är det någon av er som lidit av ångest för detta och vad har hjälpt er?
    Eller är det så tragiskt att det har blivit en för stor grej mellan oss som inte går att hitta tillbaka till. Han är attraherad av mig, men ser mig inte sexuellt.. Konstigt..

    Ni kvinnor får gärna också svar btw =)

  • Svar på tråden MÄN, hur funkar ni??
  • Virus85

    Usch mediciner kan ställa till de... Har ni provat att kolla på en porr film?? Eller köp Ett sexspel vi har ett och de håller man på med i flera dagar genom att hetsa upp varandra genom beröringar och att man studera varandra sök på sex spelet de kanske är något som kan rädda erat sexliv

  • Anonym

    Mja.. jag har tagit upp det men han får bara ännu mer ångest för att han vill att det "ska komma från honom" och inte bli intvingad i det.. Han påstår sig vara väldigt säker på hur han fungerar sexuellt och lekar, övningar osv tror han inte funkar.
    Jag har då sagt att förutsättningarna ändrades ju eftersom han inte varit sjuk heller.. Det är så förvirrande. Han vill vara med mig och älskar mig, men han vill vänta in tills de här känslorna kanske kommer tillbaka...hmmm...

  • Anonym

    Puffar :... Någon mer? =)

  • Anonym

    Hur sällan har ni sex då?

  • Anonym

    Ja... det senaste året har vi väl haft det 4 gånger.. Och då oftast mitt i natten halvt sovandes..


    Kan tillägga att vi just nu har en "time-out" och haft det i ca 1 vecka. Allt blev helt enkelt för mycket, för oss båda, allt eskalerade och nu har vi bestämt att vi ska samla alla våra tankar för oss själva och prata igenom allt nästa vecka.

    Frågan är ju om man kan älska någon, vara attraherad osv men att det sexuellt lixom ligger bakom nån sorts spärr som blivit av allt, ELLER om det är så att han inte ser mig på rätt sätt längre, svart på vitt. MEn, om man inte gör det, varför vill man fortsätta förhållandet då? Förvirrad..

  • Anonym

    Man kan älska nån fast man inte vill/kan ha sex med personen.

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-06-21 08:25:28 följande:
    Hej alla ni fina glada män där ute =)

    Jag är en 25-årig kvinna som varit i ett förhållande med en underbar man i ca 2,5 år. Efter att han gått igenom en ganska allvarlig depression som följd av sjukdom, så har hans självförtroende sjunkit i botten.
    Hans sexlust är i princip obefintlig, vilket han har enorm ångest för, eftersom han tror att jag ska lämna honom. Han säger att han "har svårt att se mig på ett sexuellt sätt" att han inte vet om det är för att vi inte gjort det på så länge och att det därmed är svårt att få tillbaka eller om det är generellt pga av mediciner osv.
    Jag har försökt allt, men inget verkar "tända" honom. Vi båda har ångest för detta...

    Så.. Är det någon av er som lidit av ångest för detta och vad har hjälpt er?
    Eller är det så tragiskt att det har blivit en för stor grej mellan oss som inte går att hitta tillbaka till. Han är attraherad av mig, men ser mig inte sexuellt.. Konstigt..

    Ni kvinnor får gärna också svar btw =)
    Har han inte lust eller får han inte upp den`?
  • alice85

    Är det antidepressiva han äter? Det kan döda sexlusten. Ett ex åt det och han ville aldrig ha sex, sen slutade han och då var det som att få en ny kille!

  • Anonym

    Hej!

    Nej, han äter inte antidepressiva.. Men därmot blodtrycksmediciner etc, och vi vet inte om det är pga av dessa som han inte känner fört eller om det är så att han tappat intresset för det med MIG. Det är det som känns så jobbigt..

  • Anonym

    Har han tagit upp det med sin läkare - testat att få byta preparat?

    Medicinens effekter måste vägas mot biverkningarna. Om den är värd det! 

  • life is now

     TS, Oj så jobbigt. 

    Det han är rädd för, känner, det är del av de innersta bitarna av oss, det handlar inte om att knulla eller  ett nummer.
     
    När jag funderat en stund, en kärleksrelation vad innehåller den? Vänskap, tillit, förtroende,närhet, bekräftelse, sällskap, bollplank,, sex, intimitet, då, både själslig och fysisk. när jag läser din beskrivning av situationen tänker jag, små steg av förtroende, att visa kärlek, att få ge och ta emot, att känna sig trygg och så smånongom älska. 

    Kanske en bra start är att bara vara, ligga nära, snusa, hålla om.
    Kanske den sexuella attraktionen inte just nu är hemma, för att han känner sig oattraktiv?

    Bästa tricket nu, att visa att du vill men ha en ängels tålamod 

        

      

  • Anonym

    Tack life is now för ditt svar =)

    Jo, förmodligen är det så som du säger. Han självförtroende har ju varit nere på botten ganska länge och han känner sig inte manlig för 5 öre (dock har det börjat vända den senste tiden) och iochmed att han känner så starkt för mig, samtidigt som han inte "ser mig sexuellt" just nu så har han jättesåligt samvete och ångest och undrar om vi bara är vänner efter allt vi gått igenom. Jag känner ju inte så eftersom jag har hopp om hur det kan bli när allt blir ännu bättre. Jag vet inte om jag varit dålig på att bekräfta honom, men jag hoppas och tror jag har varit ett stöd eftersom det pågått ganska länge, ca 1 år.

    Under den senaste tiden har jag blivit mer och mer osäker på honom och hans känslor vilket gjort honom rädd för att JAG ska lämna honom.. invecklat..

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-06-25 08:23:49 följande:
    Hej!

    Nej, han äter inte antidepressiva.. Men därmot blodtrycksmediciner etc, och vi vet inte om det är pga av dessa som han inte känner fört eller om det är så att han tappat intresset för det med MIG. Det är det som känns så jobbigt..
    Min älskling äter också blodtrycksmedicin. Hans sexlust har också sjunkigt men den är inte helt borta. Vi försöker hjälpas åt så det inte blir sån big deal. Händer ibland att han slaknar, skitjobbigt och det händer att han inte kan komma. Men vi har ockås upptäckt att vi kanske inte kan ha sex varje dag (vilket är synd) men är det som det är så är det inget mer med det. Skitjobbigt när Nisse lägger av men jag vet nu att det inte beror på mig och jag vet också att om jag bara är glad och inte visar att jag bryr mig om vilket, peppar honom att det blir bättre nästa gång så känns det lättare. Jag tror inte man ska sluta försöka ha sex. Även om jag också kan känna så ibland. Vill inte hetsa honom om det sen inte blir super bra. Men han har sagt att så ska jag inte tänka. Dessvärre så har jag alltid det skönt och bra och det har jag lite ångest för, känns som om jag utnyttjar honom typ.
  • Anonym

    Skönt att det finns andra med liknande problem (ta det på rätt sätt)...

    Vårt problem har väl blivit att nu n'r han mår bättre på alla plan och det egentligen bara är "tuta och köra" så låser det dig lixom för honom emotionellt.. Han säger att han inte kan tvinga sig själv att göra saker som han inte "vill", när jag tex föreslagit övningar osv... Känns ju sådär.. Kan mediciner/längre avhållsamhet leda till att ämnet allmänt blir för laddat och uppblåst eller är det att hans känslor helt enkelt svalnat för mig? Han har ju helatiden sagt att om det är någon han vill lösa detta med är det mig.. Men samtidigt vet han inte hur....

Svar på tråden MÄN, hur funkar ni??