• Anonym (Förkrossad)

    Han trodde vi gjort slut, inte jag. Har han varit otrogen?

    Jag och min kille är båda drygt 30 år och har varit tillsammans ca tre år. Jag har till och från under hela förhållandet varit osäker på mina känslor för honom vilket jag även har sagt/visat för honom. Jag har helt enkelt varit en väldigt dålig flickvän och han har mått dåligt för att jag återkommande gjort slut osv. Förra veckan bråkade vi på fyllan. Jag har själv inget minne av detta men enligt min kille gjorde jag slut med honom. Efter denna kväll hördes vi inte av på några dagar vilket inte är ovanligt när det gäller oss nuförtiden. Jag förväntade mig att han skulle höra av sig gällande en jobbintervju jag skulle på och blev besviken när han inte gjorde det men tänkte att han nog hade glömt, han hade även pratat om att han skulle reda bort över helgen och jag bestämde mig för att inte ”jaga” honom angående detta utan låta honom få ha roligt på sin resa utan en tjatande flickvän i luren.


    På söndagen hör jag av mig till honom om när han kommer hem då jag saknade honom. Han smsar då att han har varit hemma hela helgen men att jag ju ”inte ville höra av honom mer” så att han därför hållit sig undan. Han kommer sen hem till mig och säger att han de senaste dagarna pratat med folk och bestämt sig för att vi måste ha ett uppehåll från varandra där vi inte ses då han inte orkar med mitt velande längre. Jag blir chockad då han aldrig gjort någon sådan markering förut. Vi blir båda ledsna och jag går med på att han får stanna hos mig över natten. Jag börjar fatta allvaret i hur jag har betett mig och känner att jag ju faktiskt bara vill ha honom, och visar honom det. Det slutar med att vi ligger med varandra den natten.


     På morgonen, 10 min innan han ska till jobbet, berättar han att han har legat med en annan som han även sovit hos natten till söndagen(samma dag som han sen kom hem till mig). De har haft sex med varandra två gånger den natten, oskyddat dessutom.  Han var full när han låg med henne men de hade haft kontakt per sms flera dagar innan och han hade då fattat att hon var ute efter mer, med vetskap om detta gick han hem till henne för att dricka på lördagskvällen.


    Sen går han till jobbet och hela min värld rasar. Jag har aldrig varit så chockad, ledsen, illamående etc. Hade jag inte varit så dålig mot honom innan hade det här förmodligen inte hänt. Han uppger att han trodde att det var slut och anser inte att han var otrogen. För mig blir det ju dock den känslan eftersom jag inte minns vårt gräl.


    Förlåt om jag är osammanhängande men hela mitt inre är i kaos sen en vecka tillbaka. Min kille har tidigare alltid varit väldigt snäll mot mig. Jag har alltid sagt att han ALDRIG skulle såra mig medvetet. Vi har diskuterat barn men just nu känns det så fruktansvärt långt borta. Vi har pratat och pratat om detta. Vi är båda djupt ångerfulla över att det blivit så här. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Känns som min kropp är på väg att explodera, som att nån konstant vrider runt en kniv i mitt inre.


     Hur ska jag tänka? Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Han trodde vi gjort slut, inte jag. Har han varit otrogen?
  • Babyimafake

    Du är osäker på känslorna om honom, han har stått ut med ditt velande i flera år, hur länge tror du det hade funkat? Det hade ju spruckit någongång, du känner bara att han är den rätta nu för att du ser att han kanske lämnar dig. När ni varit tillsammans en månad är vardagen där igen, och du är likadan och erat förhållande precis som förut.

    Gå vidare och hitta någon du blir störtkär i och låt han leva det lyckliga liv han förtjänar, och självklart ska du också få ett härligt liv! Men det känns som ni borde avsluta och börja om på ny kula. 

  • SupersurasunkSara

    Nej, han har inte varit otrogen.

    Däremot betedde han sig svinigt genom att ha sex med dig efter att ha haft oskyddat med en annan med risk att ha blivit smittad med något. Han borde ha berättat innan han hade sex med dig så du fick göra ettval, inget sex, sex med kondom eller chansa och ha sex utan kondom.

    Förhoppningsvis får ingen av er en sjukdom och förhoppningsvis blev varken du eller den andra kvinnan med barn.

    Se över din alkoholkonsumtion, gå i terapi och ta reda på vad du har för känslor för killen och agera därefter.

  • Anonym

    Jar inte läst alla svaren så jättenoga men kan bara säga vad jag tycker;

    OM det är så att ni är menade att vara med varandra så KOMMER det bli så.

    Faktum är att du varit osäker på ert förhållande från och till under lång tid. Detta har säkert fått din pojkvän att tappa en del av sin självkänsla, samtidigt som han tydligen hållt sig fast vid dig och "kommit tillbaka" när ni velat bli tillsammans igen. Och sedan har du gjort slut - igen och igen. Detta kan, när det upprepas många gånger leda till ett "ne nu jevlar" -tänk och han gjorde som han gjorde. Han ångrar det säker men samtidigt fick han nog på detta velande - och på så sätt förstår jag honom till viss del. ÄVEN om det är något konstigt att gå så långt på så få dagar (jag hade inte gjort det).

    Mitt förslag, och jag tror det är oundvikligt att det skulle kunna repareras om inte, är att ni inte träffas på ett tag, tex 1 månad. Ni får tid att tänka. Vill du verkligen ha honom? Eller är det bara för att du just nu inte "kan" få honom och därmed vill vinna tillbaka  honom? Och vill han ha dig tillbaka? För att få reda på det är det nog bäst att vara ifrån varann och komma fram till sitt eget svar.

    If its meant to be - it will be =)

    Lycka till!

  • Kattdamen

    Han har inte varit otrogen, och du borde släppa honom så han kan hitta någon som gör honom lycklig.


    En kopp te, tack.
  • SupersurasunkSara
    Kattdamen skrev 2012-06-25 16:42:56 följande:
    Han har inte varit otrogen, och du borde släppa honom så han kan hitta någon som gör honom lycklig.
  • Anonym (Förkrossad)

    Tack för alla era svar. Det ligger faktiskt någonting i det ni alla skriver. Alla olika inlägg speglar mina tankar och hur de pendlar fram och tillbaka väldigt väl.

    Jag vet inte var vi står för närvarande. Jag anstränger mig til tusen för att vara den flickvän jag borde varit från början. Gör allt han ber mig om och bedyrar min kärlek om och om igen. Han har å andra sidan blivit väldigt sval mot mig och jag känner mig inte alls lika trygg med honom längre. Rätt åt mig antar jag men det gör det svårt att gå vidare. Svårigheten ligger väl i att vi båda är ledsna och känner oss svikna, han för hur jag har behandlat honom och jag för det han har gjort med den andra. Jag behöver hans kärlek mer än nånsin, för att komma över känslan av att ha tappat i värde och vara utbytbar, och han behöver att jag gottgör det jag har gjort/inte gjort. Det är svårt att fokusera till hundra procent på den andre när man bär på en så tung smärta själv.

    Jag vill så gärna men vet inte om jag kommer orka. Är också osäker på honom. Han är inte samma person längre på nåt vis.  Saknar honom som fan..:( Nu är han iaf bortrest några dagar. Får se vad han säger när han kommer hem, känns som att vad som helst kan hända.

    Iaf, tack för era synpunkter, mjuka som hårda :), de hjälper mig mycket.  

  • Anonym
    Anonym (Förkrossad) skrev 2012-06-29 12:03:04 följande:
    Tack för alla era svar. Det ligger faktiskt någonting i det ni alla skriver. Alla olika inlägg speglar mina tankar och hur de pendlar fram och tillbaka väldigt väl.

    Jag vet inte var vi står för närvarande. Jag anstränger mig til tusen för att vara den flickvän jag borde varit från början. Gör allt han ber mig om och bedyrar min kärlek om och om igen. Han har å andra sidan blivit väldigt sval mot mig och jag känner mig inte alls lika trygg med honom längre. Rätt åt mig antar jag men det gör det svårt att gå vidare. Svårigheten ligger väl i att vi båda är ledsna och känner oss svikna, han för hur jag har behandlat honom och jag för det han har gjort med den andra. Jag behöver hans kärlek mer än nånsin, för att komma över känslan av att ha tappat i värde och vara utbytbar, och han behöver att jag gottgör det jag har gjort/inte gjort. Det är svårt att fokusera till hundra procent på den andre när man bär på en så tung smärta själv.

    Jag vill så gärna men vet inte om jag kommer orka. Är också osäker på honom. Han är inte samma person längre på nåt vis.  Saknar honom som fan..:( Nu är han iaf bortrest några dagar. Får se vad han säger när han kommer hem, känns som att vad som helst kan hända.

    Iaf, tack för era synpunkter, mjuka som hårda :), de hjälper mig mycket.  
    Du får gärna berätta hur det gick senare när ni pratat igen.

    Men vill tillägga att jag inte tycker att han varit otrogen utifrån det du berättat. Men det är fult att ligga med någon annan oskyddat och sedan direkt med dig, har man varit ihop i tre år så har man förmodligen testat sig och vet att det är "fritt fram" att ha sex utan kondom med den andra personen ifråga men det ska man ju inte fortsätta med ifall den andra legat med någon annan och därför tycker jag man definitivt bör testa sig innan man har oskyddat sex igen alternativt avstå från sex tills man testat sig.

    Angående sex med den andra tjejen...Kan tänka mig att hans självförtroende + tro på sin egen attraktionskraft dalat kraftigt av att du velat mycket fram och tillbaka under lång tid och gjort slut upprepade gånger. Det kanske stärkte hans självförtroende att någon annan tjej så tydligt visade intresse och ville ha honom, det kan vara svårt att motstå sådant när man levt med en "velare" som aldrig vet om denne vill ha en eller inte. Hur den andra tjejen kände inför att bli använd som någon som stärker en killes ego kan man fråga sig, men hon var förhoppningsvis nöjd med att få sig ett ligg och sedan var det bra för hennes del:)
  • Anonym (Förkrossad)

    Mmm han har sagt att hon inte betyder något men jag vet inte. De jobbar ju ihop och hade haft smskontakt flera dagar innan så det var ju ingen plötslig impuls direkt.

    Så sjukt. När jag träffade honom först på söndagskvällen, berättade han om att han varit på fest kvällen innan hos nån tjej från jobbet. Pratade om hur bra hon bodde, hur fin lägenheten var o hur full han blivit, o vi skrattade åt hur skämmigt det var att han hade spillt vin över hennes vita vägg. Morgonen efter fastnade skrattet i halsen kan man säga(när sanningen kröp fram). Känner mig så dum som blev så lurad. Har suttit där o intresserat mig för och skrattat med honom åt hans kväll o så satt han där o tänkte på hur han knullat henne. Fan så jävla förnedrande..:( 

  • Flisan79

    I ditt sista inlägg nu så tycker jag du summerar en poäng. Han dolde medvetet vad som hänt troligen för att han insåg att han hade dig på fall igen. Så otroligt fult och dåligt gjort oavsett om det var otroget eller ej.
    Personligen hade jag blivit mycket äcklad av just detta.

  • Anonym (Förkrossad)

    En liten uppdatering...

    Det har pendlat en del här kan man säga.  Ena stunden känns det som vi kan komma över detta, nästa sekund blir jag knockad av en tanke på vad han och hon gjort och det känns plötsligt som en omöjlighet att kunna fortsätta tilsammans. Jag har funderat på om vi skulle göra slut för att få lite distans och sedan kunna välja om varandra på nytt igen. Han vill dock inte det utan är övertygad om att vi kommer förlora varandra då. 

    Jag har också insett att jag måste tänka på hur jag mår i detta. Brukar aldrig påverkas kroppsligt när jag har en psykisk svacka, lever relativt sunt och har alltid haft perfekta värden, men häromdagen, vid en hälsokontroll, hade jag plötsligt på gränsen till högt blodtryck och fick en rejäl bastning av läkaren att jag måste ta bättre hand om mig själv.  

    Det jag vet säkert är att jag älskar honom otroligt mycket och att jag plötsligt är kär som aldrig förr. När det är bra är det verkligen bra, på ett sätt som det aldrig varit förut. Blev så otroligt glad när jag fick rosor av honom för nån dag sen, första gången på flera år. Det fick mig att inse hur mycket vårt förhållande har saknat(inte blommorna i sig men symbolilken). 

    Ja ja, den som lever  får se... Ha det fint och ta hand om varandra!

  • FruLindell

    Jag har bara läst TS. Det jag reagerar över är att ni båda är i 30-årsåldern och beter er som ungdomar som varken lärt er hantera alkohol eller relationer. Jag vet att det inte var din fråga, men kanske bör du tänka över ditt förhållande till alkohol. Att dricka så att man inte minns vad som hänt är en stor varningssignal för mig. Och varför har ni inte lyckats få till en fungerande relation efter tre år? 

    Som svar på din fråga: Han har väl inte direkt varit otrogen, men att gå ut och supa sig full och ligga med första bästa tjej bara en vecka efter ert "uppbrott" och dessutom utan att ens ha försökt kontakta dig för att prata igenom vad som hände och hur ni ska gå vidare från uppbrottet.... nej, det skulle jag inte ha accepterat. Å andra sidan skulle jag aldrig ha blivit så full att jag stod och skrek saker jag inte menar på fyllan  heller - hade min partner fått stå ut med ett sådant beteende förut kan jag ha mer förståelse för att han inte ansträngt sig mer för att reda ut det som behövdes redas ut. 

    Jag tror att ni behöver sätta er ner och fundera över hur ni vill ha ert förhållande och era liv överlag. Ska ni vara ute och dricka på helgerna och vela fram och tillbaka i relationen - eller är det läge att varva ner och ägna tid åt varandra och vårda kärleken? Kommer ni fram till att ni båda två är beredda att göra förändringar i livet, offra saker i era liv för varandra och vill försöka ha ett tryggt, stabilt förhållande som bygger på förtroende och kärlek, då ska ni förlåta varandra för hur ni betett er denna veckan (och kanske tidigare i förhållandet) och sen glömma både ditt fyllebeteende och hans tröstligg för alltid.  

  • Anonym

    Ni verkar vara dramaqueens bägge två med en obesvarad kärlek till alkohol. Drama verkar vara det som behövs för att ni ska fortsätta ert förhållande.
    Sj'älv skulle jag aldrig vilja leva i ett sånt förhållande men du verkar ju på något sätt ha fått en nytändinng i kärleken.
    Lycka till - för ni förtjänar nog varann,

  • Anonym

    Jag reagerar också på att ni i er ålder dricker er så berusade att ni inte ens minns att ni gjort slut! Sen knullas det hej vilt med första bästa på fyllan, och så ska ni lappa ihop resterna av relationen. Det låter otroligt jobbigt och lite omoget med tanke på er ålder.

    Det är ju bra att du fått lite självinsikt med tanke på ditt handlande, och kanske är du på väg att kunna styra upp åtminstone ditt beteende. Kanske är ni trots allt inte rätt för varandra, eftersom han också verkar vara kvar lite i ungdomsbeteendeträsket, och du kanske behöver nån som hjälper dig att lyfta en nivå. Det är lätt att ni fortsätter i samma hjulspår annars, och drar ner varandra i det destruktiva beteendet.

    Otroheten kommer nog också att ligga som en våt filt över förhållandet om ni fortsätter, och även om det rent tekniskt sett kanske inte var otrohet, så känns det ändå ganska över gränsen att fylleknulla med nån annan så fort man grälat med den ena. Ni borde ha talat ut ordentligt först (i nyktert tillstånd).   

    Det är svårt när man älskar nån, men känslorna svalnar så småningom, och du kommer nog att bli lyckligare med någon annan i en relation där ni får "börja om" utan en massa surdegar i bagaget. Nu är det nog som gjort för att ni kommer att älta ert förhållande, och vid nästa fylla brakar det löst igen. 

  • Fiona M
    Anonym (Förkrossad) skrev 2012-06-29 12:03:04 följande:
    Jag anstränger mig til tusen för att vara den flickvän jag borde varit från början. Gör allt han ber mig om och bedyrar min kärlek om och om igen.
    ett förhållande kan inte fungera med sån obalans.
  • Anonym (Förkrossad)

    Alltså jag måste nog förtydliga lite. Jag var inte så värst full, bara lite lätt berusad. Hade druckit några glas vin på kvällen i soffan. Vi bråkade heller inte så kraftigt som jag har förstått det utan det hela handlade om att jag avvisade honom när han ville ha sex och han frågade om jag inte ville ha honom, då svarade jag tydligen nej o somnade sen. Jag tror att det är därför jag inte minns att vi gjort slut, var lite lullig och uppfattade nog det inte lika allvarligt som han...

  • Inteutanproblem
    Anonym (Förkrossad) skrev 2012-06-29 12:03:04 följande:
    Tack för alla era svar. Det ligger faktiskt någonting i det ni alla skriver. Alla olika inlägg speglar mina tankar och hur de pendlar fram och tillbaka väldigt väl.

    Jag vet inte var vi står för närvarande. Jag anstränger mig til tusen för att vara den flickvän jag borde varit från början. Gör allt han ber mig om och bedyrar min kärlek om och om igen. Han har å andra sidan blivit väldigt sval mot mig och jag känner mig inte alls lika trygg med honom längre. Rätt åt mig antar jag men det gör det svårt att gå vidare. Svårigheten ligger väl i att vi båda är ledsna och känner oss svikna, han för hur jag har behandlat honom och jag för det han har gjort med den andra. Jag behöver hans kärlek mer än nånsin, för att komma över känslan av att ha tappat i värde och vara utbytbar, och han behöver att jag gottgör det jag har gjort/inte gjort. Det är svårt att fokusera till hundra procent på den andre när man bär på en så tung smärta själv.

    Jag vill så gärna men vet inte om jag kommer orka. Är också osäker på honom. Han är inte samma person längre på nåt vis.  Saknar honom som fan..:( Nu är han iaf bortrest några dagar. Får se vad han säger när han kommer hem, känns som att vad som helst kan hända.

    Iaf, tack för era synpunkter, mjuka som hårda :), de hjälper mig mycket.  



    Instinktivt så säger det mig att du behöver jobba på dig själv. Ensam.

    För ditt ex skull släpp honom fri, det är det mest kärleksfulla du kan göra. För er båda två, även om det inte verkar som så just nu.

    Att han legat med en annan kvinna tyder faktiskt på att det är allvar denna gången. Han orkar inte detta förhållande mer och såg en möjlighet att distansera sig ännu mer med hjälp utav sex med en person som visat honom intresse. Kanske inte så himla smakfullt gjort, men samtidigt kan du klandra honom? Tillslut tröttnar man faktiskt på hot om att göra slut, eller att bli dumpad så fort ett bråk uppstår eller att den ene velar stup i ett.

    För att dra den tuffa linjen, du har slösat med båda eras tid. Och igen blir yngre.

    Ta tag i dig själv, i ditt liv och panika inte och inbilla dig något som kanske inte är riktigt sant. Dvs att du verkligen vill leva ditt liv med just honom. Är du inte helt som person och vet vad DU vill hur kan du förvänta dig att någon annan ska vilja ha en sån människa? Hade DU velat dela ditt liv med en ständigt osäker person som ej vet vad denne vill mellan varven? Det är ju ändå inget som säger att det inte skulle kunna bli ni två i framtiden ändå, men TS ni behöver vara isär under en lång period. Ni kommer garanterat fortsätta i samma gamla vanliga spår annars.
Svar på tråden Han trodde vi gjort slut, inte jag. Har han varit otrogen?