Märkesprylar=låginkomsttagare?

Jag skulle inte säga att det är en låginkomsttagargrej att köpa märkesprylar. Däremot brukar en höginkomsttagare inte behöva trycka upp dem i näsan på folk för att visa att han eller hon har det bra ställt. Det konstlade uppvisandet av statusprylar skulle jag alltså hålla med om att det känns som något som hör de lägre samhällsklasserna till.

Lite så tror jag också att det kan vara. Både jag och min sambo är höginkomsttagare och vi har köpt en begagnad vagn på blocket för 600 kr och tar tacksamt emot gamla kläder från höger och vänster som bekantas barn har växt ur. Jag handlar bara på polarn och pyret när det är rea (fast det är min favoritaffär då de har så "glada" kläder) eller när jag ska köpa presenter åt mina vänners barn och skulle nog aldrig köpa en barnpryl som är så dyr att man måste spara till den istället för att ta från de löpande inkomsterna. Majoriteten av våra möbler kommer från ikea och jag har inga problem med att köpa kläder till både mig själv och barnen på Ica maxi.

Jag tror att de mesta "dyra" sakerna vi köper är sådant som ingen vet om att vi har. T.ex. så har alla i familjen rätt dyra sängar vilket ju inte syns på något sätt och knappast är något man pratar om heller. Vi har inget som helst behov av att ha fina saker för andras skull utan det vi köper köper vi för vår skull. Har svårt att tänka mig att någon som bor i vårt område där husen kostar 5 miljoner och uppåt skulle se ner på eller döma oss pga av frånvaron av märkesprylar på våra barn.

Ett litet tillägg. När vi köper något "dyrare" till barnen i affären och inte begagnat så är det mest av lathet att vi inte orkar kolla på blocket och vi har egentligen inte så stora behov av att spara in en tusenlapp här och en tusenlapp där. 

Märkeskläder är en statushöjare som är relativt lättillgänglig även för låginkomsttagare. De flesta kan spara ihop till ett dyrare plagg även om man har låg lön eller går på bidrag och det är något man bär på kroppen så alla kan dessutom se det. Genom att det är lättillgängligt är det också mindre åtråvärt för höginkomsttagare. En höginkomsttagare har mer frihet att göra som han/hon vill också. En dag köper man kanske en dyr tröja, nästa dag en retrovagn för att man vill och kan göra precis som man vill för pengar är inte en stor grej. Har man låg inkomst har man större behov att visa upp det bästa än om man har hög inkomst.

Man brukar säga att den "riktiga" överklassen går i ärvda kläder och bär sina 30-år gamla Burberryjackor utan att tänka närmare på det. Att prata eller skryta om pengar är vulgärt och inget man gör om man ens har ett uns av klass. Min egen bild av överklassen är att familjen och familjens historia och traditioner är viktigare än pengar och märken. Därför blir det per definition väldigt mycket "underklass" att stoltsera med märkesprylar (även om prinsessan Madeleine och hennes gäng gärna flashade sina Canada Goose jackor och de är ju definitivt överklass).

Oavsett klass och inkomst tycker jag personligen det ser vulgärt ut när man har stora blaffiga märken på sina kläder och prylar (alla dessa förbannad LV väskor eller gigantiska Ralph Lauren hästar på t-shirten, jag spyr!!).

Jag tjänar rätt bra och handlar på Kappahl eller dressman.. :)

När jag var yngre var jag dock ganska märkesfixerad och tjänade rätt dåligt. La väldigt med pengar på att klä mig snyggt. Så ja, det stämmer i mitt fall. 

Kan väl tilläggas att jag blivit rätt snål på senare tid. Plus att jag väljer att lägga mina pengar på huset, trädgården eller nöjen istället för dyra kläder, om jag nu måste välja.

Både jag och maken tjänar bra och vi har en väldigt god ekonomi skulle jag säga. Ändå har vi mycket "märkesprylar" och framförallt designmöbler hemma.
För oss handlar det om att vi dels är intresserade av mode/möbeldesign men också att vi handlar kvalitet istället för kvantitet. Jag köper hellre en riktigt snygg väska som jag kan ha i 15 år än att köpa 10 billiga på H&M. Om väskan då kostar X antal tusen så ser jag det som en investering.

Vi handlar gärna second hand ska tilläggas och de flesta av våra möbelklassiker är köpta på auktion. Samma med barnvagn, en "statusvagn" som vi köpte till ett bra pris på Blocket.

Vi har pluggat i rätt många år och då levt snålt, vi fick också barn tidigt. Nu har vi nått dit vi strävat efter och då tycker jag det är roligt att få unna mig att köpa fina kläder utan att behöva titta alltför mycket på prislappen. Det handlar inte ett dugg om status utan snarare om att jag vill och har råd att köpa det.

Vi tjänar bra och har märkesprylar. Men det vi har, har vi köpt på rea, nätet, begagnat etc.