Har hittat mannen i mitt liv känns det som.
Vi funkar så bra ihop och har så roligt.
Vi har pratat om framtiden och därav barn.
Innerst inne har det ingen betydelse, man ska va glad om man kan få barn,
men tanken finns ju ändå där, hur stor är ärftligheten?
Övertygad om att jag/vi kommer älska barnet ändå och vi kommer få allt att fungera, men finns det någon siffra på hur
stor ärftligheten kan vara?
Ärligt talat så hade jag sökt en donator i det läget.
Önskar er lycka till vad ni än väljer.
Det beror på vilka Asbergersdrag din man har. Om han har sådana drag som gör att du själv får ta största ansvaret med allt, osv. Då hade jag funderat på om det vore rätt man för mig att skaffa barn med. Sen så finns också ärftligheten (vet inte hur stor den är). Vet inte om jag tagit den risken men det är bara jag. Så länge du vet (och tar reda på) vad du ger dig in i...
Önskar dig all lycka, vad du än väljer.
Jag har ADHD, min sambo har ADHD och nyss fått asperger diagnos vi försöker för fullt att få en liten, men lyckas inget vidare tyvärr....
INGEN utav oss har några problem och INGEN utifrån skulle kunna se på oss att vi har någon diagnos.
Jag har även en son sedan tidigare med ADHD och trotssyndrom. Tack vare att jag själv har ADHD så har jag SÅ mycket mer förståelse för sonen, så mycket mer kunskap än vad någon utan diagnos någonsin kommer få.
Jag har vänner med diagnoser som fått 1-4 barn, utan att alla barnen fått någon diagnos.
Antingen får man eller inte. Du kommer älska ditt barn oavsett.
Hade det däremot varit något annat som tex DS eller annan skada vi snackade om, då barnet kommer behöva hjälp/stöd resten av sitt liv då hade jag, även om vi har svårt för att bli gravida, valt att avsluta graviditeten.
Men herregud vilka svar!!
Att man ångrar vem man skaffade barn med är ju helt absurt!
Hur kan man ens säga så!?! Det är ju som att säga att du ångrar ditt barn!
Man älskar väl sitt barn oavsett! Hade det vart en annan pappa hade det aldrig varit detsamma!!!!!!!
Gör som ditt hjärta säger!!
Kommer från en mamma med en dotter som troligtvis har ADHD!!
Lila stolt över henne är jag för det!!!!!!!!!!!!
Min sambo har asperger och ADHD och vår dotter på 4,5 år har enligt BVC inte minst lilla tecken på något av det... Hon har massa fantasi och leker för fullt, något min sambo aldrig gjort. Sen är däremot långt före i intelligens och extremt lättlärd.
Det svåra är att aldrig kunna lite på att min sambo ska finnas där, en dålig dag så vill han bara vara ifred och sen kan jag inte komma med impuls saker som att bara en dag åka iväg hela familjen, krävs stor planering för att det ska fungera bra. Barnkalas, föräldramöten och allt sånt får jag ta helt själv.
Syns absolut inget på honom och ingen som inte känner honom väl skulle gissa på det. Sjukt smart och hög utbildning men kan som sagt svårt för det sociala...
Sen är det många som sett "I rymden finns inga känslor" och tror att alla med asperger är på det viset men så är det ju absolut inte.
Lycka till!
Jag tycker det är en högst berättigad fråga. Självklart älskar de allra flesta sina barn ändå men ett liv med ADD, ADHD, Aspberger eller en kombination av dessa är inte alltid särksilt lätt för vare sig barnet eller föräldern.
Min man är lärare till barn med Asperger. En del av dessa barn, högstadieelever, har haft ett liv som varit ett helvete och vissa av dem kommer aldrig att kunna leva själva eller få ett jobb.
Det är väl därför klokt av TS att tänka efter före, och i så fall vara beredd på hur livet kan bli för dem och barnet.
Självklart är det klokt att tänkte efter!
Mitt inlägg var absolut inte riktat mot henne!
Jag har själv jobbat mycket med barn som har Aspergers och adhd och där finna mycket möjligheter till ett normalt liv oxå!
Viktigt att skilja på olika "grader" av asperger, en elev som aldrig kommer klara sig själv har en väldigt svår diagnos och antagligen kombinerad diagnos.