Mitt barn lindrig utvecklingsstörd??

Man fundrerar och funderar, tänk om hon hade rätt men man ska alltid följa sin magkänsla. jag är henne mamam ja och föräldrar nekar gärna sänningen tror hon hade fel, men tycker det hela gick till på ett kosntiogt sätt. nån som vet??

Låter väldigt underligt att något sådant kan utredas på en timma. Vi har en dotter med en cp-skada.
Hon har varit på 2 st utvecklingsutredningar, första i 5-årsåldern. Denna utredningen tog 2 veckor ca 4-5 timmar om dagen. Då träffade hon psykolog, arbetsterapeut, specialpedagog sjukgymnast och logoped. De kom fram till att hon hade en utvecklingsförsening, ev en utvecklingsstörning. Men de vill inte ställa diagnoser i så ung ålder.
Andra gången var i 7-årsåldern. Även denna utredning pågick i 2 veckor. Då konstaterades det att hon har en grav utvecklingsstörning.
Att en psykolog skulle kunna ställa en sådan diagnos efter att ha träffat barnet i en timma låter helt horribelt!

Visst gör det...jag är helt chockad och sen utanvidare bara frysa det och ta bort det....vet inte om hon ville vara snäll så vi skulle komma in habilteringen men att säga så att hon aldrig kommer klara sig mm gör man inte om man inte är 1000 % säker

Blir lite mörkrädd när jag hör vad du berättar TS!

Det är omöjligt att sätta en diagnos så snabbt, särskilt på ett så litet barn! Obehagligt att det finns utbildade psykologer som uppenbarligen inte vet vad de pratar om.

Korkad psykolog. Svårt att tro att den utbildningen är 5 år. Vilken människa som helst fattar ju att det där inte är nog för att bedöma ett barn utvecklingsstört. Kräv en ny undersökning. Det är ju sjukt orättvist mot er dotter att bli kastad i ett fack som hon kanske inte tillhör som kommer förändra hela hennes liv.

Skulle det mot all förmodan vara något med er dotter är det inte världens undergång. Visst blir alla planer man haft inte som man tänkt, men numera finns jättemycket hjälp att få för barn med utvecklingsstörningar och funktionsnedsättningar.

Psykologerna vet inte allt, och både du och förskolan vet ju vad hon kan egentligen. jag tycker det är konstigt att man gör bedömningarna så snabbt, är man som vi tex på BVC och ungen vägrar ha lappen för ögat och tappat koncentrationen helt så får man göra om det en bättre dag utan att de konstaterar att ungen är blind, men för vissa finns det inga nyanser alls utan de går på det de ser direkt utan att gå efter hur barnet är och vad barnet orkar.

Har också sett en del liknande tester och de är svåra, tom jag får tänka till mellan varven att då begära som i vårt fall att ett litet barn skall orka sitta med det 45 min och svara rätt första gången är för mig obegripligt. Vi fick förövrigt en ADHD diganos på sonen över telefon, läkaren hade träffat honom en kort sväng en gång tidigare, jag köpte inte alls det men har det endå i bakhuvudet, dessutom var han enormt snabb att erbjuda medicinering vilket vi tackade nej till efter ett mycket misslyckat försök tidigare.

Däremot är det ju alltid bra att ha kontakt med habiliteringen även om det bara är så att din dotter är lite sen för att få hjälp i hur ni kan träna osv. Men jag skulle inte ta hennes diagnos på allvar alls, jag skulle också bett att någon annan utreder nästa gång och inte samma psykolog.

Kan även tillägga att jag alltid trott att diagnoser inte är något man sätter lättvindigt, när sonen fick sin Autismdiagnos höll man på flera månader, besökte honom på förskolan och träffade hon om många gånger, filmade, gjorde lekövningar osv osv tills man kom fram till ett resultat, därav att jag höll på att trilla av stolen när vi fick ADHD diagnos över telefon och tydligen händer detta fler än mig. Rent bedrövligt.     

Låter ju helt vettlöst.

Hela diagnoscirkusen är knasig, för oss var det tvärtom - vi ville ha en dyslexidiagnos så att ett av barnen kunde få tillräcklig hjälp i skolan, men nej, det var helt ogörligt (trots att det är totalt uppenbart för alla att det är just dyslexi det rör sig om). Kommunens egen anlitade psykolog sa rent ut att hans jobb var att inte stödja den diagnosen för det var för dyrt för kommunen.

Och själv är man ju naiv in i det sista och tror att det handlar om barnens bästa. Jo pyttsan.

Tycker inte att du ska ta denna hafsdiagnos på allvar, ts. Det går inte att bedöma ett så litet barn på det sättet. 

Jag undervisar utvecklingsstörda tonåringar. De flesta som är lindrigt utvecklingsstörda har inte fått sin diagnos förren i skolåldern (vissa så sent som i högstadiet)

Många av mina lindrigt utvecklingsstörda elever skulle mkt väl klara av ett riktigt jobb och en egen lägenhet (många till o med gifter sig och skaffa barn) Jag undervisar även andra generationen av lindrigt utvecklingsstörda (dvs utvecklingsstörda barn till lindrigt utvecklingsstörda) och några av dom har fått en bra uppväxt och har ett rikt socialt liv.
Så om ditt barn skulle vara utvecklingsstört så går det att få ett "normalt" liv iallafall :)

Förlåt, men var och hur hittade ni denna psykolog??:D Kl är tidigt så orkar inte med något längre utlägg här men mitt råd är att glöm allt hon sagt och ta sedan kontakt med någon som faktiskt jobbar med sådant här...

Utifrån den undersökningen du beskriver så är det nog omöjligt att ställa en sån diagnos. Jag kommer att tänka på mitt mellanbarns fyraårskontroll där hon helt sonika inte gjorde något alls eller ens svarade på tilltal. Utifrån det skulle man ju enligt samma princip diagnosticera henne med någon rätt svårt funktionshinder. 

Med det vill jag ha sagt att man måste väga in situationen, och jag tänker att med små barn som lätt blir blyga eller helt plötsligt bara inte vill vara med är nog föräldrarna och/eller förskolepersonalens observationer mer relevanta eftersom de ser barnet över längre tid och i sammanhang där barnet är tryggt och vågar ta för sig.

Jag förstår om du blir upprörd och ledsen. Bra att du har gått vidare med detta och ni får en ny tid om ett drygt år.  Då kan du ju välja om du tar den då eller inte, kanske har din oro försvunnit naturligt eftersom hon kommit ikapp. 

 Det låter väldigt konstigt att sätta en sån diagnos efter en timme! Med så små barn kan man ju som sagt inte veta säkert om de är trötta eller inte samarbetsvilliga!!
 Bra att de "fryser" utredningen, testar om ett tag igen. Be förskolepersonalen hålla koll på utvecklingen också.
 Jag har en son med autism, och där är det svårare att ställa en diagnos, så de har sagt att han ligger lite under men man kan inte säkert säga att det är en utvecklingsstörning, det kan bara vara så att han mognar senare. Mycket har kommit efter det. Och den diagnosen ställdes efter ca tre år med täta besök på habiliteringen!

Denna psykolog är genom drottning silvias sjukhus i gbg. Visst hablaitering hade varit bra men då vill ajg att hon ska ha rätt diagnos. Det var ett stort minus att hon inte kunde skruva av en skruvkork också, vi hade aldrig övat. n har jag visat henne 3 ggr hemma o nu kan hon. Fattar inte men jag får lägga detta bakom mig, visar det sig att hon hade helt fel ska jag anmäla henne. man kastar inte nåt sånt i ansiktet efter 1 timma.

Hej TS! Hittade din tråd efter lite googling. Min dotter verkar vara i ungefär samma situation som din var när du skrev tråden. Vi har dock ännu inte fått någon diagnos. Hur har det gått med din flicka?