Ska jämt vinna...

Fungerade eller är BRA ska det stå

Min 6-åring har blivit bättre sen han var 4, nu kan han faktiskt förlora utan att världen går under. Han som är 4 nu har svårare med det. Våra får tävla men de får aldrig retas för att någon förlorar och de gynnas aldrig för att de vinner av oss, först till bordet betyder inte automatiskt mat först och säger vi att de inte får tävla (t ex för att de cyklar och det blir farligt) då är vi benhårda på att den ordning vi gett dem efterhålls.

Har samma problem med en av mina tvillingdöttrar. Är ganska oroad över detta,  då det är a och o i tvillingföräldraskap att aldrig någonsin jämföra tvillingar. Samma tjej är väldigt fixerad vid att jämföra saker t.ex. "vilken är finast" och det kan röra allt från leksaker och kläder till teckningar. Hon vill även förbjuda andra att vinna. Vad ska man göra? Det enda jag gör nu är att konsekvent undvika att svara på vilken som är finast utan svara i stället att båda är lika fina eller att det inte spelar någon roll vilken som är finast och att alla tycker olika. Följer tråden i hopp om fler tips.

Är inne på tredje (egna) 4:a åringen med tävlings gener. Tävla är kul, men man får inte säga att någon är dålig, sämre eller retas. Däremot får man säga vad bra du försökte, bättre lycka nästa gång! När vi vuxna är med och tävlar ( vinner) lägger vi till " jag såg att du gjorde ... Snyggt det vill jag också lära mig eller wow så ska jag göra nästa gång." gäller hella familjen Både vuxna-barn, barn-barn och vuxen-vuxen.

Det har funkat bra och nu har lillkillen börjat ge oss tips på hur vi ska göra "nästa" gång för att vinna. Men visst bryter han ihop ibland om han inte vinner, men 4 åringar bryter ju ihop för det mesta i sina utmaningar till uppfostrandet från oss föräldrar ;)

Spela mycket sällskapsspel . Grymt bra träning i att vinna OCH förlora .

Sedan skulle jag markera rätt hårt mot alla former av hån. Det är under inga omständligheter OK. Man kan bli glad för att vinna men man retar eller hånar aldrig någon annan!

Ja jag markerar tydligt att hån inte är okej, det är såklart viktigt. Jag skulle dock vilja ha tips på hur man kan få barnet att inte vilja tävla hela tiden...

det går väl över. låt honom hålla på.

Jag tror det är svårt att få barnet att inte vilja tävla hela tiden, det känns som ett personlighetsdrag som vissa bara har och det kan vara en väldigt bra och stark drivkraft också bara man lär barnet hantera förluster, inte reta andra och att tävla mot sig själv om nu ingen annan vill vara med och tävla.

Jag tycker inte tävlingsinstinkt är något negativt, men man måste lära barnet vad som är ok och inte. Jag är själv en grym tävlingsmänniska så jag misstänker ju vart mina söner fått det ifrån men nu tycker jag mest det är positivt. Jag kan hitta tävlingar och utmaningar i allt om motivationen tryter på alla andra sätt och på så sätt få saker gjorda. Däremot tävlar jag ju inte mot så många andra än mig själv numera men det duger gott.

Tack för tipsen. Om inte annat så känns det bra att många barn verkar vara såhär. Jag oroar mig dock över att hennes tvillingsyster inte alls är lika intresserad av att vinna och därmed blir "tvingad" till att alltid förlora mot syrran. Det är svårt att veta om det kommer sätta några spår.