sommarkatter - vem & varför?

Lite petig tycker jag nog att du är....
En katt som aldrig varit i närheten av människor tror jag är extremt svår att socialisera.
Och jag ska väl uttrycka mig lite tydligare. När jag skriver "vildkatt" menar jag en sån som är född vild. Inte en som "blivit" förvildad för att den blivit övergiven.

Men är det inte mycket folk som tar med sig sina katter till stugan och sedan inte lyckas få med dem hem?

Men kan inte nån som gjort så här svara!?!

Möjligt men resultatet blir ändå en katt lämnat åt sitt öde.

Absolut!
Jag har bara väldigt svårt att tänka mig det där konceptet "nu skaffar vi en kattunge för barnen att ha över sommaren och sedan lämnar vi den bara åt sitt öde". Då är man en jävla djurplågare. I det andra fallet är man bara rent korkad...

Jag tror att dem som gjort så aldrig ens skulle våga erkänna det anonymt. De vet ju säkert att det är fel.

men eftersom man kan vara anonym så är det ju ingen som vet.

Skulle vara så intressant att höra hur man tänker. Hur man kan vara så fruktansvärt känslokall. Om man är lika mot människor

Vad får en att göra så???

Alltså jag körde på en räv för ca 15 år sen. Jag tänker på det än. Hur hemskt det var., stackars räv
Kanske jag är extremt blödig då

Man vill tro att det inte är så beräknande men jag vet att det funnits situationer när "pappan" suttit och skålat med den lokala bonden och ungarna bärt hem en kattunge som sen blivit kvar.

Anledningen är egentligen bara en grad av helvetet, lämnar du en katt kvar så klarar den inte sig själv... så enkelt är det.

Får man inte in katten när det är dags att åka så går det att lösa genom att prata med dem som bor i området vilket faktiskt vissa gör samt tar sig tid att åka att hämta katten.

Igen, att familjer skaffar en katt så ungarna har något att leka med och planerar att lämna den när det är dags att åka hem vill jag tro är bullshit men tyvärr finns det för många rövhål för att helt avskriva det faktum då katter lämnas/glöms väl ofta.

Jag har varit bonde så jag har avlivat en hel del djur i mina dagar. Men det har alltid varit på ett så smärtfritt sätt som möjligt.
När jag var liten avlivade min mamma kattungarna som föddes (innan de hann sterilisera katten) men hon gjorde det omedelbart när de föddes och snabbt.
För mig är det väsentligt att inte orsaka lidande när man avlivar ett djur. Snabbt ska det gå, så djuret inte hinner känna ett dugg.
Däremot tror jag att jag skulle ha svårt att avliva en katt om det inte är min egen som typ har blivit påkörd och plågas.

Blä!
Vilka idioter det finns...

Tror inte det är badjävlarna som gör era katter på smällen.
Det är era katter som gör det, kastrera fanskapen så är problemet löst.