Sonens bästa?

Har sedan separationen i vintras sonen boende hos mig på veckorna och hos sin pappa varannan helg.Detta pga bostadsproblem i början, bor nu på samma ort och funderar över hur vi går vidare. Sonen är inte van att vara ifrån mig, hans pappa "glömmer" att smörja eksem, borsta tänder, byta till rena kläder, tvätta de smutsiga kläderna, se till att han kommer i säng i tid etc...
Ja listan kan göras lång. Problemet är väl att jag alltid skött all service på den fronten, men pappan verkar inte bry sig heller.
Vet inte hur jag ska tänka framöver, hans pappa tar honom det "han måste" men strävar inte efter umgänge. Känner att jag behöver avlastning ibland för att orka, har ingen annan på samma ort som kan ta honom, men vet inte om jag vill att pappan som inte längtar after sin son och inte verkar bry sig, ska ha honom mer heller?
Problemet är att vi inte heller klarar att kommunicera nu, så fort vi talas vid slutar det i bråk. Vet verkligen inte hur vi ska göra, vill ju att sonen ska ha dcet så bra som möjligt. Men hur vet man vad som är bäst?
Kanske jag som bara ser brister hos mitt ex, eller hoppas jag det för att få lite "ledigt" ibland?
Vill ju min sons bästa, men vad är det?

h8him skrev 2012-06-28 15:27:16 följande:

Hur gammalt barnet är, om ni har gemensam vårdnad och har ni testat samarbetssamtal skulle jag vilja veta.

Han är 8 år, och vi har gemensam vårdnad. Nej vi har inte haft något samarbetsavtal, exet vägrar prata med utomstående, vill inte ens blanda in banken för bodelning. blev jättearg när jag gjorde det och vägrade gå dit.

"Bara kanske skulle fler pappor vara intresserade om de inte kände att de bara får en massa förmaningar och får höra att de inte gör det på rätt sätt?"
" Vill inte pappan ha barnen mer och mamman inte vill släppa barnen mer så har de ju inga problem."

Tycker inte att jag gett några förmaningar, skickar givetvis med salvan och talar om var den ligger, men i övrigt har jag försökt att undvika påminnelser, förmaningar och klagomål. Vi blir osams ändå om helt andra saker som inte rör sonen. Beträffande att vilja ha barnet mer, så tar han halva tiden om han "måste" men lika glad om han slipper.
Och för min del handlar det inte bara om att "vara ledig", arbetar ibland på kvällar och måste då be exet ta sonen eller ordna barnvakt på egen hand, hade han honom mer kunde jag styra arbetstiden lite så den låg då. Men faktiskt, trodde aldrig att jag skulle säga det, men efter 20 år som mamma så vill jag någon gång kunna ta en promenad eller en kopp fika med en kompis. Tidigare har man haft någon att dela tillvaron med och då var det inte så viktigt, men nu konstigt nog är det faktiskt egentid man behöver ibland.
Problemet är att jag inte vet om det är bäst för sonen att vara mer hos sin pappa eller inte?
Pratat med flera vänner som känner oss båda, och ingen av dem har heller kunnat svara på det?

Givetvis vill jag att han ska ha en bra relation med båda sina föräldrar, men inte på bekostnad av hans bästa. Är det då en trött mamma och lite tid hos en "slarvig" pappa, eller en piggare mamma och mer tid hos en slarvig pappa.
Beträffande smutsiga kläder, så handlar det inte om personalen utan är rädd att kompisarna ska börja prata illa om honom pga det och att de undviker honom. Själv bryr han sig inte, men vet att när mina stora barn var året äldre så hade de mycket diskussioner om sådant.
Önskar det fanns en enkel och självklar lösning

Sonens bästa?

INNEHÅLL