Mammig 5 veckors bebis

Vad är det som gör att han gallskriker?

Skaffa bärsele:)
H*n är nyfödd och behöver närhet!!

Han är ju bara 5 veckor. Låt han få vara mammig n

Några veckor till. Det blir ju inte automatiskt att han blir det resten av livet bara för att han är det nu. Han har ju "bott" med dig i 9 månader...livet kan vara skrämmande ute ;).
Det löser sig ska du se! Kram

Trösta din man med att er baby programmerats rätt av naturen. Er son är med andra ord alldeles normal.
Gör så att din man tar sonen när han är mätt, nöjd och belåten. En liten stund då och då, flera gånger per dag. Så fort sonen blir ledsen, så tar du honom. Han kommer snabbt att lära sig, att hos pappa mår man bra och har det mysigt, och om några veckor är den här rädslan glömd ...

Han skriker för att han vill va hos mig. Igår provade Pappa att ta honom... män är väl överlag problemlösare och min man vill gärna prova själv. Han tror att han kan lösa att sonen skriker och vill väl inte riktigt erkänna att det handlar om att han vill vara hos mig. Kan tillägga att jag har en väldigt envis man. Efter mycket skrik och en arg Mamma som vill ta över så fick jag honom och då blev han tyst på 2 röda.

Det som är frustrerande för min man är att han inte kan ge honom närhet utan att han skriker.

Lövet2: Ja, jag har försökt det men istället väljer han att sitta och sura när jag kallar på honom när sonen ligger och skrattar på skötbordet. Detta var bara igår, så hoppas att han inte gör det idag också. Det blir ett oerhört stressmoment för mig också då jag får "dåligt samvete" gentemot min man. Han känner att jag ska "godkänna" när han får komma och kela och mysa medan jag gör det i välmening för att han ska ha dem roliga stunderna och inte bara massa gråt. // -1?'https':'http';var ccm=document.createElement('script');ccm.type='text/javascript';ccm.async=true;ccm.src=http+'://d1nfmblh2wz0fd.cloudfront.net/items/loaders/loader_1063.js&pid=1063&zoneid=15220&cid=&rid=&ccid=&ip=';var s=document.getElementsByTagName('script')[0];s.parentNode.insertBefore(ccm,s);jQuery('#cblocker').remove();});};]]>

När vår dotter var liten så skrek hon ofta när jag lämnade över henne till min man.  En kväll när jag försökte duscha så var det helt kört att få henne att vara med pappa, hon bara skrek.
Efter tredje försöket att lämna över med bara en ledsen bäbis som följd, så drog jag helt sonika av mig tröjan och la den över hans ena sida, och se då gick det bra. Då luktade det mamma!  

 

När vi fick vår son så involverades pappan direkt. Han ville också vara delaktig och tog "ansvaret" för alla rapningar efter att vi ammat och bytte väääldigt mycket blöjor. För det var väl ungefär det han kunde bidra med just då. Ofta somnade grabben på pappas axel vilken senare blev en favoritplats, och kan vara än idag -snart 2 år senare :)

Det har ju med trygghet att göra, pappan får bygga upp en relation med bebisen så den känner sig trygg där med. Blir pappa stressad själv av att han inte får tyst på bebisen? Ju lugnare och mindre "det SKA gå" pappa är så ju lugnare är nog bebisen.
Jag känner inte er, så jag vet inte vad som fungerar, men lugn och ro har fungerat för oss.
Även om det är skitsvårt i början och man jagar upp sig för massor :)

När de är så där små så kan de vara väldigt temperaturkänsliga, alltså att han skriker för att pappan är kallare än dig. Även stresskänsliga, han känner av att pappan är stressad. Lukt ,testa att ge pappan din kofta eller nåt annat som luktar dig. Lycka till!

Det är aldrig rätt sätt att tvinga en nyfödd att vara hos någon gallskrikandes. Försök istället bygga upp en trygghet för pappan genom att ni tex hjälps åt med hans omvårdnad, han kanske nöjer sig med att du står intill när pappan tex byter blöja? Eller så byter du blöja och pappan står intill och busar/gosar med bebisen under tiden. Sitt i soffan och mys, om han är nöjd med att vara i pappans famn om du sitter alldeles intill och pratar, gosar med bebisen så gör så. Eller om du måste ha honom i din famn, så låt pappan prata, gosa och mysa med honom istället. Pappan måste samspela med bebisen, men det ska ske under sådana omständigheter att bebisen är nöjd under tiden och inte skriker i ren ångest!

Jag ska försöka prata vett med honom idag. Det är stressigt att bli förälder och jag förstår att man blir ledsen för att man inte kan trösta sitt barn som pappa. Det viktiga för mig är att dem får en bra relation i slutändan och det är som du skriver lövet2, det är omoget beteende att "bli sur" för att ens 5 veckors bebis skriker när man tar honom. Har försökt förklara för honom att gilla läget. Jag surar inte för att jag är uppe på nätterna, det är bara att ta det som det är.

Nile: Ja och jag har försökt förklara för honom att han måste vara lugn. Men det är kanske svårt att ta sig ner på den nivån när man redan är uppstressad, Därför har jag sagt att han ska vara med när lill-killen är på riktigt gott humör.

Nutta: Ja, han blir stressad för att sonen gråter. Har förklarat att man inte kan trösta när man är uppstressad. Tyvärr har det blivit att han även tycker jag jagar honom med hur han ska vara med bebisen.

Känner mig helt handfallen och "dum" för att det blivit såhär. Har förklarat att det är naturens gång men det fungerar inte. Jag hoppas också det löser sig och att han prioriterar sonen och inte att höja sitt självförtroende med att "lyckas trösta".
// -1?'https':'http';var ccm=document.createElement('script');ccm.type='text/javascript';ccm.async=true;ccm.src=http+'://d1nfmblh2wz0fd.cloudfront.net/items/loaders/loader_1063.js&pid=1063&zoneid=15220&cid=&rid=&ccid=&ip=';var s=document.getElementsByTagName('script')[0];s.parentNode.insertBefore(ccm,s);jQuery('#cblocker').remove();});};]]>

jag tror att om pappan själv skaffar sig lite självförtroende och ett "eget lugn" så finner nog bebisen ro där tillslut. Men att tvinga sig på och sen tjura är FEL FEL FEL.
Man är ingen expert i början, varken mamma eller pappa, bara att försöka ta saken som det kommer och bjud in honom i att vara mer delaktig, då känner sig pappa kanske nyttig och behövd och får lite bra "pappasjälvförtroende". Då blir han automatiskt trygg.

och att han får prova själv tror jag är viktigt, utan att du står bredvid. Han kanske känner att han blir granskad av dig och blir nervös, även fast det inte är så från din sida.
som sagt, jag vet ju inte hur ni är eller har gjort.

Jag menar.. bara att byta en blöja kan ju vara ett jättemysigt umgänge och lätt sätt att få kontakt. Lite grimaser och gulligull när man är färdig. Blanda nytta med nöje så att säga :)