Nu har bägaren runnit över, jag orkar inte mer!

Jag vet precis hur det känns scoose, tyvärr! Har också försökt och försökt men inget händer. Har också gjort en utredning som inte visat något fel, men det går ju inte ändå Jag är så rädd för hur jag ska må om vi går igenom ivf utan att lyckas, jag mår ju redan jättedåligt nu över det här! Kram på dig!

Ett år är inte mycket TS. Ja, jag FÖRSTÅR att det känns jobbigt för just er två. Men "ofrivilligt barnlösa" kallas man nog inte efter ett ynka år. Eller bör kalla sig själv, för då blir det så deppigt allting. Var positiv!

Det måste väl ändå vara innehavaren av känslan som avgör när man är ofrivilligt barnlös eller ej, tycker i alla fall jag. Vem kan egentligen avgöra vem som har väntat och längtat länge "nog" annat än en själv? Men visst är det bra att inte deppa ihop, fast ibland måste man ändå få tillåta sig själv att vara ledsen. Så tänker jag!

det där lät intressant, finns det i Sverige ???

Jag och min man har försökt i 2 år och jag VET hur jävla jobbigt det är när kompisarna föder unge på unge och själv står man på ruta 0 :(
Vi fick vänta 1.5 år innan dom började medicinera mig,  och nu efter 2 år så har vi äntligen fått börja med pergotime, allt tar tiiiiiiiiiiiid och det är bara ha tålamod, trots att man bryter ihop totalt ibland..

Tack till allihop för era peppande svar!

Vilka solskenshistorier... Man blir så himla glad över att läsa när andra lyckas efter så lång tid, tack till er.
Fiffig och Äralltupptaget: Hoppas verkligen att det ska bli vår tur snart! Vi är så himla värda detta 

Nevermind: När man redan mår så jäkla dåligt som jag gör (oavsett hur lång tid man försökt) så är det inte så jäkla kul när man trampar på en, jag ligger liksom redan ner!! Snälla du, jag äger mina egna tankar och känslor, dem kan ingen annan säga något om.. Ett år är för mig väääldigt länge, speciellt när man så himla gärna vill det här.
Mår jag dåligt och vill spy galla över mitt liv så gör jag det för att sedan ta nya tag igen, jag kan tyvärr inte se något positivt i detta. Alla har vi bra och dåliga dagar och när jag nu skriver av mig är det sista jag vill att någon trycker ner mig ännu mer. Har du andra tankar och åsikter, håll dem för dig själv!
Alla par som aktivt försökt bli med barn i ett år utan resultat klassas som ofrivilligt barnlösa, det är inget jag hittar på! Du behöver inte skriva något mer i den här tråden, tack!

Kram på er och hoppas vi fortsätter peppa och skriva till varandra!

 

Heja dig scoose! Vi har också "bara" försökt i ett år, men hade vi valt själva hade vi ju haft en liten nyfödd hos oss nu: alltså är vi ofrivilligt barnlösa! Fast än så länge vill jag hoppas och tro att detta snart ska lösa sig och att även vi strax får uppleva glädjen i att berätta för omgivningen att vi ska få barn. Har du fått någon plan efter din utredning, ska ni prova någon medicinering eller så? Älta så mycket du behöver, och stor kram tillbaks till dig!

Äralltupptaget: jag har också börjat med pergo nyss! Väntar ägglossning när som. Hur långt har du kommit?

jag har kommit så långt att jag har testat pergo 2 ggr , en enkeldos som inte gav ett skit.!!!
Sedan nu en dubbeldos av pergo och på VUL såg hon en blåsa som var 14 mm ( ska vara 20 mm ) så hon trodde jag kunde ha ägglossning nu under midsommarhelgen men man vet ju inte om det är ägg i dom där blåsorna eller inte... :(
Vi har legat på som f*n så jag hoppas det har tagit men jag är tveksam...
Fick iaf utskrivet en till dubbeldos av pergotime som jag kan ta nu under den tiden min gynekolog har semester, så jag slipper vänta. Dock så far jag klara mig utan VUL men jag överreagerade inte på medicinen som man tydligen kan göra.
Har oregelbunden mens och alltid fått ta primolut för att framkalla mens- så jag vet inte om jag ens får mens under sommaren, så det kanske inte blir någon till "dos" av pergotime fören efter semestern...

Eviga väntan.....

När ni har försökt i ett år utan resultat har ni rätt att ställa er  kö för utredning hos landstinget. Ring fertilitetsmottagningen så att hjulen börjar snurra, för det kan vara lite väntetid och de semesterstänger säkert ett tag dessutom.

Ett år känns fruktansvärt tungt och långt när man försöker, men i sammanhanget är det varken konstigt eller onormalt. Tänk på att det är så oerhört mycket som skall klaffa för att man skall bli gravid. Chansen är faktiskt inte så stor varje månad.

Jag har dålig äggkvalitet och fick vänta länge på mina barn. För ungefär åtta år sedan var jag precis där du är nu. Jag trodde aldrig att det skulle bli min tur. Men du, idag har jag faktiskt tre fina ungar.

Det är inte rättvist, men för vissa av oss krävs det en hel del extra för att få uppleva vad vissa andra verkar få som ett brev på posten. Men det FINNS hjälp att få, så ge inte upp!

Edit: Om ni har gjort en utredning skall ni förstås stå i kö för att få hjälp med en fertilitetsbehandling, inte för att bli utredda igen!