Försekomen på tillbakagång,

Om barn förlorar tal som de tidigare förvärvat, är det alltid ett observandum och bör kollas snarast. Det KAN utan att det föreligger ett "problem", men räknas som en röd flagga och om en förälder upplever just detta så ska han/hon nog be om en koll.
Jag har tre barn med autism så jag är lite skadad av sånt här... =), men när jag berättade om sonens utveckling (framåt fram till 15 månaders ålder, ffa motoriskt, men när han närmade sig 18 månaders ålder så avtog utvecklingen - han slutade göra saker han gjort tidigare som tex klättra, han "slutade" uppskatta gunga och rutschkana, han tappade de få ord han haft, svarade inte på tilltal och reagerade mindre när vi kallade på honom, gick mer in i sin egen värld liksom och verkade ointresserad) så slog man på stora skällan och utredning drogs igång ganska snabbt. I samma veva insåg vi att dottern hade samma diagnos (hon "avstannade" i sin sociala och språkliga utveckling vid dryga 2 års ålder), och de utreddes samt diagnosticerades samtidigt. Med detta menar jag inte att din son har autism, men jag tycker absolut att du ska diskutera detta med någon och berätta så grundligt som möjligt om allt du kan komma på. Han har NÅGON form av svårighet eller behöver extra stöd på något område för att "komma på banan igen" så är det bättre ju tidigare du får veta och han får stöd.
Det är inte normalt att förlora tidigare förvärvad kunskap på det sätt som du beskriver. Det är heller inte alltid som det föreligger ett funktionshinder, utan det kan vara en "avvikande utveckling" som liksom rättar till sig, men kolla upp det är mitt råd. 

Utifrån det du berättar, så får man ju ingen direkt kraftig autismtanke... =) Han verkar vara rätt social. Men visst, jag förstår att du undrar. Min yngsta som vi kunnat bemöta rätt bra från början, har eg mest varit lite avvikande i sin ögonkontakt. De övriga sakerna har rättat till sig eftersom vi tränat på dem. I dagsläget är hon 2, pratar jättebra i relativt långa och korrekta meningar samt leker rätt varierat. Det som avviker, är ögonkontakten och just att det alltid är på hennes villkor. Hon är otroligt viljestark, samspelar bra när hon vill men absolut inte när hon inte är intresserad. Hon leker bra med storasyster, men har ett väldigt begränsat intresse av andra barn.

Hon utreds nu och kommer få sin autismdiagnos i höst, helt klart. 

Känner du en oro, så tycker jag absolut att du ska tänka igenom allt ordentligt, lägga fram det och be någon "kunnig" att se över det hela. Vår yngsta skulle ingen i omgivningen alls reagera på, om inte vi kunde påtala de finstilta sakerna. Hade vi i vår tur inte haft två barn med diagnosen innan, och faktiskt en rätt gedigen kunskap, så hade vi inte heller sett det än. Hon är otroligt framåt språkligt och kognitivt, hon är rätt tidigt även motoriskt, och är överlag väldigt framåt. Hon låtsas massor i lek, och leker lika bra som storasyster om inte bättre. Hon är inte alls lika "avvisande" mot andra som våra äldre var, men vi ser ändå tecknen jättetydligt. Det behöver inte vara rain man liksom... =)