Midsommargänget III

Åh Vulkaner minsann, Anemone! Jädrars vad häftigt!

Och japp, här snöar det. Fy tusan!
Å nej, Surfer, jag var där, i Gällstad, för två (eller var det tre?)) veckor sedan, jag hade kunnat varna dig! Jag blev urbesviken! Skulle skaffa lite mitt-emellan-storlekar-kläder hade jag tänkt men kammade nästintill noll. Saken blev inte bättre av att vi rullade omkring med bebisen i vagnen också och jag var nojjig för att hon skulle vakna därinne. Så, det var nästan bara fula kläder i trasmodestajl och dessutom hade jag inte ro att pröva jeans som jag hade behövt göra. Och allt var dyrt. Maken köpte två par kalsonger och jag tre linnen. Det var det. Men, vi var i barnklädesaffärn också, och där gick vi loss bland en massa sköna trikåplagg till dotra, så lite schopping fick jag i alla fall.

Oj, 18 år, Oz! Skilda kontinenter eller gammalt groll?

Idag har vi pusslat ihop vårt nya STORA köksbord och jag fick en lätt chock över hur stort det verkligen är. Och det är jag som lobbat för det här bordet hela tiden, maken har varit mer skeptiskt, så inte har jag nån att skylla på heller... Nåja, det är nog en vanesak.

oh, tack, tack, vilken överraskning, hade inte tänkt på att man kan ha nick-namnsdag också! varje anledning att fira ska tas tillvara på!

vattengympa låter suvve Elin! önskar faktiskt att jag hade gått på det istället för mesyogan jag dessutom drog med flinx och hg på (förlåt!). tränade ogravad vattengympa några månader för några år sen, i en ambitiös fas i livet , och det var jättebra vill jag minnas.

trist med ont in the boobs, rally, minns hur det var att plötsligt behöva ändra sovläge, soffläge, bh-vanor... det är ju inte samma för alla men min lugnade sig sen efter ett tag, när de hade kommit igenom en första växtsprutt.
Jag pruttar fortfarande. pinsamt men sant. what to do?

mina, menar jag, jag har två bröst som de flesta...

Men byts ut...? Är det inte på samma sätt som med kroppens celler (eeeh, Flinx, hjälp!), att de byts ut efterhand. Kroppen är ju kvar ändå, liksom. Och att vattnet då liksom renas men ändå är kvar...? Eller? Ja, jag är humanist, vad vet jag.

Hej, förresten!

GalenCocci! Jag instämmer med övriga talare: du måste äta mer för att gå ner! Om man vill ha hållbart resultat så är det bästa att gå ner max ett halvt till ett kilo i veckan, beroende på hur mycket man har för mycket - och det GÖR MAN om man äter mycket med bra saker men snålt med fett och socker och rör sig ordentligt. Och det finns inga genvägar, tre måltider och två mellanmål varje dag.

Jag blev snuvad på en trekvarts sovmorgon som jag hade ansökt om eftersom bebisen protesterade mot allt och maken inte kunde samköra egen påklädning och frukost med babyunderhållning (bah! gröngöling!). Är inne i ett trötthetssvep utan like, den lilla tjejen som bor här hos oss vill fortfarande inte sova mer än tre timmar i sträck om natten och nu känns det i min kropp och i min skalle.
Kaffe, någon?

Flinx, sådär var det för oss också, med amningen. Först när hon var nyfödd var hon arg för att det tog för lång tid att få tag och innan det kom någon mjölk. Men sen rann det ju till och då var det ju inga problem med att koppla på strålen. Då var problemet att hon fick tag, åt några tag, släpte och gastade, kom till ro efter en stund och kunde få tag igen för att strax släppa och gasta. Och så vidare. Hon var också väldigt vispig och viftade och slogs och jag var helt ledsen över att det kändes som om varje måltid var en kamp, inte något rofyllt och harmoniskt som man kunde tro. Idag är hon mycket lugnare men äter fortfarande snabbt, båda brösten tar max en kvart för det mesta. Men, vi fick tipset på bVC att ge napp efter ett tag - kan det vara så att gossen din äter snabbt och blir mätt och sen blir arg för att det fortfarande kommer mat fast han bara vill snutta? Det verkade som om det var grejen med min tjej - hon åt så snabbt och fick mat så snabbt att sugbehovet var kvar fastän hon var mätt.

Snöööööööö! Skit!

Öh, och hej, förstås!

Anemone, jag skulle tro att jag är i den sits som du försöker undvika... Minimalt med pengar och inget jobb att gå tillbaka till den dag jag inte är föräldraledig längre. Och vad ska jag säga...? Än så länge har vi det bra men jag önskar att jag kunde oroa mig lite mindre för "framtiden". Att ångra sig finns liksom inte, nu är det såhär det är, men det är klart att det hade varit skönt med lite mer trygghet i form av några tusen till i månaden och ett arbete som väntar. Mitt råd är nåt ärtigt typ följ hjärtat, eller så. Och så är det ju det där med att man aldrig vet nåt riktigt säkert. Jag var stensäker på att det skulle ta lång tid för oss (pessimist eller realist?) och tyckte det var bättre att börja försöka (föröka) så snart som möjligt. hade det stämt så hade min föräldrapenning blivit ungefär det dubbla men så slumpade det sig så att det tog sig snabbt istället.

Åh Hg, tack för att du frågar! Jag är så jäkla trött idag. Inatt sov bebisen NOLL! eller, det känns så eftersom hon först hade helkväll uppe vilket inte har hänt på över en månad. Hon somnade till sist vid elva och sov till ett, åt och somnade om och vaknade sen kvart över tre och var orolig och ville först inte äta och sen inte alls somna om utan gnällde och for runt. Ingenting funkade så jag fick gå omkring med henne till halv fem då jag lurade henne att sova bredvid mig i sängen. Sov med ond stel rygg till klockan halv sju då det var en urpigg och sprallig bebis som låg brevid mig i sängen. (Hur gör hon?????) Sen fick jag sova två timmar efter det, i hennes nästa period, men attans vad jag är kokt nu.

Ikväll ska jag pröva ersättning.Läste ditt tips imorse (jag var faktiskt här vid sjusnåret men alltför urblåst i skallen för att kunna skriva) och bestämde att ikväll när hon fått sitt kvällsmål ska jag gå och slagga direkt och inte missa en sekund av sömn.

Och nu sover hon igen men och kanske borde jag också göra det men då försvinner ju hela dan i ett schwosch och man behöver liksom ha lite lite tid till... sånt här också. Kommunikation med omvärlden...

Det låter som du har en bra plan Anemone! Och juli... det är ju inte SÅ långt borta! Hoppas medfabrikanten håller med dig!

Och Timisens Bollingerplan låter också suvve! Om inte annat blir det säkert en glad och livad MinisTimis.

HG: Hoppas ni får mycket skidtid och att svärmor din plockar fram passa-barnbarns-lusten! Kanske kan du åka extra fort så du blir utmattad och rosig och om du sen slänger in bara ett litet glas vin så blir nog svärfar lagom otydlig i kanterna. När åker ni? Imorgon?
Men du, inte Stockholm, välle? Näe...?

Jag fattar inte heller hur min bebis orkar hålla igång sådär, men kanske är det de långa eftermiddagslurarna som gör'et. Imorgon ska vi förresten till BVC och kolla så det inte är nåt jox med bullens ena öra: hon tar sig ofta åt örat till och jag tror att det är en trötthetsgrej men vill gärna kolla det så det inte är öroninflammation eller nåt annat läbbigt. Vår BVCtant tyckte att vi skulle komma dit så det avgjorde saken.

Jag loggade ut snabbt förut av högegoistiska skäl: svärmor erbjöd sig att komma hit och stryka och snacka med bebisen vilket innebar att jag kunde röja upp i katastrofröran i köket och få på mig kläder. Skickade hem svärmor efter en timme och tog en promenad så nu sover bebisen i sin vagn och jag hoppas hoppas hoppas att det håller i sig ett par timmar till så jag kan fortsätta jobba.
Grejen är den att vi håller på med värsta fixochtrix-projekten här hemma. Arbetsrummet ska äntligen bli ett mysigt och trevligt rum och inte bara avställningsplats och det innebär att hyllor ska hit och bord ska dit och garderober byter plats typ. Jag tror att efter den här svängen kommer vi äntligen landa efter flytten hit - för ett år sen... vissa grejer har ännu inte fallit på plats så att säga.

OBS! jag var inte naken när svärmor kom, jag hade bara ANDRA kläder på mig. NB!

Äh, jag vill bo i... ja, var vill jag bo? Jo Paris skulle jag vilja pröva på ett litet litet tag. Eller ville, nu vete fåglarna, med barnvagn o allt. London lockade när jag var yngre men nu har jag varit på besök hos min kompis där allt för många gånger och har tappat lusten. Stockholm... ger mig krypningar. Det är sant. Jag klarar av huvudstan i ungefär fem timmar sen är jag helt matt. Har både nära familj och vänner där och samma har maken så nog hade det varit naturligt att ge det en chans men nä. Aldrig. Om inte värsta jobbet och lägisen bara ramlade över oss.
Malmö däremot, där skulle jag kunna tänka mig att kampa ett tag. Eller vem lurar jag. Jag vill bo här. På vår gata i stan. Nöjd!

Jag har också kommit ut som nätträffare. I lägen där man hade fått ljuga annars, alltså, för kompisar och mina systrar och min mamma och så. Har gått finemang, folk är såååååå vidsynta numera!

Nämmen, nu fick jag se! Är det Skogsmulle, Anemone? Hej kolikokk!