Midsommargänget III

Japp, här var det färdigutrett. Behandling skulle påbörjas i övermorgon men har fått skjutas på 1 månad då det krockade med annat i vårt liv. Typiskt!

Kanske ska vi låsa in Munters tester istället för Munter? Ja, du bjuder verkligen på en riktig nagelbitare!! Men vad göra? Tja, att vänta ett par dagar med att testa igen? (overkligt svårt) Prova annan sorts test? Är det inte rött i trosan så är det inte kört!

Roligt att Pricken är tillbaka! Tell us more!

Krya på dig Tanten! Har du hört av dig till läkare?

Alla hjärtans dag... Ja, mamma ringde just, men det räknar jag inte riktigt. Vi ska i alla fall ut och äta middag i kväll (det brukar vi göra den 14:e feb.). Vi hade inte pratat om det, men igår så hittade jag en liten notis i min kalender där "någon" skrivit med lite spretig killstil att jag skulle vara färdig för middag ett visst klockslag. Det var lite gulligt! Ofta får jag rosor och/eller choklad denna dag också. Själv har jag köpt en ros till mannen. Kommersiellt eller inte, att ge varandra blommor eller presenter denna dag tycker jag är helt ok om det sker mellan två i ett par (och man kan ju lätt strunta i det hela om man tycker att det är fånigt), men när skolorna arrangerar jippon där hela dagen går ut på att de populära ska ge och få rosor hela dagen, medan andra blir utan, det gillar jag inte!!! Jag anser inte att det ingår i den verksamhet som skolan ska syssla med, utan att det tvärtom motarbetar det på flera sätt.

Att det hela annonseras ut över hela staden är en utmärkt påminnelse för min glömske man. Det är startskottet för ett trefaldigt firande: alla hjärtans dag, följd av vår "årsdag" och till sist min födelsedag!!! Så att han vet när vårens blom-choklad-present-race börjar liksom...

Ramlösa? Vadan detta Munter? Stannade de bruna flytningarna av? Ingen mens??? Finns det trots allt orsak att hålla en tumme igen?

Äsch då Munter! Skönt att premiärturen på tåg gick bra CM!

Jag säger som de andra: åk inte dit Oz, om du tror att det kan kännas jobbigt! Helt utan att ha fått mf så har jag ju haft (har fortfarande?) perioder då jag inte orkar med andras babylycka och ställer in middagar och har mig.

Jag tror att det finns hög risk för att jag ligger på Munters hatlista. Jag är en mycket känslig själ och gillar inte att böla i tid och otid och vill därför helst inte sätta igång något snack som kan leda till att både jag och andra börjar att böla. Javisst är det av ren feghet, det håller jag med om, men jag tycker verkligen att det är extremt jobbigt. Sen vet jag ju inte heller om det finns en önskan från allas sida att få sin sorg kommenterad, eller om man så att säga "förstör" den där middagen som skulle kunna vara ett andningshål mitt i all sorg genom att börja med att ta upp det. Om den det gäller tar upp det själv så är det ju en annan sak, men jag är inte sån att jag känner att jag måste ta upp det först. Jag hade anledning att fundera över det ganska nyligen, då jag träffade en vän som hade mist en anhörig (jag hade kommenterat saken i svarsbrevet till det brev där jag blev informerad om det inträffade). När vi sedan träffades så frågade jag hur det var och fick då slentriansvaret "bra" och då tyckte jag inte att jag ville pressa på mer med det. Min vän hade ju redan där valet att uttrycka hur han kände sig och hade jag fått ett annat svar än "bra", så hade jag förstås sagt något mer, men nu fanns det inte så mycket mer att säga om det, tyckte jag.

Bra förslag Elin! (nu håller jag med Elin i stället! ) Om du känner att du orkar det Oz.

Härligt Munter!

Äsch! Inte vet jag om du har för höga krav på människorna i din omgivning Munter. Men jag tror att behovet att få sin sorg kommenterad kan se väldigt olika ut för olika människor. Om man inte har någon tidigare erfarenhet av en särskild persons sorg har man ju dessvärre bara sig sjäv att utgå från. Sen är det ju lite skillnad på om det är en verkligt nära vän (där man kan erbjuda sin hjälp eller stöd) eller en mer avlägsen bekant (där det inte känns lika naturligt). Senast var det lite mittemellan och det var kanske därför det blev så svårt.