Vad säger ni? hetero/homo/bi

Hejsan allihopa! Jag hoppas att jag får svar på min fråga och att INGEN tar illa upp. Jag vill inte låta fördomsfull på något sett utan det är var jag själv har upplevt.

Sen liten har jag alltid vetet att jag har varit hetero. Min första "kärlek" var i min syssling. Jag var 6 år och han var way tooo äldre. Han var nog runt 14 år haha. Men jag har alltid varit sådär lite småkär i honom, tills en dag då min syster började prata om hur "äckligt" det skulle vara ifall man var tillsammans med sina syskon/kusiner. Där satt jag och tänkte "Shit men jag kan ju inte vara kär i min syssling" så det var ingenting med det. Senare i tonåren har jag alltid intresserat mig utav killar, och varit tillsammans/kär osv.

Runt 11-12 år gammal hade jag väldigt mycket tvångstankar, som yngre hade jag tvångshandlingar med när jag växte upp fick jag bara tvångstankar. Det kunde liksom vara vad som helst. "Tänk om jag dör" Så kunde jag gå och tänka på det i några veckor. Inte för länge sedan fick jag tvångstankar om att jag kanske skulle kunna vara homosexuell (hocd heter den tvångstanken på engelska). Jag hade varit kär i en kille rätt så länge innan men det blev inget utav det, så mina känslor svalnade antar jag. Några dagar efter det fick jag tanken "Tänk om jag nu är homosexuell om jag inte gillar honom) Jag har absolut inget emot homo/bi personer så se mig inte som en homofob. Utan jag tar detta så hår för att jag aldrig riktigt har upplevt detta, jag har alltid varit hetero, alla drömmar som att träffa en underpar prins, gifta mig, skaffa barn. Är allt borta nu? Jag känner att jag absolut inte vill vara det.

Jag hade tvångstankarna i några veckor, men jag valde att skita i det för jag orkade inte må dåligt längre. Jag hade ofta en oro, ångest mådde inte bra och deprimerad. Fånigt ja, men tyvärr var det så. Nu sitter tankarna kvar, men jag har valt att inte bry mig. Dock har all ångest och det jag nämnde innan försvunnit. Jag har lärt mig att hantera det på ett bra sätt. Så nu har jag blivit av mig med tvångstankarna efter några veckor, men ibland kan jag fortfarande fundera på "tänk om..."

Vet riktigt inte vad jag är. Jag har inte varit kär i tjejer. Jag tänder inte på tjejer, men kan tycka att det finns några som ser bra ut. Jag har varit kär i killar, men är inte det för tillfället, tycker dom är snygga och attraheras. Men ändå känns det som att något är fel. Vet inte riktigt bra, vissa dagar vet jag vad jag gör, andra inte. Måste man ha någon stämpel? Tänk vad livet skulle kunna vara lätt och alla bara kunde var, bara vara.

Tänker inte skriva mer än såhär, hoppas det finns folk som läser och även kommer med förslag. Glömde nämna att jag är 16 år.

Ferdinand

Äldre 2 Jul 16:32

#1

Jag skulle nog börja med att säga: Det du har är inga tvångstankar, det är bara normala och sunda funderingar/tankar.

Du är fortfarande inne i den fas där du håller på att konstruera din personlighet, och personligen tycker jag att du verkar lyckas bra. Du fördömer inte andra och funderar över ditt eget. Sen är det beroende på en massa omvärldsfaktorer, när du känner dig trygg och säker med dig själv och i dig själv.
Men du har sim sagt goda värderingar (verkar det som).

Jag har hört ett uttryck som var ganska fint: att man är heteo amorös (kär i motsatta könet) och bi sexuell. Dvs man kärar bara ner sig i motsatt kön men gillar att ligga med alla :)

Anonym (E) Trådstartaren

Äldre 2 Jul 18:22

#2

Ferdinand skrev 2012-07-02 16:32:13 följande:

Jag skulle nog börja med att säga: Det du har är inga tvångstankar, det är bara normala och sunda funderingar/tankar.

Du är fortfarande inne i den fas där du håller på att konstruera din personlighet, och personligen tycker jag att du verkar lyckas bra. Du fördömer inte andra och funderar över ditt eget. Sen är det beroende på en massa omvärldsfaktorer, när du känner dig trygg och säker med dig själv och i dig själv.
Men du har sim sagt goda värderingar (verkar det som).

Jag har hört ett uttryck som var ganska fint: att man är heteo amorös (kär i motsatta könet) och bi sexuell. Dvs man kärar bara ner sig i motsatt kön men gillar att ligga med alla :)

Min mamma är psykolog och då brukar hon även vara min psykolog här hemma haha. Hon har haft patienter som har haft homosexuella tvångstankar och det är ju det här "tänk om", när det inte finns någon grund för tankarna. Men det kan vara, precis som du säger bara vanliga tonårstankar. Ibland vågar jag inte vara bland vänner, för att jag är rädd att den fruktansvärda ångesten ska komma. Där sitter jag med värsta ångesten och oron medan dom har det kul och skrattar. Känns inte alls tryggt. Googlar man hocd på google kommer det upp en massa forum med ungdomar som har samma problem. Så jag känner ju mig inte ensam på något sätt, bara att det är obehagligt.

Skönt att få ett svar i alla fall :)

Ferdinand

Äldre 5 Jul 11:24

#3

Det låter ju väldigt jobbigt att du får så kraftig ångest över dina tankar.
Jag kanske kommer med en lång och dum förklaring nu, och isf får du skälla på mig ;)

Hjärnan är ju uppbyggd på det sättet att ju oftare du tänker en tanke, ju lättare blir det för den tanken att göra sig hörd. Tricket ligger alltså i att bryta sitt eget tankemönster.
Ett litet exempel; Om jag skulle jämföra tankar med vägar, så just nu så är dina tankar kring sexualitet som E4:an, de har rejält med plats att röra sig på. Men från början var de bara en liten skogsstig, och ju mer du tänkte dessa tankar, ju större blev vägen.

Så när dessa tankar kommer så försök att ta första bästa avfart för att komma bort från dem, tex så kan du ju skapa en mental "avfart" när de dyker upp, som att börja fundera över saker som du gillar... kattungar eller vad det nu kan vara.

Om nu din mamma är psykolog, så be henne hjälpa dig med målbilds terapi, ett superlätt sätt att skapa en mental avfart.

Hoppas allt löser sig, och jag kommer att kolla av tråden ibland :)

Anonym

Äldre 17 Jul 23:56

#4

Det är inte så enkelt att dela upp i hetero/homo/bi-fack. Folk attraheras av varandra i olika konstellationer och grad och det varierar inte bara genom livet utan över dagen också.

Jag är en hetero man. Jag tänder inte på män, mest hela tiden. Jag tänder mycket starkt på kvinnor. En del kvinnor.

Ändå har jag haft homofantasier. Skulle jag kunna ha sex med en man? Det beror på vad jag tycker om den mannen. En del män tycker jag mycket om, andra avskyr jag. Det skall nog ganska mycket till för att jag skulle ha sex med en man, men jag håller det inte för omöjligt. Det är i alla fall inget jag ids agera på. Fyll mig med sprit och skicka en snygg shemale på mig så skall jag fundera på saken. Och ändå ser jag mig inte som bisexuell, för det låter mer som att man skiter i vilket kön den andra har.

Så vad jag säger är att det är alldeles på sin plats att vara förvirrad, för det är inte svart eller vitt eller ens grått. Det är en ständigt skiftande dimma där oftast en nyans dominerar.

Vad säger ni? hetero/homo/bi

INNEHÅLL