Vi som är överviktiga & gravida.

Jag är gravid i vecka 30 nu (29+3) och väger för närvarande 118kg. Startvikt var 108. Är 170 lång så jag ligger ju en bra bit över fetmagränsen enligt BMI. 
De flesta tippar nog dock på att jag väger lite över 90 skulle jag gissa och jag känner mig stark och frisk i mig själv i övrigt.
Tog sig också redan på tredje försöket och jag har aldrig varit orolig över vikten direkt. Har perfekta blodsockernivåer, alltid bra blodtryck osv. Barn järnbrist jag besväras av.

Försöker simma emellanåt nu under graviditeten då det känns mest skonsamt då jag börjat få rejäla sammandragningar av längre promenader och har skadade knän sedan fotbollstiden (som ligger till grunden för hur jag blev överviktig öht).

Man är ju trots allt nojig över förlossningen när alla säger att det är så fruktansvärt jobbigt efter en viktuppgång, i synnerhet om man är stor sedan innan. Hur tänker ni andra kring det? Kommer vi orka tror ni?!  

 

Bild från vecka 28+0 - 117,5 kg!

Tack så jättemycket för alla fina kommentarer! Jag är stor, men har också mest fett i bröst och rumpa så att proportionerna lurar ögat lite 

Okej, det låter betryggande. Nu är det förvisso lite mer än 10 veckor kvar till BF, men funderingarna börjar ju komma nu, om det verkligen är så tungt som alla säger bara för att man är överviktig. Det är väl egentligen enda orosmomentet jag känner nu.

Håller med många andra på tidigare sidor i tråden om att det ändå blir dags för en viktnedgång efter att bebis kommit. Började faktiskt precis med lchf för andra gången två veckor innan jag blev gravid, men har kräkts till vecka 22 och lchf-kosten har helt enkelt inte fungerat under graviditeten, men är sugen på att hoppa på det, eller något mellanting åt GI-hållet efteråt också.
Även om jag själv mår bra just nu och själv inte mår dåligt psykiskt av att vara tjock så vill jag ändå känna att jag verkligen orkar leka med mitt barn och hålla igång som alla som är slankare  Känns som en bra motivation också när man gör det för barnets skull, då kan jag nog hålla mig till det, annars har jag inte så bra självdisciplin 

Åh, tråkigt att du känner så! Hur är din partner? Också stor eller är han normalviktig? Annars kanske ni kunde sporra varandra efter graviditeten och båda använda barnet som motivation? 

För min del är det lite svårt då min sambo är pinnsmal och kan äta hur mycket som helst utan att gå upp ett gram medan jag lägger på mig av samma sak  Förvisso tycker han att jag är vacker som jag är och det betyder såklart mycket. Är säker på att din partner känner likadant för dig! 

Har du provat lchf då? Jag körde i två veckor och gick ner 6kg på den tiden, men led av en otrolig huvudvärk som inte släppte för att jag slutade lite för tvärt med kolhydraterna.
Tog ett uppehåll och började sedan trappa ner på kolhydraterna och hade kört strikt i en vecka och gått ner 3kg då jag fick plusset. Kommer helt klart återuppta det efter graviditeten igen eftersom att man ju trots allt får äta sig mätt och ändå gå ner i vikt 
Idag säljer ju de flesta stormarknader färdigt lchf-bröd och så finns ju lchf-pasta och så också vilket underlättar när man saknar kolhydraterna 

Vilken söt liten kula! 

Jag beklagar otroligt! Kan inte tänka mig värre än MA, känns värre än MF på många sätt  
Får onekligen hoppas att allt går vägen nästa gång! Det är ju trots allt många som får missfall och sedan flera stycken helt friska barn!

Bild från idag efter ett simpass på en kilometer. Började duktigt men har inte simmat på 4 veckor nu när sambon haft semester. Skön och skonsam gravidträning helt klart!

Vågen visar nu mitt på dagen 118,6kg (antar att jag väger mindre på morgonen när jag inte precis tryckt i mig middag  Upp 10,6kg sedan inskrivningen då jag vägde prick 108kg.

Vecka 31 (30+2) idag!

 

Lillen som växer i min mage (första) blev en "tredje gången gillt" 

Så skönt, vi har inte heller behövt uppleva något missfall, men är ju bara första barnet än så länge. Lider verkligen med alla som behöver gå genom det, även om det är vanligt med tidiga sådana.

Vikt är så lustigt, vissa ser inte alls att väga så pass mycket som de skriver, medan andra ser större ut än siffran på vågen, så längden är ju högst relevant. Sedan tycker jag dock att man ska fokusera mer på hur man MÅR och inte just på vad vågen visar  

Var bor alla förresten? 
Själv bor jag i Kalmar  

Så kul!
Vore ju roligt om några bodde nära så kunde man kanske styra upp någon träff med andra som är lite mer i samma sits som en själv