Vi som är överviktiga & gravida.

Hittade typ inge kläder att ha på mig idag när sambon och jag skulle iväg och handla, så drog på mig en klänning som hängde i garderoben som jag aldrig använt förut, jätte fin och bekväm!
men väldigt tajt över magen, men tänkte liksom äh kommer ju inte visa den
men väl inne i butiken så blev det jätte varmt så tog av mig jackan, kändes både pinsamt och roligt
för det syns ju att jag är gravid, men ser ut som att jag är minst i typ v.30
men jag är bara i v.22.. det är ju mitt magfett som gör den större, i själva verket så är bulan långt ifrån så stor, men den finns ju där under
känns liksom som "falsk marknadsföring" och lite ljug att visa magen så tydligt.. 
önskar att jag inte brydde mig! men brukar vara väldigt noga med att inte ha på mig tajta kläder och försöka dölja magen så mycket som möjligt som ogravid, men det känns så löjligt och orättvist nu! jag vill också visa att jag är gravid!
om jag ska vänta tills magen "enbart" visar graviditeten så kommer jag ju få vänta en evighet om ens alls.. 

drömde förut om att vara "smal" innan jag blev gravid och sen få en söt liten bula som jag sen skulle stolt visa upp.. se den växa vecka för vecka.. men nu är jag väldigt, väldigt överviktig, går inte att göra något åt nu liksom 

hur tänker ni andra? 

Jo det är min första graviditet.
förut så var min mage mer degig, och ja, tyvärr så hade jag börjat få en riktig jävla ful "hängbuk" som ett jäkla "bildäck" runt magen lågt ner.. men nu har den blivit mycket mer koncentrerad och större mitt fram, naveln har krupit uppåt och den har blivit hårdare i och med livmodern som trycker ut under fettet, så den har ju ändrats väldigt mycket tycker jag, men det är ju fortfarande fett i vägen för the babybump
sen har själva min magsäck tryckts uppåt, känns det som iaf, och den är rätt konstant svullen, har nog med att göra att jag spydde mycket förut och fortfarande gör ibland och nu har lite problem med halsbränna och sura uppstötningar

har bara gått upp 1kg från inskrivningsvikten i v.10 och är -1,5kg från min vikt jag hade innan graviditeten

vad jag vet så är min livmoder väldigt centrerad mitt i och fostret är också mitt i liksom, varken upptryckt mot ryggen (som min syster hade då hennes livmoder lutade bakåt) eller långt fram
moderkakan är i framvägg, normalt med fostervatten och fostermåtten är normala mitt på kurvan eller nåt tror jag

när jag gjorde RUL så hade dom svårt att se allt, dels just för att jag är väldigt tjock, men också för att bebisen låg vänd mot min rygg och vägrade vända på sig 
ska göra ett nytt försök på onsdag nu, hoppas den vill samarbeta mer då och förhoppningsvis avslöja sitt kön! 

Asså jag vill ju visa att jag är gravid! jag vill ha på mig snygga, bekväma och lite "förbjudna" tajta kläder 
men då syns det ju samtidigt hur tjock jag är ^^ och jag är ju inte så långt gången som många tror då 

Jäklar! 
våran lilla håller på att sparkas rejält i min mage nu!
förut har det bara känt som fladder/fjärilar mitt i magen, nu är det rejäla knuffar och sparkar och det känns också på utsidan! :D
haha måste ha varit all jäkla obehaglig stretching som min livmoder och ligamenten har gjort dom senaste dagarna som gjort att det känns mer nu!  

så himla coolt, och läskigt! nu är det VERKLIGEN på riktigt att det är någon där inne

Den 30e Oktober var vi på vårat 3e försök till RUL (första hade dom bokat in för tidigt, andra gick det inte att se så bra för den låg så dåligt och ja, min vikt gjorde det inte lättare) 

Och det gick jättebra! först så låg den dubbelvikt med knäna upp framför ansiktet ^^
men sen vände han på sig så vi kunde se nästintill allt jätte tydligt
vi kunde till och med se dens lilla söta överläpp, som växt ihop som den ska (så ingen läpp/gomspalt) 
2 njurar med bra flöde, alla delar i hjärnan, fin nacke, urinblåsa, hjärta med 4 kamrar som slog bra, 2 armar och 2 ben med vad det såg ut som, alla fingrar och tår
helt otroligt vad mycket man kunde se egentligen! och jag har verkligen utvecklat ett bra öga för ultraljud ^^

huvudet, buken och lårbenet mättes och hade växt jätte bra, och sen fick vi kolla könet!
och det gick att se jätte tydligt, ingen tvekan om vad det var!
en liten POJKE :D  

Just nu så ångrar jag att jag inte själv mätt magen och hållit koll på den, för från torsdagen förra veckan till lördagen så gjorde min mage en rejäl växtspurt! 
I lördags så gick jag också in i v.25 (24+0) och vågen står på +1,5-2kg sen inskrivningen

Förlåt, och jag lovar, det är INTE mina hormoner som pratar nu, men jag hade gett den där "familjemedlemmen" en rejäl utskällning efter att jag ammat klart! sådär säger man fan inte! 
för det första så är det DITT hem! du får göra vad fan du vill där och självklart ska du kunna känna dig bekväm där utan att få sånt där slängt i ansiktet, men du har också rätt att amma ditt barn vart fan du vill!  
vad hon väljer och inte väljer att göra sen och varför, kan hon bara hålla käften om, för ni tycker uppenbart inte samma sak!  

Blir så jävla förbannad på sånt där!
min syster fick en dotter för snart 2 månader sen, men hon ser redan ut att vara mycket äldre och det är en stor sorg för mig att min syster troligen kommer råka ut för såna idioter när hon ska amma offentligt, som kommer anmärka på att hon ammar ett "stort barn" när hon i själva verket är ett spädbarn!
jag är rädd för att såna puckon kommer göra att hon kommer sluta helamma mycket tidigare än vad hon vill, vilket är så fel!  
och hon ska verkligen inte behöva stanna hemma hela tiden.. 

och jag fattar verkligen inte vad som är "äckligt"!?
jag blir helt otroligt lugn av att min syster ammar sin dotter, det är så otroligt mysigt, intimt och vackert och jag är helt otroligt lycklig över att hon känner sig bekväm med att göra det när jag är där och mer än gärna pratar om allt som har med det att göra, för jag vill väldigt gärna amma sen och hoppas det funkar! 
och vad ska egentligen mammor som ammar göra, låta barnet skrika av hunger!? 
det är så otroligt lätt att bara titta bort och hålla käften om alla sina åsikter om det.  

Jag är 32+0 imorgon

gått upp 6kg nu, slarvat som satan med maten och ätit alldeles för mycket gott över nov-dec =/
och har problem med smärta i magen vid rörelse, haft nästan hela tiden och blir värre, så har svårt att gå längre sträckor med hunden
(har tydligen väldigt tajta band som håller livmodern, så nu när den växt, bebisen vikt + fettet jag redan hade på magen tynger ner väldigt och gör så jag får väldigt, väldigt ont i nedre delen av magen/ljumsken/livmodern) 

Har även fått en infektion? eller något i halsen så har vart på närakuten och fått en penicillin kur som jag ska ta i 10-dagar, känns iaf lite bättre med det idag. 

Annars så sparkar han mycket! han har väldigt tydlig dygnsrytm och gillar att måtta små slag mot mina revben så jag blir helt öm ^^
sambon sjunger gonatt visor för magen varje kväll :) 
Vi har köpt en jätte fin röd/svart Brio Happy vagn, men just nu så kommer inte jag in i hissen samtidigt som den pga. att handtaget är i vägen för min stora mage =/ dumma lilla hiss! dom renoverade den och då blev den ännu mindre än vad den var från början, så kommer bli knepigt första tiden att komma ut 
Har fått en massa bebiskläder av min syster och några kompisar, så vi har knappt behövt köpa något alls, och nya garderoben är fullpackad med små söta bebiskläder i alla möjliga färger <3 

Har börjat packa BB-väskan också, har haft lite sammandragningar och "förvärkar"? så vill ha den helt klar väldigt snart, tror han kommer att komma lite tidigare än väntat. 

Börjar bli ganska nervös inför förlossningen nu! men dock inte för själva födandet utan nålstick och sprutorna =/ och sen allt efter.. konstigt! men det andra kommer väl, men ja så länge jag kan hålla mig någolunda lugn så är jag nöjd

Jag har också valt att inte göra någon (efter en massa om och men!) glukosbelastning
dels klarar jag inte av att fasta utan att spy just nu men har även fobi för nålar så stressen blir för mycket..
jag har mått bra och sockerproverna hos MVC har alltid varit jättebra, har även gjort TUL för att kolla så inte barnet var för stort, för det sa barnmorskan kunde vara ett tecken på graviddiabetes, men det var bra

vet att det är en risk, men så länge proverna hos MVC ser bra ut, barnet mår bra och jag inte har några typiska tecken på diabetes så får jag ta det. 

vad jag vet så är typ högt blodsocker hos MVC, svimning/yrsel, dricka och kissa mycket och väldigt stort barn dom enda tecken på graviddiabetes, men vissa får inga tecken alls utan det upptäcks först vid glukosbelastningen 

Jag är 34+5 idag 
jag kommer troligen få göra ett till TUL innan det är dags, dels för att kolla storleken på honom men också för att kolla hur han ligger, är så tjock så det har varit svårt att bara mäta magen och känna

jag är mer rädd för havandeskapsförgiftning!
min mormorsmor, mormor, mormors syster, mamma och ett par andra i min släkt har fått det med första barnet, min lillasyster hade gränsvärde för det ett litet tag men det "gick över"
har nästan alla riskfaktorer (förutom diabetes då) för att få det så har gått på extrakontroller för det, men just nu går jag "vanliga" programmet, men det kan ju ändras snabbt

Min BM bara konstatera min vikt och sa att jag helst inte skulle gå upp så mycket, sen ta dagliga promenader och så fick jag en broschyr om vad man ska äta som alla gravida får.

Jag spydde mycket så gick bara upp 9kg varav 5kg sista månaden bara

Vilket är lite konstigt för jag kunde knappt äta för att jag fick problem med halsen och sen svamp i munnen.. fick beröm varje gång jag vägde mig

Är man gravid så är man, bara göra sitt bästa och så blir de som de blir

Dom såg könet för mig också, väldigt tydligt ^^ bara en UL BM har haft svårt att se, 4 andra hade inga problem :)