Är inte BUP till för barnen?

Jag var precis som din dotter i skolan. Fick inga bra betyg heller. Men hade jag blivit förstådd och fått ett annat bemötande hade jag klarat betygen. Jag är fortfarande så "rak" eller "enkel" att säger ngn till mig att gör jag si eller så så blir det si eller så- och så uppfattar jag bara det sista, som att det är en order. Men detta har jag sent om sider förstått om mig själv. Det blir rätt mycket problem om jag måste rätta mig i ledet utan att se ngn logik i skälen bakom. Problemet är ju att det numera i samhället inte finns logik utan att det bara "är så". Man handlar instinktivt och känsloladdat. När jag gick i skolan lärde jag mig snabbt, men kom sällan ihåg det på proven. Men jag kunde hjälpa andra med läxorna eftersom jag hade lärt mig det "bakvägen" liksom. Jag kan resonera fram svaren men inte bara komma på de med "korvstoppnings"-modellen.

Jag ser likadant beteende i min 6-åring, men jag har gett upp om att försöka få hjälp av BUP. De hjälper inte till och är inte till för barnen, har jag märkt. jagvet inte heller hur jag ska kunna hjälpa henne. Jag kan inte jobba mer än halvtid eftersom hon blir så störd av oregelbundenhet.  Det är jobbigare för oss att försöka kommunicera med myndigheter än att låta bli. Än så länge. BUP verkar bara vilja utreda dig som förälder snarare än utreda barnet. Allt är ditt fel, blir det liksom. Jo, tack- jagvet att jag har diagnos och hur jag var som liten. Det behöver ingen myndighet påminna mig om. Jag vill gärna undvika att dottern går samma väg i dag eftersom utbildning blivit mycket viktigare. Nej, jag har tyvärr ingen god erfarenhet av BUP.

Även om BUP ville utreda slutar det säker bara med att hon får mediciner, i form av concerta eller ritalina. Praktisk hjälp är i dag omöjlig att få, verkar det som.   Jag hoppas ngn därute har mer positivt att dela med sig av än jag!

Alltså hur trög får man bli på en skala? pappan har ju ingen relation med de! Det är förnedrande för en tonåring och smärtsamt, att träffa sin frånvarande pappa på detta vis. Ngt möte blir ju inte av under dessa premisser. Alltså ser inte myndigheterna hjälpbehovet hos dottern. De har bara en färdig mall om hur föräldrar ska vara. Myndighetsbyråkrati är vad det är. Bitter? Väldigt konstigt påstående- de har ju ingen RELATION. Hur kan man vara bitter när man gått vidare och lever livet på egen hand? Väldans korkade människor det finns på det här familjeliv. Du borde skämmas som svarar på en seriös och orolig förälders fråga på detta vis.

Du har all rätt att vara stolt över henne! Hon är smart och hon måste få utnyttja sina kapaciteter! Skolan är viktig. Annars går det rakt uför i dagens kravsamhälle. Förr var det vanlligare att man kunde strunta i skolan och ändå bli ngt stort om du hade ngn specialbegåvning/intresse. Kunde du få pappan att ge dig enskild vårdnad så ni slipper kravet på hans deltagande, månne? Det skulle ju lösa situationen för er i nuläget. Snart är skolan slut! Kram på er!

Alltså det som inte fungerar i detta resonemang är ju som följande: Pappan har adhd och dottern har ärvt detta. Om pappan hade insikt att förstå detta, hade ju troligtvis ingen diagnos behövts. DE som är riktigt sjuka (som peter mangs) förstår ju inte själva att de faktiskt har en funktionsnedsättning. DEt är endast som ÖNSKAR och EFTERFRÅGAR en diagnos, som faktiskt får det.

Flertalet av de män som sitter i fängelse sitter där pga diagnoser som adhd. Enligt de skulle de hellre dö än att medge att de är svaga på något vis. Därav svårigheterna för de barn som ärvts dessa svårigheter.