Anonym (moi) skrev 2012-07-03 09:24:50 följande:
hm jag lever också i en kärnfamilj. två barn med min sambo. Men jag kan ärligt säga att barnen alltid kommer först.
Skulle min sambo vilja kramas eller vad det nu kan vara, och ett garn gråter. inte fan stannar jag hos sambon då utan tröstar barnet.
har jag ett sjukt barn och en hungrig sambo. så är jag hos barnet och lugnar innan jag ens överväger att börja med maten. försöker i den mån det går iaf.
Skulle det hända någonting skulle jag räddat barnen först. Skulle inte vilja leva utan min sambo, men skulle inte klara leva utan mina barn.
Kärleken till barnen är utan gränser, medan till partnern går det lite upp och ner.
Ja, fast det är ju precis det flertalet av oss menar, med att ingen kommer först alltid. Ditt barn gråter = det 'övertrumfar' din sambos behov av en kram. Din sambo kan göra mat själv osv. Men om ditt barn säger; mamma spela spel med mig, när du och sambon ligger och kramas för att han inte mår bra så hoppas jag iaf att du säger; Om en stund, vi ska kramas lite först. (Ev med tillägget, kom och kramas du med)