Du kommer alltid vara nummer två!

Inte jag heller. 

Det där är väl som att bädda för en till misslyckade relation!

Men apropå barn som kommer först i en kärnfamilj, är inte det oftast anledningen till att kärnfamiljen inte finns kvar senare?  

Jag förklarar vad jag menar med att min dotter är nummer ett. Om jag är tvungen att välja, så väljer jag henne över min make. Han gör samma sak.

Jag tror att det är många som ser det på samma sätt, och jag tror nog att även du gör det.

Jag väljer i många fall, eftersom dottern är liten nu så är hennes behov större än min make. Han kan fixa mat själv, det kan inte min dotter. Min man kan ta sig hem från jobbet själv, min dotter kan inte gå hem från förskolan själv.

Det kan kanske vara lättare att leva i en kärnfamilj på det viset, både jag och min make älskar vår dotter och sätter henne först. Eftersom det är vårt barn, det är inte bara mitt, eller min mans utan vårt.

Självklart skulle hon göra det. Min make skulle också gladeligen ta med henne på något roligt så umgås vi allihopa.

Vi prioriterar vårt förhållande alldeles utmärkt tack.

Jag förstår inte vad du menar nu. Mitt och min makes förhållande prioriteras och är bra. Vi behöver inte sätta det framför dottern helt enkelt.

Varför skulle man inte kunna prioritera förhållandet med barnen med? Varför skaffar man ens barn om man skall behöva lämna bort dem åt höger och vänster för att jobba på förhållandet?
För mig funkar det utmärkt att ha med barnen när vi umgås tillsammans. vi jobbar på hela familjen då, även förhållandet oss vuxna mellan.
Sen har man allt som oftast kvällarna själva och kan gå mysa till det utan problem

Nu tror jag inte på det där att man inte prioriterar sitt förhållande om man inte skaffar barnvakt och umgås själva.
Vi har haft det fruktansvärt tufft sen vi fick barn, absolut. Men inte beror det på att vi inte vårdar vårt förhållande. Vi är utslitna det är det det handlar om.
Tröttheten gör att vi blir griniga och irriterade och inte orkar mer. Nu när barnen äntligen sover lite bättre så helt plötsligt har man mer energi, även på kvällarna, och kan därmed umgås med varandra.

Vi prioriterar på olika sätt helt enkelt. Vi prisoriterar inte att behöva lämna bort våra barn för att umgås utan ser till att umgås med barnen så mycket vi kan, och umgås med varandra på samma gång som en familj.
Jag älskar min sambo mer om jag ser honom med barnen, att han leker med dem och får dem att skratta än om jag bara sitter ensam med honom och saknar barnen hela tiden och bara tänker på dem ändå.

Vi har inte lika mycket sex, nej, men jag har haft problem med fpglossning sen förlossning och klarar inte, och har inte heller orkat pga sömnbrist.

Alla fungerar vi olika, jag mår dåligt av sömnbrist, du kanske mår dåligt utan egentid.

Och ja visst kan man ha barnvakt ibland och få egentid ibland om det är så. vi har det oftast för att fixa något som måste fixas och inte för att umgås.
Men även fast vi prioriterar vårt förhållande just där och då, så innebär det inte att våra barn inte är nummer ett just då.
Vårt förhållande är nummer två. min sambo är nummer två, alltid. våra barn är nummer ett, alltid. om vi planerat att ha en kväll för oss själva, och barnen inte skulle vilja, eller inte mådde bra skulle vi genast ställa in, just pga att våra barn alltid är nummer ett.

Nu går vi inte gärna på vuxenfester på det sättet alls. men skulle det vara så att vi planerat in det och ena barnet är i en period i livet där han inte vill detta just den helgen, ja då skulle jag boka om och försöka senare faktiskt. Jag vill inte lämna ett barn hos en barnvakt som är hysterisk för att denne inte vill just då.
Men då skall det även inträffa att barnet verkligen inte vill då vilket jag har svårt att tro =)

Men snälla nån, de har inte makt att bestämma över oss, men däremot så är de barn och deras behov går före. när jag blev mamma så blev jag det på heltid.
Jag tänker ALDRIG lämna mina barn hos någon de verkligen inte vill vara hos. däremot kan jag aldrig tänka mig att de någonsin skulle säga nej till att vara hos mormor, eller sina kusiner. Men skulle det nu då mot all förmodan ske någon gång så visst, då får vi stanna hemma helt enkelt. en fest är inte lika viktig för mig som mina barn är.

Jag har föräldrar i min närhet som jobbar fulltid och kanske träffar barnen 2 timmar per dag och sedan skaffar barnvakt vareviga helg för att ha tid med varandra eller sig själva. Jag vill inte ha ett sådant liv. Mina barn är mitt ansvar. Och skulle jag någon gång se det som ett behov att jag måste åka iväg på en fest för att vara utan barnen, ja då kan jag göra det. Men jag har faktiskt inte det behovet. Jag vill inte åka på några vuxenfester där barnen inte är välkomna att följa med. vi blev bjudna på fest över midsommar och min sambo ville jättegärna gå, jag ville inte det minsta från första början, vi åkte dit med barnen och åt lite, sen åkte jag och barnen hem och de fortsatte. men för min del är det inte värt att supa som fan för en kväll eller två då jag uppskattar att umgås med mina barn så otroligt mycket mer än flaskan eller maten. jag älskar mina barn mycket mer än mina vänner, jag och mina vänner brukar umgås med barnen med.

Nej absolut är det inte antingen eller. Men jag är inte intresserad av att gå på vuxenfester för i min bekantskapskrets så gäller det just att dricka. Då bokar jag hellre in en grillning där även barnen får vara med. och den tillställningen vi var bjudna till på midsommar var just en sådan vuxenfest som jag inte har något intresse utav.
Mina barn är fortfarande små så givetvis vill jag umgås med dem så mycket som möjligt för de är bara så här små en gång. De lär sig saker en gång och sen kan de det. Jag vill inte missa mina barns utveckling.
Nu skriver ju jag om hur mitt liv ser ut idag och vilka åsikter jag har idag. jag har också skrivit tidigare att när barnen är lite äldre så kanske man ser det på ett helt annat sätt.
Jag kan gå på fest någon gång om jag känner för det, men jag har inte det behovet som mitt liv ser ut just nu, jag är nöjd ändå utan att gå på fester =)
men anledningen att det ser ut som det gör är nog även att vi inte haft något barnvaktsmaterial heller och att jag ansett att barnen varit för små för barnvakt än så länge. det kommer bli enklare att skaffa barnvakt nu när de blir lite äldre om man skulle få behovet för det nu.
sen så brukar vi snarare göra så att vi går ut ensamma om vi vill ut och vårdar vår relation på hemmaplan istället.
Däremot har vi planerat att ta en liten weekend snart bara jag och sambon för att då ägna tid åt enbart varandra och göra någonting som sambon tycker är roligt. Men då kommer vi se till att vi har barnvakt som barnen gillar och älskar att vara hos så det inte blir problem med det.