Inlägg från: Anonym (Lilla mamman) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Lilla mamman)

    Du kommer alltid vara nummer två!

    Kattdamen skrev 2012-07-03 11:07:15 följande:
    Det tror jag inte.

    Man kan arbeta på sitt förhållande och ha sitt barn med oss. Har man väldigt jobbiga barn kan det nog vara bättre att lämna bort dem, men då vi inte har det så funkar det finfint.
    Säg att ni är bjudna på en fest där det uttalat ska vara barnfritt. Ni fixar med barnvakt och ser jättemycket fram emot att gå på den här festen. Helt plötsligt så vill er dotter följa med er och vill inte alls vara med barnvakten. Hur gör ni då? Låter henne följa med ändå, eller stannar en av er eller båda, hemma med henne? Detta alltså trots att ni båda glatt er jättemycket över den här festen och verkligen sett fram emot den.
  • Anonym (Lilla mamman)
    sextiotalist skrev 2012-07-03 11:15:38 följande:
    Men fortsätter man att läsa dessa trådar, så har det i 9 fall av 10 varit en kvinna som gjort allt för att det skall fungera och helt enkelt gått ut i strejk, mentalt.
    Ja så har inte jag uppfattat det iallafall. Snarare att det handlar om bonusmammor som är sura över att de t ex vv  måste dela sin nya kärlek med dennes barn sen tidigare. Inte sällan har de även egna barn med in i förhållandet också, men konstigt nog är alltid dessa barn såå väluppfostrade, artiga och trevliga till skillnad från den nya mannens barn som är raka motsatsen..väldigt konstigt det där..
  • Anonym (Lilla mamman)
    Kattdamen skrev 2012-07-03 11:19:10 följande:
    Vi stannar hemma hela familjen.
    Jaha..varför låter ni ert barn regera hela er familj?? Hur gammal är hon? Hur funkar det när ni umgås med andra familjer som har barn, om de barnen vill något annat än er dotter? Får hon sin vilja igenom då också, och ni så att säga delar på er trots att ni från början kommit överens med den andra familjen om att göra något tillsammans?
  • Anonym (Lilla mamman)
    Anonym skrev 2012-07-03 11:23:47 följande:
    har aldrig läst att egna barnen är så väluppfosrade medans mannens är elaka! det är väl snarare mannen som särbehandlar sina barn vilket gör bonusmamman frustrerad. Svårigheter att dela sin man med hans barn finns det ingen tråd som handlar om här. Det låter som tolkningar från dej och handlar kanske om dina svårigheter att släppa in andra och själv släppa taget.
    Så det är helt omöjligt för dig att tänka sig att det faktiskt FINNS styvmorsor som är elaka mot sina bonusbarn?? Det är alltid i grund och botten pappans/mannens fel? Jag har helt klart läst trådar här där styvmamman uttalat att hennes egna ungar är hur bra och snälla som helst medan sambons är raka motsatsen. Likadant har jag läst trådar som handlar om att styvmamman helst inte vill att bonusbarnen ska komma alls eftersom hon vill ha "den lilla familjen" som det tydligen kallas här på fl.
  • Anonym (Lilla mamman)
    Kattdamen skrev 2012-07-03 11:26:38 följande:
    Det gör vi inte. Vill hon vara med oss, så får hon det.

    Du menar att de andra ungarna ska få sin vilja igenom?
    Jaha, det kallar ju jag att hon alltid får sin vilja igenom eftersom hon tydligen har makten att helt och hållet bestämma vad ni ska göra och inte göra. Återigen frågar jag, hur gammal är hon? Nej, jag menar att om ni t ex bestämt med en annan familj att göra något speciellt, t ex gå på universeum och sen helt plötsligt får er dotter för sig att hon inte vill gå, hur gör ni då? Om de andra barnen i den andra familjen fortfarande vill gå? Och då menar jag alltså att det här är bestämt sen ett tag tillbaka och alla i bägge familjerna var överens om detta från början. Kanske uttryckte mig lite luddigt förut, sorry för det!
  • Anonym (Lilla mamman)
    Anonym skrev 2012-07-03 11:32:48 följande:
    Nej, det är ine omöjligt att tänka sig. Men det är extremt sällan så är fallet även om man som hotad biomamma gärna vill gömma sig bakom detta.
    Oftast handlar sådana trådar om brist på föräldraskap från bioföräldrarna och då en pappa som särbehandlar och favoriserar eller/och en pappa som kräver alldeles förmycket av sin partner och egentligen vill att hon ska ta mer ansvar än vad han själv gör. Samtidigt som hon inte har några rättigheter samt inte rätt att säga till barnen.
    Men summan av kardemumman är alltså att det i stort sett alltid är så att styvmamman inte behöver ta något ansvar för relationen till sina styvbarn? Ska man prata om favorisering, tycker jag snarare det är betydligt vanligare att styvmamman favoriserar sina egna ungar och sätter dem i första rummet alltid. Något som hon dessutom brukar få en massa medhåll i här. Ska inte en pappa då kunna göra detsamma med sina ungar??
  • Anonym (Lilla mamman)
    Kattdamen skrev 2012-07-03 11:35:32 följande:
    Nej, det har hon inte.

    Antagligen är det för vi behöver aldrig fundera över dessa problem. Vi har en väldigt lätt unge, och inte en av de jobbiga varianterna. Var hon det hade vi säkert varit tvungna att vara hårdare. Skönt nog behöver vi inte det.
    Varför svarar du inte på hur gammal hon är? Som jag ser det svarar du inte heller på exemplet jag tar upp i mitt inlägg.
  • Anonym (Lilla mamman)
    Kattdamen skrev 2012-07-03 11:43:10 följande:
    Varför är det så intressant?

    I det exemplet så skulle vi troligen göra något min dotter ville också. Inte gå någonstans hon inte vill alls.
    Jag bara undrade. Jag är så fascinerad av att man kan låta ett barn styra så totalt vad man ska göra eller inte göra i en familj. Tydligen även om det är andra människor inblandade. Helt ofattbart för min del. Hur funkar hon med kompisar när hon är så van att alltid få som hon vill?
Svar på tråden Du kommer alltid vara nummer två!