• Anonym (moi)

    Du kommer alltid vara nummer två!

    hm jag lever också i en kärnfamilj. två barn med min sambo. Men jag kan ärligt säga att barnen alltid kommer först.
    Skulle min sambo vilja kramas eller vad det nu kan vara, och ett garn gråter. inte fan stannar jag hos sambon då utan tröstar barnet.
    har jag ett sjukt barn och en hungrig sambo. så är jag hos barnet och lugnar innan jag ens överväger att börja med maten. försöker i den mån det går iaf.

    Skulle det hända någonting skulle jag räddat barnen först. Skulle inte vilja leva utan min sambo, men skulle inte klara leva utan mina barn.
    Kärleken till barnen är utan gränser, medan till partnern går det lite upp och ner.

  • Anonym (moi)
    SupersurasunkSara skrev 2012-07-03 09:42:24 följande:
    Ja, fast det är ju precis det flertalet av oss menar, med att ingen kommer först alltid. Ditt barn gråter = det 'övertrumfar' din sambos behov av en kram. Din sambo kan göra mat själv osv. Men om ditt barn säger; mamma spela spel med mig, när du och sambon ligger och kramas för att han inte mår bra så hoppas jag iaf att du säger; Om en stund, vi ska kramas lite först. (Ev med tillägget, kom och kramas du med)
    Njae, det beror ju lite på vad man menar med kramas. men en spontan kram bara det hinner man ju med innan spel, men om sambon skulle ha "behov" av att kramas i sängen skulle jag lämna sambon där och se efter barnet istället.
    om vi bara skulle ha en 2 godisbitar kvar och sambon vill ha men även barnen skulle jag gett dem till barnen (förutsatt att det var lördag)
    för min del kommer barnens behov alltid först. visst kan man försöka att få både barn och partners behov att bli åtgärdade samtidigt, men det är ofta svårt så då får sambon helt enkelt vänta. barnen träffar jag inte lika mycket som sambon så jag tar vara på varje minut
  • Anonym (moi)
    glad i livet skrev 2012-07-03 10:07:29 följande:
    Så här resonerar inte jag. Håller jag om min man för att han behöver tröst och mitt eller hans barn kommer och vill leka säger jag antingen inte nu, säger åt barnet att gå och leka själv, sätter på tvn eller låter barnet vara med och kramas. När det gäller godiset så blir troligen barnet gladare än den vuxne..
    fast mina barn är inte så gamla ännu så de förstår inte att vänta en stund =) så som det är just nu så kommer partnerns behov efter barnen. Det kommer ju bli en annan sak när barnen blir lite äldre men att säga till en 1,5 åring att gå och lek själv istället när denne kommer med sitt pussel eller så är bara grymt =/
  • Anonym (moi)
    Anonym (x) skrev 2012-07-03 10:13:19 följande:
    Men det handlar väl inte om kärlek? Det handlar om behov, praktiska behov eftersom hon är liten. Går aldig din mans känslomässiga behov före dottern? Om mannen vill göra något med bara dig, för att stärka er relation, men dottern tjatar och vill följa med, fast du vet att hon har det kul hos mormor. Får dottern då sin vilja igenom?
    hehe, det där problemet har inte vi då vi inte har barnvakter värst ofta. skall dock ha nu i helgen några timmar, men det för att fixa en flytt =)
  • Anonym (moi)
    SupersurasunkSara skrev 2012-07-03 10:17:24 följande:
    Jag pratade om sambon mår dåligt och har ett behov av att prata av sig/kramas.
    ja då blir det givetvis en annan sak. dock har min sambo aldrig det behovet då han är som en vägg att prata med. däremot är det jag som behöver prata rätt ofta ^^
    Fast jag pratar hellre med mamma än honom för att han är en så dålig lyssnare ;)
  • Anonym (moi)
    Anonym skrev 2012-07-03 10:23:35 följande:
    Även du: FÖRESTÄLL dig för tre minuter att han VISST behöver prata och svara på den faktiska frågan istället...
    då kan jag utan problem prata med honom samtidigt som jag leker med barnen faktiskt =) annars om det är något viktigt som vi måste sätta oss ner och prata om som tar ett tag så tar vi det efter läggning av barnen faktiskt. är det något som måste diskuteras och kan ta tid och energi så är det bara dumt att börja prata om det så länge barnen är med. Men det är så vi sköter det hela. som sagt så uppskattar jag den lilla tid varje dag jag har med mina barn till max så då får sambon helt enkelt förstå att vänta.
  • Anonym (moi)
    Anonym skrev 2012-07-03 10:29:41 följande:
    Ännu en gång missar du faktumet att det är en HYPOTETISK fråga. Misstänker att svaret kanske slår hål på fasaden du målar upp eller så går verkligen dottern före som en drottning i alla lägen, ngt du inte vill erkänna här. Stör mig på svar som dina. Tänk dig frågan: vad skulle du göra om du vann en miljon? Skulle du då tänka dig in i den situationen och fundera över vad just du skulle göra eller skulle du helt platt tänka "men jag spelar aldrig på ngt som ger vinst". NÅGOT djup måste du ju ha?
    Haha, även det där har vi faktiskt diskuterat och av någon anledning så kommer jag på massa saker för barnens skull. skulle göra i ordning barnens rum så de blir riktigt speciella och anpassade för deras intressen =) byggt en ordentlig lekplats där vi kan leka när vi är hemma. skulle bli hemmafru om jag vann många miljoner just för att kunna vara med barnen.
    Sen när barnen inte längre har de behov de har idag skulle jag starta eget företag med något jag brinner för, men det först när jag känner att jag har tid i så fall.
    jag älskar mina barn och vill göra allt för dem, och ja allt jag gör är just för dem. jag ser det inte som skadligt för barnen på något sätt.
  • Anonym (moi)
    Anonym (x) skrev 2012-07-03 10:40:12 följande:
    Fast aldrig före dottern, det säger ju du själv.
    Varför skulle man inte kunna prioritera förhållandet med barnen med? Varför skaffar man ens barn om man skall behöva lämna bort dem åt höger och vänster för att jobba på förhållandet?
    För mig funkar det utmärkt att ha med barnen när vi umgås tillsammans. vi jobbar på hela familjen då, även förhållandet oss vuxna mellan.
    Sen har man allt som oftast kvällarna själva och kan gå mysa till det utan problem
  • Anonym (moi)
    Anonym (x) skrev 2012-07-03 10:52:06 följande:
    Det är inte samma sak att vara hela familjen och bara vara de vuxna. Man behöver tid ensamma också, det är en av anledningarna till att många förhållande spricker, de vuxna är så sällan tillsammans själv.
    Precis som att man inte måste göra allt med alla barnen alltid, man kan dela upp sig, så barnen får mammas eller pappas uppmärksamhet för sig själv ibland.
    Att bara ha vuxentid på kvällen är inte tillräckligt för många, man är ofta trött, det är mkt vardagligt som ska fixas osv. Varför tror du att småbarnsföräldrar har mindre sex än de som inte har barn, varför spricker många äktenskap när barnen är små eller varför upptäcker många att när barnen är stora så har de inget att prata om? 
    Man älskar inte sina barn mindre för att man prioriterar sitt förhållnande emellnåt, tvärtom. Genom att vårda sitt vuxna förhållande (ej familjetid med barnaktiviteter) så visar man sina barn att familjen är viktig, så viktig att vi gör allt för att inte dela på den.
    Nu tror jag inte på det där att man inte prioriterar sitt förhållande om man inte skaffar barnvakt och umgås själva.
    Vi har haft det fruktansvärt tufft sen vi fick barn, absolut. Men inte beror det på att vi inte vårdar vårt förhållande. Vi är utslitna det är det det handlar om.
    Tröttheten gör att vi blir griniga och irriterade och inte orkar mer. Nu när barnen äntligen sover lite bättre så helt plötsligt har man mer energi, även på kvällarna, och kan därmed umgås med varandra.

    Vi prioriterar på olika sätt helt enkelt. Vi prisoriterar inte att behöva lämna bort våra barn för att umgås utan ser till att umgås med barnen så mycket vi kan, och umgås med varandra på samma gång som en familj.
    Jag älskar min sambo mer om jag ser honom med barnen, att han leker med dem och får dem att skratta än om jag bara sitter ensam med honom och saknar barnen hela tiden och bara tänker på dem ändå.

    Vi har inte lika mycket sex, nej, men jag har haft problem med fpglossning sen förlossning och klarar inte, och har inte heller orkat pga sömnbrist.

    Alla fungerar vi olika, jag mår dåligt av sömnbrist, du kanske mår dåligt utan egentid.

    Och ja visst kan man ha barnvakt ibland och få egentid ibland om det är så. vi har det oftast för att fixa något som måste fixas och inte för att umgås.
    Men även fast vi prioriterar vårt förhållande just där och då, så innebär det inte att våra barn inte är nummer ett just då.
    Vårt förhållande är nummer två. min sambo är nummer två, alltid. våra barn är nummer ett, alltid. om vi planerat att ha en kväll för oss själva, och barnen inte skulle vilja, eller inte mådde bra skulle vi genast ställa in, just pga att våra barn alltid är nummer ett.
  • Anonym (moi)
    Calles matte skrev 2012-07-03 11:07:36 följande:
    Oj en sån grym mamma jag måste vara, för jag kan inte ens räkna alla gånger jag har sagt till mina barn att "nej, mamma kan/vill inte spela/pussla/leka just nu, du får leka själv en stund". Så snart man får syskon till barnet så är man liksom tvungen att lära barnen att i vissa lägen måste deras behov vänta. Eller ska man helt enkelt släppa bebisen man håller på att byta bajsblöja på för att istället spela spel med 2-åringen? Eller släppa det gråtande storasyskonet som just ramlat och slagit sig blodig för att 1-åringen just nu vill leka? Jag är också helt övertygad om att mitt och min mans förhållande mår mycket bättre av att jag kan säga till barnen att "nej, ni får vänta en stund, just nu vill jag prata färdigt med pappa", och att vårt förhållande är starkt och mår bra är något som våra barn givetvis också vinner på i längden.

    Barn behöver lära sig att de inte kan komma först i alla lägen, och att de lär sig det naturligt hemma i familjen är mycket mer skonsamt än att behöva få en ordentlig kalldusch när de väl börjar förskola/skola. Vem tycker om ett barn som alltid ska ha sina behov tillfredställda först, som inte klarar att ta hänsyn till att andra människor också har behov och känslor? Det viktigaste är att alla får känna att de prioriteras ibland, och att alla får känna att de syns och är värdefulla. Men detta är ingenting som måste ske på bekostnad av någon annan!

    För mig kommer min familj först. Jag har inget behov av att rangordna den ena före den andra. Kan man inte prioritera två personer lika mycket, hur gör man då om man har flera barn? Är det den förstfödda som är viktigast, eller den yngsta, eller kanske den sötaste? I de allra flesta fallen går det att se till allas bästa på en gång, även om det innebär att alla får anpassa sig. Skulle det någon gång behöva dras till sin spets är jag säker på att den situationen kommer att vara så unik att det är helt omöjligt att svara på i förväg hur vi skulle hantera den, så varför ens spekulera?
    Mina barn vet att de måste vänta, och just för att våra barn får vänta såpass mycket på sin tur så skulle det vara grymt om lille A kommer med ett pussel jätteglad för att mamma kommit hem och vill leka lite och jag avärdar det hela med att nej jag skall umgås med er pappa nu. Resulterar i att A blir jätteledsen.
    Samma sak om lille S kommer och vill busa lite så avfärdar jag det inte. Som sagt är min tid med mina barn otroligt viktigt för mig. De har fått lära sig från början att vänta på sin tur, men jag sätter alltid dem först.

    Det är just det där med att se till allas bästa som jag har försökt få fram tidigare. Vi försöker anpassa oss som familj och hitta på saker som familj. Men barnen går i första hand ändå. Som sagt skulle det vara en olycka skulle det första jag räddar vara mina barn därefter hämta min sambo då jag inte VILL leva utan min sambo men inte skulle klara leva utan mina barn.

    Jag tar hänsyn till min sambo, men skall det gå ut över mina egne behov också? Mitt behov när jag kommer hem från jobb är att umgås med mina barn, inte att umgås med min sambo då jag vet att vi kan umgås om några timmar. och det vet även min sambo att vi kan göra.

    och när det gäller att prioritera mellan barnen så får givetvis den som vill leka vänta lite om en slagit sig. däremot så brukar jag kunna lyckas att både leka och trösta samtidigt.
    De fick dovk lära sig från start att vi inte byter blöja samtidigt, att det kan ta lite tid innan jag jhjälper till med någonting ifall jag just då sitter med andra barnet. detta gällde från spädbarnsåldern.
  • Anonym (moi)
    Anonym (x) skrev 2012-07-03 11:10:33 följande:
    Tror du verkligen att det är bra, att barnen ska bestämma över ert vuxenförhållande? Om ni tackat ja till en fest hos kompisar, sett fram emot att sitta och prata med andra vuxna, dricka vin och äta gott, dansa osv. Så vill inte barnen att ni går, då stannar ni hemma?
    Nu går vi inte gärna på vuxenfester på det sättet alls. men skulle det vara så att vi planerat in det och ena barnet är i en period i livet där han inte vill detta just den helgen, ja då skulle jag boka om och försöka senare faktiskt. Jag vill inte lämna ett barn hos en barnvakt som är hysterisk för att denne inte vill just då.
    Men då skall det även inträffa att barnet verkligen inte vill då vilket jag har svårt att tro =)
  • Anonym (moi)
    Anonym (x) skrev 2012-07-03 11:29:08 följande:
    Så barnen styr alltså. Tycker du det är rätt att ge barnen den makten, klarar barn av det utan att missbruka makten? Tänk om ni aldrig får göra något för att barnen vet att ni lyder dom?
    Men snälla nån, de har inte makt att bestämma över oss, men däremot så är de barn och deras behov går före. när jag blev mamma så blev jag det på heltid.
    Jag tänker ALDRIG lämna mina barn hos någon de verkligen inte vill vara hos. däremot kan jag aldrig tänka mig att de någonsin skulle säga nej till att vara hos mormor, eller sina kusiner. Men skulle det nu då mot all förmodan ske någon gång så visst, då får vi stanna hemma helt enkelt. en fest är inte lika viktig för mig som mina barn är.

    Jag har föräldrar i min närhet som jobbar fulltid och kanske träffar barnen 2 timmar per dag och sedan skaffar barnvakt vareviga helg för att ha tid med varandra eller sig själva. Jag vill inte ha ett sådant liv. Mina barn är mitt ansvar. Och skulle jag någon gång se det som ett behov att jag måste åka iväg på en fest för att vara utan barnen, ja då kan jag göra det. Men jag har faktiskt inte det behovet. Jag vill inte åka på några vuxenfester där barnen inte är välkomna att följa med. vi blev bjudna på fest över midsommar och min sambo ville jättegärna gå, jag ville inte det minsta från första början, vi åkte dit med barnen och åt lite, sen åkte jag och barnen hem och de fortsatte. men för min del är det inte värt att supa som fan för en kväll eller två då jag uppskattar att umgås med mina barn så otroligt mycket mer än flaskan eller maten. jag älskar mina barn mycket mer än mina vänner, jag och mina vänner brukar umgås med barnen med.
  • Anonym (moi)
    Anonym (Lilla mamman) skrev 2012-07-03 11:39:43 följande:
    Varför svarar du inte på hur gammal hon är? Som jag ser det svarar du inte heller på exemplet jag tar upp i mitt inlägg.
    Har inte hon skrivit det tidigare i tråden då? har för mig jag såg 1,5 något ställe.
  • Anonym (moi)
    Anonym (moi) skrev 2012-07-03 11:43:12 följande:
    Har inte hon skrivit det tidigare i tråden då? har för mig jag såg 1,5 något ställe.
    eller nej förväxlade med en annan där =)
  • Anonym (moi)
    Anonym (x) skrev 2012-07-03 12:38:21 följande:
    Så är det naturligtvis, att om man är på fest så super man, att jag aldrig glömmer det!

    Nä, alla vuxna har inte behov av att träffa andra vuxna utan barn, vissa vill bara vara hemma med barnen. Risken är dock stor att den dagen barnen inte vill sitta hemma med mamma och pappa så vet de inte vad de ska prata om eller göra.

    Du är nog en person som ser allt i svart eller vitt. Antingen är man med barnen hela tiden eller så är man på fest varje helg och super.
    Nej absolut är det inte antingen eller. Men jag är inte intresserad av att gå på vuxenfester för i min bekantskapskrets så gäller det just att dricka. Då bokar jag hellre in en grillning där även barnen får vara med. och den tillställningen vi var bjudna till på midsommar var just en sådan vuxenfest som jag inte har något intresse utav.
    Mina barn är fortfarande små så givetvis vill jag umgås med dem så mycket som möjligt för de är bara så här små en gång. De lär sig saker en gång och sen kan de det. Jag vill inte missa mina barns utveckling.
    Nu skriver ju jag om hur mitt liv ser ut idag och vilka åsikter jag har idag. jag har också skrivit tidigare att när barnen är lite äldre så kanske man ser det på ett helt annat sätt.
    Jag kan gå på fest någon gång om jag känner för det, men jag har inte det behovet som mitt liv ser ut just nu, jag är nöjd ändå utan att gå på fester =)
    men anledningen att det ser ut som det gör är nog även att vi inte haft något barnvaktsmaterial heller och att jag ansett att barnen varit för små för barnvakt än så länge. det kommer bli enklare att skaffa barnvakt nu när de blir lite äldre om man skulle få behovet för det nu.
    sen så brukar vi snarare göra så att vi går ut ensamma om vi vill ut och vårdar vår relation på hemmaplan istället.
    Däremot har vi planerat att ta en liten weekend snart bara jag och sambon för att då ägna tid åt enbart varandra och göra någonting som sambon tycker är roligt. Men då kommer vi se till att vi har barnvakt som barnen gillar och älskar att vara hos så det inte blir problem med det.
  • Anonym (moi)
    Anonym skrev 2012-07-03 13:44:30 följande:
    Snällt mot vänner som köpt och fixat fin mat osv... Oftast slutar barn grina och har stenkul med barnvakten sen ändå..
    Om du läser resterande jag skriver så är det inte några sådana vuxenfester häromkring så nej det är inte taskigt. Här kör man knytkalas och grillning för det mesta så nej det är nog inga problem =) Sen är det sällsynt att någonting blir ätet alls på vuxenfesterna häromkring ;)
Svar på tråden Du kommer alltid vara nummer två!