• Anonym (x)

    Du kommer alltid vara nummer två!

    M166 skrev 2012-07-03 07:59:51 följande:
    Inte jag heller. 

    Det där är väl som att bädda för en till misslyckade relation!

    Men apropå barn som kommer först i en kärnfamilj, är inte det oftast anledningen till att kärnfamiljen inte finns kvar senare?  
    Kanske inte alltid, men ofta tror jag. Jag tror de familjer som lyckas bäst är de som ser sig som en familj, där man inte rangordnar familjemedlemmarna. Kärleken går inte att mäta. Bara för att kärleken till barnen består medan den kan försvinna när det gäller en partner, så betyder ju inte det att man älskar partnern mindre.

    Egentligen borde man älska sin partner mer och visa det mer, eftersom den kärleken är mer flyktig än barnens, som man förhoppningsvis har kvar hela livet.
  • Anonym (x)
    Kattdamen skrev 2012-07-03 09:13:34 följande:
    Jag förklarar vad jag menar med att min dotter är nummer ett. Om jag är tvungen att välja, så väljer jag henne över min make. Han gör samma sak.

    Jag tror att det är många som ser det på samma sätt, och jag tror nog att även du gör det.
    Men när väljer du då? När måste du välja mellan din man och din dotter?
  • Anonym (x)
    Kattdamen skrev 2012-07-03 09:48:02 följande:
    Jag väljer i många fall, eftersom dottern är liten nu så är hennes behov större än min make. Han kan fixa mat själv, det kan inte min dotter. Min man kan ta sig hem från jobbet själv, min dotter kan inte gå hem från förskolan själv.

    Det kan kanske vara lättare att leva i en kärnfamilj på det viset, både jag och min make älskar vår dotter och sätter henne först. Eftersom det är vårt barn, det är inte bara mitt, eller min mans utan vårt.
    Men det handlar väl inte om kärlek? Det handlar om behov, praktiska behov eftersom hon är liten. Går aldig din mans känslomässiga behov före dottern? Om mannen vill göra något med bara dig, för att stärka er relation, men dottern tjatar och vill följa med, fast du vet att hon har det kul hos mormor. Får dottern då sin vilja igenom?
  • Anonym (x)
    Kattdamen skrev 2012-07-03 10:23:20 följande:
    Självklart skulle hon göra det. Min make skulle också gladeligen ta med henne på något roligt så umgås vi allihopa.
    Men då motsäger du ju dig själv, kan jag tycka. Om du älskar dottern mest och hon är nummer ett för dig och din man, varför då göra något som antagligen är det västa som kan hända din dotter? Om du och din man inte prioriterar ert förhållande kommer det inte att hålla, tror du inte att din dotter allra helst vill att ni två ska hålla ihop?
    Så genom att alltid sätta barnens behov först så kan man i förlägnningen ta ifån dom det mest värdefulla de har, deras familj.
  • Anonym (x)
    Kattdamen skrev 2012-07-03 10:36:07 följande:
    Vi prioriterar vårt förhållande alldeles utmärkt tack.
    Fast aldrig före dottern, det säger ju du själv.
  • Anonym (x)
    Kattdamen skrev 2012-07-03 10:42:47 följande:
    Jag förstår inte vad du menar nu. Mitt och min makes förhållande prioriteras och är bra. Vi behöver inte sätta det framför dottern helt enkelt.
    Att prioritera betyder att sätta först eller före. Eftersom er dotter kommer först i alla lägen, så prioriteras inte ert förhållande i förhållande till henne. Sedan kanske prioriterar ni ert förhållande före att umgås med andra.
  • Anonym (x)
    Anonym (moi) skrev 2012-07-03 10:42:30 följande:
    Varför skulle man inte kunna prioritera förhållandet med barnen med? Varför skaffar man ens barn om man skall behöva lämna bort dem åt höger och vänster för att jobba på förhållandet?
    För mig funkar det utmärkt att ha med barnen när vi umgås tillsammans. vi jobbar på hela familjen då, även förhållandet oss vuxna mellan.
    Sen har man allt som oftast kvällarna själva och kan gå mysa till det utan problem
    Det är inte samma sak att vara hela familjen och bara vara de vuxna. Man behöver tid ensamma också, det är en av anledningarna till att många förhållande spricker, de vuxna är så sällan tillsammans själv.
    Precis som att man inte måste göra allt med alla barnen alltid, man kan dela upp sig, så barnen får mammas eller pappas uppmärksamhet för sig själv ibland.
    Att bara ha vuxentid på kvällen är inte tillräckligt för många, man är ofta trött, det är mkt vardagligt som ska fixas osv. Varför tror du att småbarnsföräldrar har mindre sex än de som inte har barn, varför spricker många äktenskap när barnen är små eller varför upptäcker många att när barnen är stora så har de inget att prata om? 
    Man älskar inte sina barn mindre för att man prioriterar sitt förhållnande emellnåt, tvärtom. Genom att vårda sitt vuxna förhållande (ej familjetid med barnaktiviteter) så visar man sina barn att familjen är viktig, så viktig att vi gör allt för att inte dela på den.
  • Anonym (x)
    Anonym (moi) skrev 2012-07-03 11:01:07 följande:
    Nu tror jag inte på det där att man inte prioriterar sitt förhållande om man inte skaffar barnvakt och umgås själva.
    Vi har haft det fruktansvärt tufft sen vi fick barn, absolut. Men inte beror det på att vi inte vårdar vårt förhållande. Vi är utslitna det är det det handlar om.
    Tröttheten gör att vi blir griniga och irriterade och inte orkar mer. Nu när barnen äntligen sover lite bättre så helt plötsligt har man mer energi, även på kvällarna, och kan därmed umgås med varandra.

    Vi prioriterar på olika sätt helt enkelt. Vi prisoriterar inte att behöva lämna bort våra barn för att umgås utan ser till att umgås med barnen så mycket vi kan, och umgås med varandra på samma gång som en familj.
    Jag älskar min sambo mer om jag ser honom med barnen, att han leker med dem och får dem att skratta än om jag bara sitter ensam med honom och saknar barnen hela tiden och bara tänker på dem ändå.

    Vi har inte lika mycket sex, nej, men jag har haft problem med fpglossning sen förlossning och klarar inte, och har inte heller orkat pga sömnbrist.

    Alla fungerar vi olika, jag mår dåligt av sömnbrist, du kanske mår dåligt utan egentid.

    Och ja visst kan man ha barnvakt ibland och få egentid ibland om det är så. vi har det oftast för att fixa något som måste fixas och inte för att umgås.
    Men även fast vi prioriterar vårt förhållande just där och då, så innebär det inte att våra barn inte är nummer ett just då.
    Vårt förhållande är nummer två. min sambo är nummer två, alltid. våra barn är nummer ett, alltid. om vi planerat att ha en kväll för oss själva, och barnen inte skulle vilja, eller inte mådde bra skulle vi genast ställa in, just pga att våra barn alltid är nummer ett.
    Tror du verkligen att det är bra, att barnen ska bestämma över ert vuxenförhållande? Om ni tackat ja till en fest hos kompisar, sett fram emot att sitta och prata med andra vuxna, dricka vin och äta gott, dansa osv. Så vill inte barnen att ni går, då stannar ni hemma?
  • Anonym (x)
    Anonym (moi) skrev 2012-07-03 11:19:43 följande:
    Nu går vi inte gärna på vuxenfester på det sättet alls. men skulle det vara så att vi planerat in det och ena barnet är i en period i livet där han inte vill detta just den helgen, ja då skulle jag boka om och försöka senare faktiskt. Jag vill inte lämna ett barn hos en barnvakt som är hysterisk för att denne inte vill just då.
    Men då skall det även inträffa att barnet verkligen inte vill då vilket jag har svårt att tro =)
    Så barnen styr alltså. Tycker du det är rätt att ge barnen den makten, klarar barn av det utan att missbruka makten? Tänk om ni aldrig får göra något för att barnen vet att ni lyder dom?
  • Anonym (x)
    Anonym (moi) skrev 2012-07-03 11:35:51 följande:
    Men snälla nån, de har inte makt att bestämma över oss, men däremot så är de barn och deras behov går före. när jag blev mamma så blev jag det på heltid.
    Jag tänker ALDRIG lämna mina barn hos någon de verkligen inte vill vara hos. däremot kan jag aldrig tänka mig att de någonsin skulle säga nej till att vara hos mormor, eller sina kusiner. Men skulle det nu då mot all förmodan ske någon gång så visst, då får vi stanna hemma helt enkelt. en fest är inte lika viktig för mig som mina barn är.

    Jag har föräldrar i min närhet som jobbar fulltid och kanske träffar barnen 2 timmar per dag och sedan skaffar barnvakt vareviga helg för att ha tid med varandra eller sig själva. Jag vill inte ha ett sådant liv. Mina barn är mitt ansvar. Och skulle jag någon gång se det som ett behov att jag måste åka iväg på en fest för att vara utan barnen, ja då kan jag göra det. Men jag har faktiskt inte det behovet. Jag vill inte åka på några vuxenfester där barnen inte är välkomna att följa med. vi blev bjudna på fest över midsommar och min sambo ville jättegärna gå, jag ville inte det minsta från första början, vi åkte dit med barnen och åt lite, sen åkte jag och barnen hem och de fortsatte. men för min del är det inte värt att supa som fan för en kväll eller två då jag uppskattar att umgås med mina barn så otroligt mycket mer än flaskan eller maten. jag älskar mina barn mycket mer än mina vänner, jag och mina vänner brukar umgås med barnen med.
    Så är det naturligtvis, att om man är på fest så super man, att jag aldrig glömmer det!

    Nä, alla vuxna har inte behov av att träffa andra vuxna utan barn, vissa vill bara vara hemma med barnen. Risken är dock stor att den dagen barnen inte vill sitta hemma med mamma och pappa så vet de inte vad de ska prata om eller göra.

    Du är nog en person som ser allt i svart eller vitt. Antingen är man med barnen hela tiden eller så är man på fest varje helg och super.
  • Anonym (x)
    Anonym (moi) skrev 2012-07-03 13:14:55 följande:
    Nej absolut är det inte antingen eller. Men jag är inte intresserad av att gå på vuxenfester för i min bekantskapskrets så gäller det just att dricka. Då bokar jag hellre in en grillning där även barnen får vara med. och den tillställningen vi var bjudna till på midsommar var just en sådan vuxenfest som jag inte har något intresse utav.
    Mina barn är fortfarande små så givetvis vill jag umgås med dem så mycket som möjligt för de är bara så här små en gång. De lär sig saker en gång och sen kan de det. Jag vill inte missa mina barns utveckling.
    Nu skriver ju jag om hur mitt liv ser ut idag och vilka åsikter jag har idag. jag har också skrivit tidigare att när barnen är lite äldre så kanske man ser det på ett helt annat sätt.
    Jag kan gå på fest någon gång om jag känner för det, men jag har inte det behovet som mitt liv ser ut just nu, jag är nöjd ändå utan att gå på fester =)
    men anledningen att det ser ut som det gör är nog även att vi inte haft något barnvaktsmaterial heller och att jag ansett att barnen varit för små för barnvakt än så länge. det kommer bli enklare att skaffa barnvakt nu när de blir lite äldre om man skulle få behovet för det nu.
    sen så brukar vi snarare göra så att vi går ut ensamma om vi vill ut och vårdar vår relation på hemmaplan istället.
    Däremot har vi planerat att ta en liten weekend snart bara jag och sambon för att då ägna tid åt enbart varandra och göra någonting som sambon tycker är roligt. Men då kommer vi se till att vi har barnvakt som barnen gillar och älskar att vara hos så det inte blir problem med det.
    Ok, då var jag lite snabb att döma. Sorry Glad
Svar på tråden Du kommer alltid vara nummer två!