Du kommer alltid vara nummer två!

Jag har aldrig förstått det är behovet av att rangordna familjemedlemmar på förhand.. 

Vi är två vuxna, ett gemensamt barn och två barn som min har sedan innan. 
Ibland blir jag prioriterad när för att jag behöver det just då, ibland hans äldsta barn, ibland vårt gemensamma, ibland han. 5-åringen får mer uppmärksamhet rent generellt än tonåringarna av helt naturliga skäl men det är ju så det funkar med barn i olika åldrar.

Vi har valt att leva ihop och valet är inte om han ska välja mig eller barnen, det är liksom default, vårt utgångsläge. Alla andra prioriteringar gör vi allteftersom de uppstår.