• Anonym

    Du kommer alltid vara nummer två!

    Det är skillnad på att alltid komma först och veta hur värdefull man är som barn FÖR SINA FÖRÄLDRAR. De flesta barn får lära sig att det inte alltid är deras behov och vilja som man tar hänsyn till ute i "stora världen".

    Sedan är det skillnad, min man som jag har mina barn med är minst lika viktig för mig som barnen så länge jag älskar honom och vi faktiskt har vårt liv tillsammans. Skulle kärleken till honom ta slut så är han naturligtvis inte lika viktig, medan jag ALDRIG kommer sluta älska mina barn.

    En styvförälder som man inte har några barn med har man inte lika djupa band till. Klart att barnen faktiskt skulle komma före styvföräldern. Jag skulle aldrig göra något med en styvförälder, flytta, etc som kanske inte skulle vara det bästa för mina barn. Han skulle säkerligen inte heller kunna FÖRSTÅ att mina barn går först och prioritera dom på samma sätt som jag.
    Den man man däremot har barnen MED vill ju troligtvis också barnens bästa och så länge man lever tillsammans så kommer man troligen överens om det mesta som gäller barnen (kanske inte gäller alla...).

    Men, en kärnfamilj där man har varandra och sina gemensamma barn är alltid starkare än en familj med en styvförälder. Blod är tjockare än vatten helt enkelt... 

  • Anonym
    Iam skrev 2012-07-02 21:30:02 följande:
    Blod är kanske tjockare än vatten... 
    Men Kärlek är ett starkare klister än blod någonsin kan vara.. 
    Och kärlek har inte med blodsband eller släktband att göra. 
    Skulle fortfarande aldrig sätta en partner före mina barn. Det är bara pappan till barnen som är minst lika viktig som barnen, åtminstone så länge vi älskar varandra och lever tillsammans.
  • Anonym
    The bad seed skrev 2012-07-02 21:38:31 följande:
    PRECIS!!!
    Så länge ni är tillsammans!
    När du väl träffar en ny, tror (och hoppas) jag att du ser denna som lika viktig i vardagen. 
    (pratar inte om vem du först skulle räddat ut av ett brinnande hus!) 
    Nej, har oerhört svårt att tro att en ny man som jag inte har barnen med skulle vara i närheten av lika viktig. Det är inte samma kärlek helt enkelt. Även om en ny man troligen skulle kunna komma som väääldigt nära tvåa i prioriteringslistan.
  • Anonym
    Iam skrev 2012-07-02 21:52:55 följande:
    Om du fick barn med den nya mannen då.. skulle han då bli lika viktig? Eller är det fortfarande mannen till dom första barnen som ligger tvåa? 

    Personligen förstår jag inte rangordning i kärlek i vardagen.. och som The Bad Seed skriver, nu pratar vi inte om att rädda ur brinnande hus.

    En familj fungerar enligt mig bäst när ingen behöver känna sig ner prioriterad pga någon annan, när alla känner sig lika älskade, prioriterade och önskvärda.. Det är när det inte är så som man hamnar i separation.

    Sen förstår jag inte det där med att det inte är samma kärlek.. På vilket sätt är det inte samma kärlek?
    Och skulle du våga erkänna för en eventuell ny man att  "du.. mitt ex kommer alltid att vara viktigare än dig för vår kärlek var mycket större än den jag delar med dig..." 
    Det argumentet faller ju lite eftersom du då inte borde A: separerat B: Träffat någon annan.

    Sen undrar jag om du själv skulle finna dig i att leva med en man som anser att kärleken till hans ex är större och djupare än den han känner för dig...  
    Nej, en man jag har barn med är bara lika viktig så länge jag älskar honom. När kärleken tar slut så blir han visserligen lite mer än "vän", men det var inte så jag menade.
    Däremot kommer en NY MAN ALDRIG bli lika viktig och prioriterad som mina barn. Nog för att han då skulle vara viktigare än deras pappa, men aldrig som barnen.
    En familj där det finns en styvförälder kommer aldrig vara som en kärnfamilj av den simpla anledning att det är oerhört sällsynt med styvföräldrar som tar på sig föräldrarollen ordentligt och faktiskt värnar om barnen lika mycket och älskar de lika villkorslöst som barnens biologiska föräldrar. 

    Eftersom att kärleken till barnen aldrig kommer ta slut så är de alltid högst upp i prioriteringslistan för mig, där en styvförälder till dom och ny partner till mig aldrig kan hamna. Bara väldigt tätt efter i bästa fall.
  • Anonym

    Att vara nr ett för någon kan väl knappast innebära en rödamattanposition och en fet gräddfil i allt i vardagen? Stackars barn som växer upp med en sådan snedvriden världsbild isf. Om mamma och pappa släpper allt för att passa upp...

  • Anonym
    Kattdamen skrev 2012-07-03 10:16:45 följande:
    Det skulle inte hända, då dottern älskar att vara hos sin farmor.
    En kopp te, tack.

    Man kan ju alltid låtsas som om den situationen skulle uppstå för att svara på den faktiska frågan... Så svårt är det faktiskt inte, testa vetja: rent hypotetiskt, skulle dotterns vilja trumfa mannens i det föreslagna läget?
  • Anonym
    Anonym (moi) skrev 2012-07-03 10:21:08 följande:
    ja då blir det givetvis en annan sak. dock har min sambo aldrig det behovet då han är som en vägg att prata med. däremot är det jag som behöver prata rätt ofta ^^ Fast jag pratar hellre med mamma än honom för att han är en så dålig lyssnare ;)

    Även du: FÖRESTÄLL dig för tre minuter att han VISST behöver prata och svara på den faktiska frågan istället...
  • Anonym
    Kattdamen skrev 2012-07-03 10:23:20 följande:
    Självklart skulle hon göra det. Min make skulle också gladeligen ta med henne på något roligt så umgås vi allihopa.
    En kopp te, tack.

    Alltid i alla lägen? Så om ni planerat en vuxxenaktivitet för lite "vi-tid" och dottern plötsligt ändrar sig och hellre är med er än med farmor så får hon alla ggr sin vilja igenom? Låter som ett trist vuxenförhållande där man tappat vet sitt vuxna jag och endast mantlar personligheten "förälder" som enda identitet..
  • Anonym
    Kattdamen skrev 2012-07-03 10:16:45 följande:
    Det skulle inte hända, då dottern älskar att vara hos sin farmor.
    En kopp te, tack.

    Ännu en gång missar du faktumet att det är en HYPOTETISK fråga. Misstänker att svaret kanske slår hål på fasaden du målar upp eller så går verkligen dottern före som en drottning i alla lägen, ngt du inte vill erkänna här. Stör mig på svar som dina. Tänk dig frågan: vad skulle du göra om du vann en miljon? Skulle du då tänka dig in i den situationen och fundera över vad just du skulle göra eller skulle du helt platt tänka "men jag spelar aldrig på ngt som ger vinst". NÅGOT djup måste du ju ha?
  • Anonym

    Det är många föräldrar som verkar utplåna sig själv när dom får barn och endast lever för barnet .Och sedan när barnen blir äldre eller vuxna så sitter dom där helt utan liv. Ibland går jag före mina egna barn,jag släpper inte allt på en millisekund för att dom vill eller inte vill något,det har jag aldrig gjort. Idag är dom 16 och 20 år och jag är inte längre så viktig för dem som när dom var små.Min äldsta bor med sin kille 15 mil ifrån mig. Jag är glad över att barnen inte alltid gått före mig och jag tror att det har gjort dem till individer som kan ta hänsyn och inte sätta sig själva främst.

Svar på tråden Du kommer alltid vara nummer två!