sextiotalist skrev 2012-07-03 11:03:51 följande:
Inte för att vara en pessimist, men då kan det vara för sent.
Om du läser vad de som arbetar med relationer skriver, som de alla har gemensamt, oavsett ålder, om det är män eller kvinnor, det är att det är väldigt viktigt att arbeta med sina förhållande, att under småbarnsåren ägna sig åt varandra som vuxna. Det är ännu viktigare när det finns barn sedan tidigare, då man inte på samma naturliga sätt har haft den superegoistiska förälskelsetiden på samma sätt.
Håller med dig. När man träffar någon som har barn och man själv har barn hinner man inte med den där dejtfasen där man uppslukas av varandra på samma sätt. Man kastas rakt in i familjelivet. Dessutom har man inte som en kärnfamilj vuxit in i föräldrarollen tillsammans utan det kan bli lite utav en "kulturkrock" och kärleken sätts på prov. Jag är så glad att jag i min man har tagit oss våra små dejter med jämna mellanrum. För även om kärlek finns behöver man nära den,just för att det känns bra.Det har stärkt oss. Jag älskar mitt liv nu och vi har hunnit och bli samspelta som familj med gemensaa barn och bonusar från båd a håll . Jag tycker man gör barnen en tjänst om man tar sig egentid, i synnerhet om man är bonusfamilj som vart med om separation och dåligt förhållande. För vem mår inte bra av ett hem där kärlek finns
Tack för den.. Jag lever i familj med bonusar o egna o en gemensam... för det är ju så att ibland går barnen först, ibland mannen ibland det ena barnet o ibland det andra barnet, beroende på behov.