• Iam

    Du kommer alltid vara nummer två!

    Tumme på det här inlägget. Finns inget att tillägga

  • Iam
    Anonym skrev 2012-07-02 21:27:31 följande:
    Det är skillnad på att alltid komma först och veta hur värdefull man är som barn FÖR SINA FÖRÄLDRAR. De flesta barn får lära sig att det inte alltid är deras behov och vilja som man tar hänsyn till ute i "stora världen".

    Sedan är det skillnad, min man som jag har mina barn med är minst lika viktig för mig som barnen så länge jag älskar honom och vi faktiskt har vårt liv tillsammans. Skulle kärleken till honom ta slut så är han naturligtvis inte lika viktig, medan jag ALDRIG kommer sluta älska mina barn.

    En styvförälder som man inte har några barn med har man inte lika djupa band till. Klart att barnen faktiskt skulle komma före styvföräldern. Jag skulle aldrig göra något med en styvförälder, flytta, etc som kanske inte skulle vara det bästa för mina barn. Han skulle säkerligen inte heller kunna FÖRSTÅ att mina barn går först och prioritera dom på samma sätt som jag.
    Den man man däremot har barnen MED vill ju troligtvis också barnens bästa och så länge man lever tillsammans så kommer man troligen överens om det mesta som gäller barnen (kanske inte gäller alla...).

    Men, en kärnfamilj där man har varandra och sina gemensamma barn är alltid starkare än en familj med en styvförälder. Blod är tjockare än vatten helt enkelt... 
    Blod är kanske tjockare än vatten... 
    Men Kärlek är ett starkare klister än blod någonsin kan vara.. 
    Och kärlek har inte med blodsband eller släktband att göra. 
  • Iam
    Anonym skrev 2012-07-02 21:46:09 följande:
    Nej, har oerhört svårt att tro att en ny man som jag inte har barnen med skulle vara i närheten av lika viktig. Det är inte samma kärlek helt enkelt. Även om en ny man troligen skulle kunna komma som väääldigt nära tvåa i prioriteringslistan.
    Om du fick barn med den nya mannen då.. skulle han då bli lika viktig? Eller är det fortfarande mannen till dom första barnen som ligger tvåa? 

    Personligen förstår jag inte rangordning i kärlek i vardagen.. och som The Bad Seed skriver, nu pratar vi inte om att rädda ur brinnande hus.

    En familj fungerar enligt mig bäst när ingen behöver känna sig ner prioriterad pga någon annan, när alla känner sig lika älskade, prioriterade och önskvärda.. Det är när det inte är så som man hamnar i separation.

    Sen förstår jag inte det där med att det inte är samma kärlek.. På vilket sätt är det inte samma kärlek?
    Och skulle du våga erkänna för en eventuell ny man att  "du.. mitt ex kommer alltid att vara viktigare än dig för vår kärlek var mycket större än den jag delar med dig..." 
    Det argumentet faller ju lite eftersom du då inte borde A: separerat B: Träffat någon annan.

    Sen undrar jag om du själv skulle finna dig i att leva med en man som anser att kärleken till hans ex är större och djupare än den han känner för dig...  
  • Iam
    The bad seed skrev 2012-07-02 22:09:29 följande:
    Men varför måste någon stå överst eller nederst eller mitt emellan på någon lista? 
    Varför kan inte hela familjen vara prio 1?
    Och så ser man till de behov som finnes ut ifrån vilket som är viktigast/mest akut för tillfället -inte vem som är viktigast?  
    Exakt så tänker jag oxå. 
    Anonym skrev 2012-07-02 21:58:45 följande:
    Nej, en man jag har barn med är bara lika viktig så länge jag älskar honom. När kärleken tar slut så blir han visserligen lite mer än "vän", men det var inte så jag menade.
    Däremot kommer en NY MAN ALDRIG bli lika viktig och prioriterad som mina barn. Nog för att han då skulle vara viktigare än deras pappa, men aldrig som barnen.
    En familj där det finns en styvförälder kommer aldrig vara som en kärnfamilj av den simpla anledning att det är oerhört sällsynt med styvföräldrar som tar på sig föräldrarollen ordentligt och faktiskt värnar om barnen lika mycket och älskar de lika villkorslöst som barnens biologiska föräldrar. 

    Eftersom att kärleken till barnen aldrig kommer ta slut så är de alltid högst upp i prioriteringslistan för mig, där en styvförälder till dom och ny partner till mig aldrig kan hamna. Bara väldigt tätt efter i bästa fall.
    Då förstår jag mer hur du menar... Sen håller jag väl inte med till punkt och pricka, men det behövs ju heller inte.
    Som står längst upp så förstår jag väl inte varför man måste ha en prioriteringslista huggen i sten. 
    I vår familj är prioriteringslistan väldigt varierande beroende på situation och behov.

     
  • Iam
    Anonym (Rosie) skrev 2012-07-05 17:27:11 följande:
    Från en sak till en annan: min man förklarade en gång för mig att om det skulle brinna så skulle han rädda sitt barn före mig. Det där var också en onödig sak att säga. Det sårade mig att han ens hade behovet att berätta det för mig. För det första, varför ens bry sig om att måla upp scenarion där man ska göra ett visst val. För det andra, jag tänker inte ställa mig och tjura om han skulle välja att rädda sitt barn före mig i en brand. För det tredje, jag skulle inte tjura om han väljer att rädda ett barn, vilket som helst, före mig. Jag som vuxen kan förmodligen klara mig själv jämfört med ett barn om det skulle brinna. Vad fan, jag ser hellre att han räddar ett husdjur före mig, ett husdjur är mer hjälplöst än vad jag är!
    Jag vill inte veta vilken rangordning vi har vid påhittade scenarion. Jag brukar inte fråga honom vem han älskar mest och jag behöver inte veta det på det sättet. Som någon klok människa sa en gång, vi får kärlek från olika konton och man konkurrerar inte om samma kärlek. 
    Åh, jag har råkat ut för det där oxå i början av vårt förhållande. Då kunde min sambo inte säga att han älskade mig utan att säga att han älskade barnen oxå. Ungefär: 

    - Jag älskar dig mest i hela världen!......Men jag älskar barnen mer.

    Jag försökte prata med honom om det men det gick liksom inte in. Till slut vid en sådan kommentar så frågade jag honom lite provocerande: 
    - Vill du ha sex med dina barn? Äcklad svarade han självklart nej.
    - Vill du få barn med dina barn? Återigen äcklad svarade han nej.
    - Vill du leva med dina barn i sådan relation som du lever med mej? Svaret blev ju nej...
    Då klargjorde jag att kärleken till barnen och kärleken till mig uppenbarligen inte går att jämföra då den inte är samma sorts kärlek, och därför är det rätt onödigt att hela tiden dra in barnen när vi pratar om VÅR kärlek.
    DÅ fattade han till slut.. Men i hans fall handlade det om hans dåliga samvete.. och barnens mamma som hela tiden hävdade att han inte vill ha sina barn, att han inte älskade dom... och det blev inte bättre när jag kom in i bilden.. Så det var nog någon slags självförsvar.. men ändå irriterande.  
  • Iam
    smulpaj01 skrev 2012-07-05 20:59:20 följande:
    lam: Ja, det var lite fånigt av din man. Han kunde stannat vid "jag älskar dig" och tagit bort "mest i hela världen".

    Jag älskar min man, men vår kärlek kan ta slut, det kan aldrig kärleken till mitt barn göra!

    Kanske var nåt sånt din sambo menade?
    Han menade inte så mycket, det var bara hans sätt att inte "glömma" barnen. 

    Och jo, han älskar nog mig mest i hela världen. Det finns ingen annan vuxen människa han älskar mer.
    Kärlek till barn och kärlek till en vuxen partner är i vår värld inte jämförbar, det är olika sorts kärlek.
    Så vi är tre stycken han älskar mest i hela världen.. Bra va?  
  • Iam
    Calles matte skrev 2012-07-05 21:33:54 följande:
    Bara för att kärlek kan ta slut betyder det väl inte att den inte är stark nu? Visst, jag skulle nog kunna sluta älska min man under vissa omständigheter, men det betyder ju inte att jag inte älskar honom nu.

    Att kärleken till ett barn är helt annorlunda än den till en partner är vi väl alla överens om, varför då jämföra och säga att den ena kärleken är störrd än den andra? Brukar man inte säga att man inte ska jämföra äpplen och päron?
    Kunde inte hålla med mer!
  • Iam
    Ess skrev 2012-07-05 22:49:21 följande:
    Senil?

    Undrar vad han tyckt om du sagt varje gång -Jag älskar dig med, men inte dina barn.....................
    Haha.. nja.. Jag har ju inga som helst problem med hans barn. Jag tycker om dom jättemycket och vi har en bra familjerelation.. Men han fattade poängen när jag tog upp det med honom... och sen har han inte glömt det så.. :) 
    Kan även ha att göra med att han inte längre låter sig påverkas av exet och att hon faktiskt lugnat ner sig... Så det dåliga samvetet är långt nere nu, vilket gör att han känner att han får lov att vara lycklig med mig :) 
  • Iam
    Ess skrev 2012-07-06 10:15:32 följande:
    Alltså jag tycker det är lite knepigt, är man förälder så får man kläcka ur sig vilka grodor som helst och bli förlåten.
    Andra får allt snällt tänka sig för innan grodorna hoppar. -Jag älskar dig, men jag hade nog ändå djupare känslor för mitt ex.
    -Stopp, vänta, sa jag nåt fel?

    Hmm egentligen skulle man skapat en tråd, hur man blir av med en oönskad beundrare.
    Ja eller hur.. Det är som jag skrivit i flera trådar... vem har bestämt att man får en gloria på huvudet bara för att man är förälder till "originalbarnen" som jag sett det kallas. Då kan man inte göra fel, och har mängder med rättigheter men inga skyldigheter. Alla andra ska valsa efter din pipa och älska dina barn.. men du behöver inte bry dig om någon annan... och inte ens dina barn egentligen för dom är bara en sköld för dina egna egoistiska behov. 

    *raap* 
  • Iam
    MeNoLike skrev 2012-07-06 11:45:17 följande:
    Jag fattar inte hur så många kan tycka så illa
    Om
    Sina bonusbarn. Varför är man då ihop med föräldern till bobusbarnen?
    Jag ska snart bli sambo med en kille som har barn som är 13 å 15 år. Mina barn är 5 år. Jag kommer kanske aldrig känna som moderskänslor för dem på samma
    Sätt som för mina egna. Men jag kommer aldrig att göra skillnad på dem. För mig är alla barn i en familj lika mycket värda, något annat är helt sjukt
    Det är väl inte så många som tycker illa om sina bonusbarn, eller som behandlar dom illa? 
    För mig är ALLA I EN FAMILJ lika värda.. oavsett ålder.  
Svar på tråden Du kommer alltid vara nummer två!