• Ess

    Du kommer alltid vara nummer två!

    Kattdamen skrev 2012-07-03 09:48:02 följande:
    Jag väljer i många fall, eftersom dottern är liten nu så är hennes behov större än min make. Han kan fixa mat själv, det kan inte min dotter. Min man kan ta sig hem från jobbet själv, min dotter kan inte gå hem från förskolan själv.

    Det kan kanske vara lättare att leva i en kärnfamilj på det viset, både jag och min make älskar vår dotter och sätter henne först. Eftersom det är vårt barn, det är inte bara mitt, eller min mans utan vårt.
    Just när det kommer till prioritering utav personer då är det lättare och mer självklart i en kärnfamilj.
    Jag och min man prioriterar varann och våra barn utefter behov.
    När det kommer till hans barn så prioriterar han dem betydligt högre än vad jag gör. Jag prioriterar både mig själv och släktingar långt före dem. När dom hos honom faller in i raden "utefter behov".
  • Ess

    En grej som kan bli väldigt snedvriden är att om man skaffar syskon i en kärnfamilj så får bebisens behov gå före de storas, det kommer liksom automatiskt när det gäller "bebis behov".
    Men i en styvfamilj där ska de stora inte känna sig utanför och bortknuffade, så där ska man helst stänga in bebisen i en garderob för att helt kunna ägna sig åt de stora. Eller så ska man själv ta hand om bebisen när de stora är där, så att pappan uteslutande kan ägna tid åt de stora. Att hjälpas åt med allt som i en kärnfamilj är bara inte att tänka på hos många styvfamiljer.

  • Ess
    Ess skrev 2012-07-03 10:26:25 följande:
    En grej som kan bli väldigt snedvriden är att om man skaffar syskon i en kärnfamilj så får bebisens behov gå före de storas, det kommer liksom automatiskt när det gäller "bebis behov".
    Men i en styvfamilj där ska de stora inte känna sig utanför och bortknuffade, så där ska man helst stänga in bebisen i en garderob för att helt kunna ägna sig åt de stora. Eller så ska man själv ta hand om bebisen när de stora är där, så att pappan uteslutande kan ägna tid åt de stora. Att hjälpas åt med allt som i en kärnfamilj är bara inte att tänka på hos många styvfamiljer.
    Min man var som tur var fullt kapabel att hjälpa de stora och umgås med dem med ett mindre barn hängande på armen.
  • Ess
    Anonym (123) skrev 2012-07-03 11:08:13 följande:
    Nej så läser jag inte de sidorna där man får detta svar.
    Ingen i alla fall inte där jag läst har önskat bort barnen helt, utan man är trött på att ALDRIG bli sedd eller att mannen ALLTID bara lyssnar på en enstaka familjemedlem. Man känner sig utnyttjad och osedd.
    I en kärnfamilj så innehar de vuxna en speciell ställning och är dom som tar besluten tillsammans som gäller familjen.
    I en styvfamilj så sätts det ibland ur spel och det är den ena vuxne och det ena barnet som bestämmer tillsammans, självklart kommer det aldrig att fungera. Man kan inte leva som vuxen i en sådan situation där man helt praktiskt ska utföra en massa sysslor och kanske betala en stor del utav utgifterna och sen har man inget att säga till om.
  • Ess
    Anonym (Lilla mamman) skrev 2012-07-03 11:37:38 följande:
    Men summan av kardemumman är alltså att det i stort sett alltid är så att styvmamman inte behöver ta något ansvar för relationen till sina styvbarn? Ska man prata om favorisering, tycker jag snarare det är betydligt vanligare att styvmamman favoriserar sina egna ungar och sätter dem i första rummet alltid. Något som hon dessutom brukar få en massa medhåll i här. Ska inte en pappa då kunna göra detsamma med sina ungar??
    Inte så länge alla barnen är hans, då är det inte rätt om några av dem får allt dom vill och 110% uppmärksamhet hela tiden. Problemen uppstår ju när de små gemensamma och partnern helst ska gömmas i garderoben när de stora kommer för att inte "störa" deras lilla sfär.
    Vid varsin uppsättning barn är det ganska självklart att man sätter sina barn främst, vare sig man är mamma eller pappa.
  • Ess
    sextiotalist skrev 2012-07-03 11:42:53 följande:
    Man har alltid ett ansvar för relationerna, det kan man inte smita ifrån. Sedan är det en viss skillnad på att favorisera mot att ta föräldraransvar, ibland blandas det ihop. Att en mamma som har heltidsboende med underhåll etc köper endast kläder åt sina egna barn är inte att favorisera (vilket det kan påstås i trådarna, hon skall även köpa kläder åt pappans barn, annars är det orättvist).

    Om man däremot utelsuter resten av familjen, bara kan göra roliga saker när pappans barn är hemma, de andra helgerna/veckorna får inget roligt hände, det är att favorisera.

     
  • Ess
    Kattdamen skrev 2012-07-03 15:20:07 följande:
    Nej, inte det heller.

    Även om du inte tror mig så är hon väldigt populär på förskolan, för hon är så snäll och trevlig.
    Jag tycker du blir orättvist påhoppad utav många här i tråden.
    Det viktigaste i ett förhållande är just att man är överrens om ett förhållningssätt, det verkar du och din partner va.
  • Ess
    Anonym (Rosie) skrev 2012-07-05 16:35:53 följande:
    Skönt höra någon säga detta! Det där att barnet kommer först har jag fått höra några gånger (inte av min man med barn sen innan men av omgivningen). Det är något som folk slänger ur sig utan att ha tänkt igenom vad de egentligen säger. Går inte att argumentera emot men finns ju ingen mening att säga heller.
    Jag tycker det är helt idiotiskt att säga en sådan sak, det är ju bara för att trycka ner personen. Det är ju ungefär som om jag skulle säga att jag hellre räddar min undulat än hans barn om det brinner. Säger man något sådant så betyder det att man vill göra den personen illa, för ingen vinner något på att kasta ur sig något så urbota dumt.
  • Ess
    Anonym (Rosie) skrev 2012-07-05 17:27:11 följande:
    Från en sak till en annan: min man förklarade en gång för mig att om det skulle brinna så skulle han rädda sitt barn före mig. Det där var också en onödig sak att säga. Det sårade mig att han ens hade behovet att berätta det för mig. För det första, varför ens bry sig om att måla upp scenarion där man ska göra ett visst val. För det andra, jag tänker inte ställa mig och tjura om han skulle välja att rädda sitt barn före mig i en brand. För det tredje, jag skulle inte tjura om han väljer att rädda ett barn, vilket som helst, före mig. Jag som vuxen kan förmodligen klara mig själv jämfört med ett barn om det skulle brinna. Vad fan, jag ser hellre att han räddar ett husdjur före mig, ett husdjur är mer hjälplöst än vad jag är!
    Jag vill inte veta vilken rangordning vi har vid påhittade scenarion. Jag brukar inte fråga honom vem han älskar mest och jag behöver inte veta det på det sättet. Som någon klok människa sa en gång, vi får kärlek från olika konton och man konkurrerar inte om samma kärlek. 
    Jag hade blivit förbannad om min man kläckt ur sig något sådant. Mest troligt så hade jag upplyst honom om att jag hade varken räddat honom eller hans unge, bara mig själv!
    Sen hade han fått suga på den en stund och se hur kul det var att bli upplyst om det.

    Exakt vad tjänade han på att säga det?
    Det enda som hände var att han slog in första spiken i en ev barriär
  • Ess
    Iam skrev 2012-07-05 21:06:24 följande:
    Han menade inte så mycket, det var bara hans sätt att inte "glömma" barnen. 
    Senil?

    Undrar vad han tyckt om du sagt varje gång -Jag älskar dig med, men inte dina barn.....................
  • Ess
    Iam skrev 2012-07-06 00:50:45 följande:
    Haha.. nja.. Jag har ju inga som helst problem med hans barn. Jag tycker om dom jättemycket och vi har en bra familjerelation.. Men han fattade poängen när jag tog upp det med honom... och sen har han inte glömt det så.. :) 
    Kan även ha att göra med att han inte längre låter sig påverkas av exet och att hon faktiskt lugnat ner sig... Så det dåliga samvetet är långt nere nu, vilket gör att han känner att han får lov att vara lycklig med mig :) 
    Alltså jag tycker det är lite knepigt, är man förälder så får man kläcka ur sig vilka grodor som helst och bli förlåten.
    Andra får allt snällt tänka sig för innan grodorna hoppar. -Jag älskar dig, men jag hade nog ändå djupare känslor för mitt ex.
    -Stopp, vänta, sa jag nåt fel?

    Hmm egentligen skulle man skapat en tråd, hur man blir av med en oönskad beundrare.
  • Ess
    any skrev 2012-09-15 16:59:19 följande:
    Tyckte detta var så bra skrivet. Min man har två barn sen innan o vi har ett gemensammt, när jag sa att han skulle lämna bort sina några dagar när jag skulle föda fick jag nej även ett nej om jag behövde åka in på bb när han hade sina barn att han var med mig för dem kommer först. Hans barn släpper han allt för o vår minsta får jag ta för hans barn måste få känna att dem kommer först.

    Jag har hela tiden försökt förklara för honom i en familj finns ingen rangordning där kommer alla först, när jag tar upp hur det var med kvinnan han har sina barn med så var det en självklarhet att den äldsta lämnades bort några dagar för hon behövde landa efter att fött den andre men var är skillnaden. Nu blir det tyvärr så vid skilsmässa att föräldrar får dåligt samvete o barnen blir offer, för oftast får skilsmässobarn det mesta severat för dem kommer på första plats för det är synd om dem.
    Den mannen hade varit ett ex redan före förlossningen.
  • Ess
    Anonym (Maja) skrev 2023-02-10 22:19:34 följande:

    Jag kommer att bli bonusmamma till ett barn på 8 år och jag måste anstränga mig att bli bra mamma och älska honom som mitt eget .


    Jag hade backat snabbt som ögat från det förhållandet med de förväntningarna.
Svar på tråden Du kommer alltid vara nummer två!