Du kommer alltid vara nummer två!

har aldrig läst att egna barnen är så väluppfosrade medans mannens är elaka! det är väl snarare mannen som särbehandlar sina barn vilket gör bonusmamman frustrerad. Svårigheter att dela sin man med hans barn finns det ingen tråd som handlar om här. Det låter som tolkningar från dej och handlar kanske om dina svårigheter att släppa in andra och själv släppa taget.

Nej, det är ine omöjligt att tänka sig. Men det är extremt sällan så är fallet även om man som hotad biomamma gärna vill gömma sig bakom detta.
Oftast handlar sådana trådar om brist på föräldraskap från bioföräldrarna och då en pappa som särbehandlar och favoriserar eller/och en pappa som kräver alldeles förmycket av sin partner och egentligen vill att hon ska ta mer ansvar än vad han själv gör. Samtidigt som hon inte har några rättigheter samt inte rätt att säga till barnen.

jag har aldrig läst eller skrivit att bonusmamman inte ska ta något ansvar för SIN relation till barnen. Det är just den som hon ska ta ansvar för, men inte FÖRÄLDRAANSVAR! Väldigt stor skillnad. Att man har likande regler för barnen i samma familj är inget som är konstigt och jag har inte läst att någon bonusmamam ansett att hennes barn inte ska behöva följa dessa, men däremot läst massa om pappor som inte tycker att dennes barn ska följa dem medans de övriga ska det. När i hela friden har det skrivits om att bonusmaman ska favorisera sina barn+ Det känns som du fikterar fakta för att svartmåla bonusmammor och dessutom nu skyller på ev favorisering av pappans barn på bonusmamman!!?? Vad underligt du tänker? Så det är ok att som pappa skaffa barn med en ny kvinna men favorisera sina aldre?
Att bonusmamman inte ska ta föräldraansvar för de äldre som inte är hennes utan enbart de som ÄR hennes är inte samma sak som att en förälder enbart prio ett av barnen! Som förälder har du ansvar för alla dina BIObarn, som bonusmama har du ansvar för dina BIObarn och dessutom ansvar att försöka få en positiv relation till bonusbarnen, vilket ofta innebär att INTE ta föräldraansvar.

Inte? Bara alla ggr hon yttrar sin vilja då alltså? Vilket ju är att alltid få som man vill...så?

Snällt mot vänner som köpt och fixat fin mat osv... Oftast slutar barn grina och har stenkul med barnvakten sen ändå..

- så länge de dansar efter hennes pipa. Gulligt..

För mig är det självklart att man på många sätt sätter barnen främst, just för att de är barn o inte har samma talan eller val som vi vuxna har. Ser inte det som ett "offer". Jag skulle tycka att min partner var märklig om han satte mig framför våra barn.

Jag skulle nog inte kunna acceptera att alltid komma i andra hand och jag skulle aldrig låta min sambo alltid komma efter mitt barn.
Jag har ju valt honom som den jag vill leva mitt liv med, alltså är hans behov alltid viktiga för mej! och jag vill att vårt förhållande ska hålla även efter vårt barn har vuxit upp och då behöver vii tid för varandra.
Men det är ju såklart en avvägning, ibland har barnet betydligt större behov av mej eller min sambo fördendelen och då går hon först så klart, men ett barn ska inte styra vår familj efter sina nyker utan lära sej att alla har rätt till en åsikt och ibland för man anpassa sej efter vad andra vill. Nästa gång är det hennes behov som får gå först och någon annan får anpassa sej.

Jag kan tillägga att äldste bonusen var nr uno för sina föräldrar då de bodde ihop och han var vansinne svartis när han fick syskon, detta syskon var absolut inte prio hos föräldrarna som alltid såg till att den äldre fick mest och alltid fick vinna och alltid blev favoriserad. Det sas rakt ut att han var favoriten i familjen. Lillebror som var 3 år yngre hade högre krav än honom på beteende och sysslor detta enbart för annars tyckte storebror att det var orättvist. vad gav det---jo två extremt osäkra barn, en med övertro att han är mer värd och tycker det är orättvist om han inte särbehandlas, han klarar att leka med flickor men inte pojkar, han klarar inte klockan, knyta skorna eller ta eget initiativ i något om inte någon vuxen stödjer honom. Detta barn fyller 11 år.
Lillebror är överaktiv och gör allt hela tiden för att få uppmärksamhet och för att bli omtyckt, han orkar inte lugna sig och vet aldrig vad han egentligen tycker utan tycker samma som omgivningen eftersom hans känsla är att han är "fel". Skolan trpr att han har adhd, men jag vet att han är bara jävligt illa uppfostrad av idiotmorsa.
Hos mej är han lugn och han vill bara sitta och gosa i mitt knä. detta barn är 8 år.

Fy vad elakt sagt! Vem vill bli jämförd på det viset i en familj?
Bra att du sa ifrån:)
Min man körde en annan variant typ att om han köpte god choklad och vin till oss så köpte han samma till sina barn när de sedan kom! urfånigt och det tog jag upp endel gånger med honom dvs detta med att jämställa och jämföra. Jag är mer för att vi är vuxna och vi ska vara ett "team" och sedan är det barnen och den relationen ska inte jämföras med en vuxenrelation. I mitt fall var nog hans tänk lite av en rest från tidigare förhållande där man lät barnen komma undan med vuxen saker.
Kan tillägga att barnen inte tyckte om "vuxenchokladen" alls.

De blev lite lulliga, men ack så enkla

Då är man ju nummer två i en kärnfamilj också om barnen går först. Varför ska barnen sättas på piedestal ovanför föräldrarna?Är det inte föräldrarnas uppgift att vägleda och guida barnen genom uppväxten? Jag skulle aldrig låta barnen komma först hela tiden. Börjar det brinna så skulle jag såklart hjälpa barnen innan jag hjälpte pappan eller vid en olycka eller något sådant.Men i vardagslivet behöver dom inte gå före. Ska man rangordna syskonen i ålder också då?Att det förstfödda barnet är värt lite mer än de efterkommande?