Hur lär man barn att inte alltid vara brutalt ärliga?
Min femåring är en snäll kille med många vänner, men han har en stor brist: han är brutalt ärlig hela tiden! Han förstår inte riktigt att det han säger kan såra andra, även om det han säger aldrig är lögn. När kompisar knackar på kan han t ex säga: "Jaha, ni är här igen. Ja, då får jag väl leka med er igen fast jag egentligen inte vill." Eller så kan han säga: "Jag gillar egentligen X bättre än dig, men han leker med en annan kompis idag så då får jag väl leka med dig." Till mig kan han säga: "Jag älskar dig mamma, men linsgrytan du gjorde smakar äckligt." han säger det verkligen inte för att vara elak, han bara säger saker och ting rakt ut utan att tänka på konsekvenser. Ska man se detta som ett personlighetsdrag eller? Vi har försökt tala med honom om detta, men han förstår inte riktigt. Han är en klipsk kille, så det handlar inte om intelligens. Hur ska man se på det hela, tycker ni?