Vill "ge upp", men hoppet och viljan tar över varje månad.
Det börjar bli jobbigt att försöka få ett barn. Naiv som man var i början och trodde det skulle bli kul och gå ganska lätt.
Vi är inne på fjärde året nu och det är jobbigt. kur efter kur efter kur med pergotime. Blev gravid för ett och ett halvt år sen som slutade i missfall.
Det tär så förbannat och även om jag varje månad "vet" att det inte blir något, så är viljan och hoppet så starkt att jag bygger upp en stor förväntan för att sedan falla rakt ner i besvikelsen.
Vi är båda unga och friska. Jag har PCOS men är inte överviktig.
Funderar på att ställa oss i kön för IVF. Men det verkar dra mycket kraft från förhållandet. ( det gör det iofs nu också..)
För jag älskar min fästman och jag vill inte sätta hela vårt förhållande "på spel". Då är det ju inte värt det.
Behövde mest skriva av mig tror jag. För allt känns kolsvart just nu.
Kämpa på alla som kämpar där ute för en liten och hoppas alla ni barnlösa tillslut lyckas!
Tack.
