• Anonym (Spräckt)

    Förlossning! ni som fått bristning i underlivet III:e gradens skada (inget för förstföderskor,VARNING)

    Jag födde barn i fredags. Han ville komma ut som superman med ena handen för huvudet.
    Detta resulterade att jag blev rejält spräckt.
    Hela mellangården och ända bak till rumphålet.
    Ringmuskeln klarade sig iaf.
    Jag blev sydd i över 40 min.
    Detta är min andra förlossning var inte alls förberedd på nåt sånt här, eftersom jag inte sprack alls nästan med dottern, bara ytligt i yttre blygläpparna.
    Mina frågor.
    Hur blev det sen?,sexuellt, slappt,rumpan, ALLT!

  • Svar på tråden Förlossning! ni som fått bristning i underlivet III:e gradens skada (inget för förstföderskor,VARNING)
  • plastkotte

    Min personliga erfarenhet var att det blev inte bra med något på många månader för mig. Jag hade brännande smärtor och grät ofta pgr av hela situationen första månaderna. Det var jobbigt på precis alla plan fysiskt och pyskiskt. Men skulle nog säga att efter ca 10 månader började det kännas OK. Nu ca 19 månader sen så är jag så återställd jag kan bli. Men det var verkligen ingen rolig upplevelse!

  • Anonym

    Usch vad otäckt det låter, min tjej kom oxå som superwoman, har länge funderat på om det va därför jag sprack men inte fått jättemycket svar på det. Jag som va nervös med när jag kände hon kom ut, då fick jag lite panik inte ville spricka och fy tusan vad det gjorde ont. Nu sprack jag inte hela vägen bak. Men mellangården, framåt och inåt. Sjukt nog tänkte jag när hon höll på att sy ihop mig att hon (barnmorskan) såg ut som en skräddare med glasögonen fram på nästippen. Nästan så jag sa det högt.

    Jag hade så ont jag inte kunde röra mig i början, men eftersom jag inte har något att jämföra med (1a) så kändes det ju ok. Jag hade inte sex förrän hon var 10 månader (vi var inte ett par pappan och jag) och när vi sen hade det så kändes det inte alls. Någon gång kan jag känna en brännande känsla, men aldrig under sex. Där emot så har jag lite problem med läckage, heller inte där fått svar på om det kan va en bidragande faktor att man faktiskt spruckit så mycket. Mera att man inte är bra på att knipa, fast jag nog tycker att jag försöker göra det. Jag upplever det inte som slappt heller.

    Jag känner mig ändå helt återställd. Förhoppningsvis kommer det gå bra för dig med!  =)

  • Dagg1

    Jag är inte återställd efter min förlossning. Mitt barn föddes för ett år sedan.

    Dock sprack jag så mycket man kan med första barnet. En total spfinkerruptur av grad 4.

  • Awesome

    Jag sprack lika mycket som dig, trots ett litet barn som föddes "normalt". Har aldrig haft något problem med varken såret eller ärret. Vi hade sex fem veckor efter förlossningen, gjorde inte ont alls. När jag läser trådens inlägg så förstår jag att jag haft tur, hoppas det gäller dig också.

  • Anonym (Spräckt)
    plastkotte skrev 2012-07-04 23:35:30 följande:
    Min personliga erfarenhet var att det blev inte bra med något på många månader för mig. Jag hade brännande smärtor och grät ofta pgr av hela situationen första månaderna. Det var jobbigt på precis alla plan fysiskt och pyskiskt. Men skulle nog säga att efter ca 10 månader började det kännas OK. Nu ca 19 månader sen så är jag så återställd jag kan bli. Men det var verkligen ingen rolig upplevelse!
    Men det finns hopp alltså! Jag har inte ens vågat titta efter. Jag känner ju att det är väldigt många stygn.
    Det var som rena slakthuset efter min förlossning. Jag hade oturen att det var säldigt många som skulle föda barn samma dag och tid som mig. De fick ringa in en bm,hann inte få nån bedövning (hann inte förra gången heller) denna gången tog jag till lustgasen iaf. Förra gången blev det helt naturlig.
    Anonym skrev 2012-07-04 23:46:22 följande:
    Usch vad otäckt det låter, min tjej kom oxå som superwoman, har länge funderat på om det va därför jag sprack men inte fått jättemycket svar på det. Jag som va nervös med när jag kände hon kom ut, då fick jag lite panik inte ville spricka och fy tusan vad det gjorde ont. Nu sprack jag inte hela vägen bak. Men mellangården, framåt och inåt. Sjukt nog tänkte jag när hon höll på att sy ihop mig att hon (barnmorskan) såg ut som en skräddare med glasögonen fram på nästippen. Nästan så jag sa det högt.

    Jag hade så ont jag inte kunde röra mig i början, men eftersom jag inte har något att jämföra med (1a) så kändes det ju ok. Jag hade inte sex förrän hon var 10 månader (vi var inte ett par pappan och jag) och när vi sen hade det så kändes det inte alls. Någon gång kan jag känna en brännande känsla, men aldrig under sex. Där emot så har jag lite problem med läckage, heller inte där fått svar på om det kan va en bidragande faktor att man faktiskt spruckit så mycket. Mera att man inte är bra på att knipa, fast jag nog tycker att jag försöker göra det. Jag upplever det inte som slappt heller.

    Jag känner mig ändå helt återställd. Förhoppningsvis kommer det gå bra för dig med!  =)
    Min bm sa att det var därför jag sprack iaf. Eftersom inte huvudet som annars är mjukt kan forma sig efter underlivet, det blir liksom fel "tryck"
    Men det kändes normalt med sexet? Alltså du kände att du hade sex?
    Dagg1 skrev 2012-07-04 23:53:18 följande:
    Jag är inte återställd efter min förlossning. Mitt barn föddes för ett år sedan.

    Dock sprack jag så mycket man kan med första barnet. En total spfinkerruptur av grad 4.
    Vilka problem har du?
    Awesome skrev 2012-07-05 00:14:13 följande:
    Jag sprack lika mycket som dig, trots ett litet barn som föddes "normalt". Har aldrig haft något problem med varken såret eller ärret. Vi hade sex fem veckor efter förlossningen, gjorde inte ont alls. När jag läser trådens inlägg så förstår jag att jag haft tur, hoppas det gäller dig också.

    Det är inte just smärtan jag är rädd för, det är just om man får känselbortfall, slapp osv efter en sån här förlossning.


  • Dohgon

    Låter inte alls trevligt! Jag sprack ingenting själv under förlossningen, men de klippte i förebyggande syfte.
    Det enda jag vet om att bli sydd osv var att det var svårt att sitta osv i början efter förlossning.
    Men klipp och spricka är ju två helt olika saker =/

    Hoppas det går bra för dig =)

  • Anonym
    Min bm sa att det var därför jag sprack iaf. Eftersom inte huvudet som annars är mjukt kan forma sig efter underlivet, det blir liksom fel "tryck"
    Men det kändes normalt med sexet? Alltså du kände att du hade sex?
    Det låter ju högst troligt, intressant att höra, tycker jag har fått så dåliga svar, även om jag inser att det måste påverka.

    Absolut! Jag känner allt, så det är bara bra. Jag va oxå orolig innan, och om det för partners skull skulle kännas sämre med, men det säger han att det är som vanligt. Jag hoppas att det kommer gå bygga upp muskulaturen bättre med tiden oxå. Men inget som är sämre än innan på sexfronten. 
  • Dagg1

    jag har konstant ont i ärren samt problem med tömning av tarmen. Dock ska det ju tilläggas att jag sprack så mycket det gick, alltså slemhinnor, muskler etc. Det är inte jätte vanligt att man spricker så mycket.

  • Anonym (Jag med)
    Dagg1 skrev 2012-07-04 23:53:18 följande:
    Jag är inte återställd efter min förlossning. Mitt barn föddes för ett år sedan.

    Dock sprack jag så mycket man kan med första barnet. En total spfinkerruptur av grad 4.
    Jag fick också en spfinkerruptur av grad 4 med mitt (hittills) enda barn. Han föddes med huvudet först (ingen superman) och vägde "bara" 3375 g. Dom första 2 veckorna var ett rent helvete; ont att sitta, kissa, bajs, gå, stå mm. Efter ca 2 månader var nästan all stygn borta och det känndes sakta lite bättre. Efter 3 månader kunde jag börja ha sex igen men det stramade i ärret och känndes inte så mycket i övrigt. Sen har det bara blivit bättre och bättre med tiden och nu efter 11 månader känner jag inte alls av att jag sprack. Jag är inte öm, det stramar inte i ärret (ärren) och allt är som det var innan.
  • Dagg1
    Anonym (Jag med) skrev 2012-07-05 12:49:52 följande:
    Jag fick också en spfinkerruptur av grad 4 med mitt (hittills) enda barn. Han föddes med huvudet först (ingen superman) och vägde "bara" 3375 g. Dom första 2 veckorna var ett rent helvete; ont att sitta, kissa, bajs, gå, stå mm. Efter ca 2 månader var nästan all stygn borta och det känndes sakta lite bättre. Efter 3 månader kunde jag börja ha sex igen men det stramade i ärret och känndes inte så mycket i övrigt. Sen har det bara blivit bättre och bättre med tiden och nu efter 11 månader känner jag inte alls av att jag sprack. Jag är inte öm, det stramar inte i ärret (ärren) och allt är som det var innan.
    För mig var det oxå med första barnet, såg att jag kanske var lite otydligt :) För mig har det dock inte blivit bättre, utan snarare tvärtom (om man bortser från de första månadernas hemska smärta). Men jag har varit på undersökning och det ser ut som om det kan finnas "trådar" i ringmuskeln som inte sitter där de ska. Ska bestämma under sommaren om jag vill testa operera om mig eller inte. Mitt barn blir snart 1 år. :)

    Skönt dock att höra att det har gått bra för dig efter din förlossningsskada och att du kan leva på som innan :)
Svar på tråden Förlossning! ni som fått bristning i underlivet III:e gradens skada (inget för förstföderskor,VARNING)