Inlägg från: snällochgla |Visa alla inlägg
  • snällochgla

    Är min mammas oro berättigad?

    De där vännerna du var ute med. Känner din mamma dem? Är det någon av dem som har dåligt rykte eller så?

  • snällochgla

    Vilken tur man har om man har en mamma som faktiskt blir orolig och bryr sig om en. Det är ingen självklarhet! Så många springer vind för våg och ingen bryr sig och det är den verkliga tragedin. Inte att en mamma oroar sig för mycket (eventuellt),

  • snällochgla
    lokacitron skrev 2012-07-05 10:00:52 följande:
    Ingen tid var avtalad hur länge jag skulle vara borta.
    Hon ville att vi inte skulle vara utanför vårt hus då det skulle "störa" henne.

    Måste väl säga att jag är ganska van men hennes "martyrandre" och att det inte längre biter på mig och jag tyckte mest hon var larvig.

    Jag kunde följa med om jag ville, det skulle innebära att jag missade min skolavslutning vilket jag inte ville. Hon hade också erbjudit sig att ordna så mormor eller någon skulle bo här. Jag tackade nej då jag inte ansåg att det behövdes, hon såg till att kylen var full när hon åkte så fixade jag resten.

    Lite det också, när jag försöker minnas tillbaka har jag bara hört henne säga att hon älskar mig två gånger och båda de gångerna har jag sagt det först till henne. Men  det är en annan diskussion.
    "En annan diskussion"? Jamen handlar inte din tråd om relationen med din mamma? En mamma ska säga till sina barn att hon älskar dem. Hela livet håller man annars på och strävar och längtar efter det. Men jag hoppas att din mamma bara inte kan uttrycka sig eller tycker det är pinsamt. Fråga henne öga mot öga "-Älskar du mig mamma"?  En del säger att det är självklart att man älskar sina barn men det är nys. (jag vet för jag var oönskad och har krusat mamma hela livet med noll respons)
  • snällochgla
    lokacitron skrev 2012-07-05 15:46:40 följande:
    Är oerhört tacksam för era synpunker. Bara för att förtydliga så är jag en kille, inte för det spelar någon större roll men ändå.
    VA?? Ja det gör en himla stor skillnad i mina ögon.  Nu har jag ju ingen son men om jag hade så kan jag tänka mig att jag inte skulle vara hälften så orolig när han var ute med sina kompisar.  Killar är ju inte utsatta alls på samma vis som tjejer utan kan försvara sig på ett annat sätt. Men jag är 50+ så det kanske är stenålderstankar?Om det inte är droger inblandade för då skulle jag förstås vara orolig och rädd.
  • snällochgla
    Lavish skrev 2012-07-05 17:28:02 följande:
    Ja, det är stenålderstankar. Det är mycket vanligare att unga män blir misshandlade eller rånade ute på natten än att något händer en tjej.
    OK! Jag får skylla på att jag ju inte har någon son så jag har inte tänkt hela vägen.................
  • snällochgla
    Lavish skrev 2012-07-05 17:35:09 följande:
    Sen kan man ju iofs argumentera för att det är "värre" att en tjej blir våldtagen än att en kille blir misshandlad. Men liiiite stenålderstänk ligger det väl i det med?
    Ja allt är ju iofs relativt. Om tjejen blir utsatt för en gruppvåldtäkt och grabben får en snyting som bara ger en blåtira!!!!
Svar på tråden Är min mammas oro berättigad?