lokacitron skrev 2012-07-05 10:00:52 följande:
Ingen tid var avtalad hur länge jag skulle vara borta.
Hon ville att vi inte skulle vara utanför vårt hus då det skulle "störa" henne.
Måste väl säga att jag är ganska van men hennes "martyrandre" och att det inte längre biter på mig och jag tyckte mest hon var larvig.
Jag kunde följa med om jag ville, det skulle innebära att jag missade min skolavslutning vilket jag inte ville. Hon hade också erbjudit sig att ordna så mormor eller någon skulle bo här. Jag tackade nej då jag inte ansåg att det behövdes, hon såg till att kylen var full när hon åkte så fixade jag resten.
Lite det också, när jag försöker minnas tillbaka har jag bara hört henne säga att hon älskar mig två gånger och båda de gångerna har jag sagt det först till henne. Men det är en annan diskussion.
"En annan diskussion"? Jamen handlar inte din tråd om relationen med din mamma? En mamma ska säga till sina barn att hon älskar dem. Hela livet håller man annars på och strävar och längtar efter det. Men jag hoppas att din mamma bara inte kan uttrycka sig eller tycker det är pinsamt. Fråga henne öga mot öga "-Älskar du mig mamma"? En del säger att det är självklart att man älskar sina barn men det är nys. (jag vet för jag var oönskad och har krusat mamma hela livet med noll respons)