Är min mammas oro berättigad?

Det är jättejobbigt att vara den där personen som ligger vaken på natten och väntar. Man fantiserar ihop en massa läskigheter som man tänker skulle kunna hända. Morgonen efter känner man sig lite fånig och skäms över att man tänkte vissa grejer.

Mitt råd till dig är att ha en god dialog med din mamma. Du har inget att dölja så varför inte berätta för henne vad du gör. Berätta gärna vad ni hittade på, vilka som va där, vad för tokigheter någon sagt eller gjort. Ni kan skratta gott åt det tillsammans. Din mamma kommer känna att hon får bättre inblick i hur en sen kväll kan se ut och kommer efter hand att vara mindre orolig.
Skicka gärna sms till henne om du är ute sent. Inte för att någon bett om det utan bara för att vara snäll ifall hon råkar vara vaken. 

Motsatsen hade varit att du sluter dig eftersom du tycker hon beter sig illa mot dig. Att du inte berättar något alls. Och att hon inte har med det att göra. Det kommer absolut resultera i en ännu mer orolig och ängslig mamma, som kanske också råkar säga fler dumma saker. Dessa dumma sakerna sägs ibland i ren frustration, för att få någon som helst respons från den andra personen.

Jag tycker du låter som en jättefin och skötsam kille. Din mamma har gjort och gör, ett bra jobb. :) Och du själv också naturligtvis.

Ett tips: Visa gärna din mamma denna tråden. Det kan öka förståelsen mellan er.