Pojke i klänning!

Låter ju lite opraktiskt på en lekplats, men jag förstår inte vad könet spelar för roll. Fastnade snoppen i tiaran?

Men är det att kläderna kan gå sönder som stör dig, eller? För det gör ju ungars kläder hela tiden, tycker jag. Åtminstone om de ska få leka fritt och härja runt. Ser inte att det är värre att en prinsessklänning går sönder än en vanlig tunika t ex.

Men visst, som jag skrev låter det lite opraktiskt, sådana klänningar brukar vara rätt stela och tajta, inte direkt någon hit om man vill röra på sig och flaxa runt som barn ofta vill.

Ok, vi ser det på helt olika sätt då.

Förra veckan hade jag en skock ungar av båda könen här, kompisar till sonen. Det var lite taskigt väder, så de fick botanisera bland mina sjalar, hattar, smycken, mitt smink och min garderob helt fritt. Det blev otroligt roligt, de hade stora teaterföreställningar (sonen var bl a rik dam, väldigt trovärdigt ), och fantasin hade inga gränser alls.

Sen blev det uppehåll, och då for hela ungskaran ut och lekte kull och spelade fotboll, fortfarande klädda i diverse hattar, smycken, mina kjolar och sjalar. Jag såg liksom inget fel i det, trots att inget av det egentligen var avsett för lek. 

Hahaha, ja med förlov sagt så verkar det lite hönsmammeaktigt.  

Jag ser inte det farliga i att de snavar eller fastnar heller, det enda som händer är ju att de ramlar och kanske slår sig lite. Ingen fara, det hör barndomen till med lite småblessyrer. De smycken de lekte med är inte direkt kronjuvelerna, så kommer de bort är det inte hela världen. Fastnar de i ett träd eller nåt, litar jag på att nån annan unge antingen fixar saken eller slår larm till oss vuxna. Allt löser sig.

Säger jag som är rätt laidback när det gäller det mesta.

Jag ser faktiskt ingen skillnad. I vad ligger skillnaden, menar du?

Ja, för att tvååringen själv tyckte det var kul är ju helt uteslutet. Eller?

En normalt utvecklad tvååring klär sig väl f ö själv till stor del. Det är ju ingen bebis. 

Det kan då de tvååringar jag stött på, inklusive mina egna i den åldern. Det kanske blir lite snett och vint, men det spelar ju ingen roll. 

Man tillhandahåller väl de kläder ungen efterfrågar, i mån av ekonomisk möjlighet? Så har vi kört iaf. Inte har vi köpt kläder utefter egen smak, utan de har fått välja själva och gör än. Ja, efter ekonomisk förmåga då som sagt.

Jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid yngsta barnets klädstil. Det är en salig blandning av färger, mönster och stilar, men han gillar ju det så då får det bli så. Han är f ö känd och beundrad av andra barn just för sin klädstil, för att han vågar köra sitt eget race och inte vara likriktad, och det gör mig väldigt glad.

Ja, åter igen, opraktiskt med prinsessklänning i lekparken, men om ungen envisas så får det väl bli så. Det skadar ju ingen.

Ok. Jag tycker inte det gör något. Kläder går sönder ibland, både vardagskläder och lite mer spejsade. De kan lika väl gå sönder inomhus också. Sånt som händer när det handlar om barn. Det är ingen katastrof.

Sen kan man ju säga till att de ska ta det lite försiktigt om det är något lite dyrare, eller att de ska byta om i fall de vill vara säkra på att inte ha sönder exvis en klänning innan de klättrar i trän. Barn är inte dumma, de förstår rätt bra bara man förklarar ordentligt.

Och igen, varför är det farligt att de snubblar lite (på en gräsmatta)? 

Oj, jösses! Tror inte jag känner mer än ett barn som fått hjärnskakning, och då var det i samband med att han vurpade på cross.

Att de ramlar, oavsett underlag, ser jag som normalt. Det gör de flesta barn utan att vara klädd i klänning, och utan att få hjärnskakning.

Men har man dåliga erfarenheter så kanske man lätt blir lite restriktiv, det kanske jag också hade blivit, svårt att säga.