Ettåring är livrädd för pappa

Hej!

Jag har en underbar och väldigt känslig tjej som nyss fyllt ett år. Hon var inte planerad och jag och hennes pappa har aldrig varit ett par. Han ville inte behålla barnet och vi hade noll kontakt under graviditeten. När min dotter var 5 veckor hörde han av sig och träffade henne sen max en gång per månad tills jag, när hon var ca 6 månader, föreslog att vi skulle ses oftare (varje vecka). Det har blivit lite av och till med det, men vi träffas iafl mer regelbundet och han försöker verkligen få till en relation med henne, även om han har noll koll på hur barn funkar. Hon har inte varit särskilt intresserad av att bonda med honom och ibland har hon t o m gråtit länge och väl när han har kommit hit på besök. Dock har utbrotten alltid gått över efter en stund i mammas famn och han har kunnat leka med henne lite efter det (även om hon oftast kommer till mig och leker då). Jag har inte kunnat lämna rummet utan att hon börjat gråta.

Tidigare i sommar var vi borta i 3 veckor och träffades sen pappan en gång som gick bra. Men de senaste två gångerna vi träffat pappan har min dotter blivit alldeles utom sig. Hon gråter otröstligt och så fort hon tittar på honom tar det ny fart. De här gångerna har gråtattackerna inte gått över, trots att jag lyft upp henne och pratat lugnt med henne och tröstat, så vi har fått ge upp och skiljas åt. Nu börjar hon t o m gråta bara jag säger "pappa".... Jag vet inte vad jag ska göra... Vad kan denna desperata rädsla bero på? Och hur gör vi för att "omprogrammera" det hon känner inför honom till något positivt? Pappan känner sig naturligtvis väldigt ledsen över det här och jag tycker också att det är riktigt tråkigt eftersom han är en bra person som jag gärna vill att hon ska ha i sitt liv....

Tacksam för svar.