Är det fel att överföra åsikter och värderingar till sina barn?

Det är ju helt oundvikligt att man överför sina egna värderingar på sina barn. Men man ska vara lyhörd för om barnen har en egen åsikt och respektera det.

Barnen vet inte vad jag röstar på tex men de vet ju åt vilket håll jag lutar efter alla diskussioner vi haft. Ett av barnen är aktiv i ett parti på "andra sidan" vilket är helt ok för min del.

Ja till viss del.

Jag har överfört min värdegrund till barnen. ALLA människor och djur har känslor. ALLA är lika värda. 

När det gäller religon har dom fått möjligheten att utforska själva. Aktiviteter i babtistkyrkan och svenskakyrkan. Jag är ateist. Ingen har dok anammat tron. 

Nu när min dotter hade sitt första val inom politiken så röstade vi inte på samma parti. Hon och jag gick igenom dom olika partierna.  

Jag tycker att man som förälder ska hjälpa sina barn och att vara öppna för allt.

Sen finns det självklart värderingar som man föröver utan att man tänker på det.  

Håller helt med. Det viktiga tycker jag är att man även pratar om vilka alternativ som finns och vad det är som gör att människor tycker olika. Jag tror mycket väl att man kan ge barnen god möjlighet och uppmuntran att forma sina egna värderingar och stå upp för dem, utan att för den sakens skull behöva vara hemlig med vad man själv tycker. 

Hmm... jag vet inte om jag tror/tycker att "överföra värderingar" är helt synonymt med att vara öppen med sina åsikter. Hur man än gör, så för man nog över en del av sina värderingar, och det behöver inte vara att man t.ex. öppet yttrar "jag tycker..."

Personligen känner jag att jag å ena sidan har sunda och bra värderingar ang. det mesta (det lär väl de flesta tycka om sig själva ) och jag vill ju gärna att mina barn skall komma att dela dessa värderingar. Samtidigt är en av mina värderingar att jag skall försöka ge barnen så stort utrymme som möjligt att formas till sina egna personer, så det krockar lite.

Konkret blir det väl kanske så att jag är tydlig med att "så här tycker jag, men andra kan tycka annorlunda - t.ex. så här" också försöker jag att på ett neutralt sätt berätta vad andra tycker/tror om det vi pratar om (även om det såklart kan vara svårt att inte färga det jag säger med mina åsikter).

Nej, man kan och bör vara öppen med sina åsikter. Däremot ska man vara tydlig med vad man baserar dessa åsikter och värderingar på, och inte kräva att barnen ska tycka likadant. Om man inte kan vara ärlig om vem man är och vilka värderingar man har inom hemmets fyra väggar så tror jag att det blir lite jobbigt.

Bakgrunden till frågan är en tråd där det diskuteras vegetarianism. Vissa hävdar att det är fruktansvärt fel att föra över värderingar av det slaget på barnen medan andra tycker att man för över värderingar hur man än bär sig åt. Det har också framkommit åsikter om att man inte bör låta barnen veta något om var man står politiskt eller livsåskådningsmässigt heller.

Personligen anser jag att det är helt naturligt att diskutera högt och lågt i en familj och att det är helt ok bara man är öppen med att andra tycker på andra sätt och att man måste bestämma sig för vad man själv tycker. Dock kommer man givetvis att föra över mycket på barnen men jag ser inget fel i det, bara de har möjligheten att välja en annan väg. 

Ibland är det inte särskilt nyttigt. Jag har extrema problem med min dömande hållning gentemot idioter. Det har inte gett mig annat än huvudbry och kass attityd. Min man däremot har aldrig haft en ovän i hela sitt liv och alla tycker att han är trevlig, social och rolig. Ingen fattar vad han ska med mig till. Givetvis jobbar jag stenhårt på att inte föra över min kassa människosyn på min son. 

Jag tycker att man ska vara försiktig så man inte får en unge med en massa fördomar som kanske agerar elakt mot andra p.g.a. dessa.
Har en syster som är väldigt von oben och som inprintade i sin äldsta unge att han var bättre än andra p.g.a. olika saker. När han började skolan fick hans lärare ta honom åt sidan och säga åt honom att tagga ner om han ville ha några vänner. Ingen vill leka med en unge som tjatar om att hen är bättre och att andra är sämre. 

Precis den situationen arbetar jag aktivt för att inte sätta min son i. 

Även där tycker jag att det viktigaste är att ge alternativ. Jag tycker att det är helt okej att ge barnen vegetarisk mat hemma, och att då tydligt motivera det ställningstagandet och samtidigt berätta varför andra människor vill äta kött och vilka fördelar och nackdelar som finns med det. Vill barnen sen äta kött på dagis och hos kompisar/släktingar så får de göra det. Kanske även att föräldrarna får kompromissa och ha kött hemma ibland när det är enkelt att kombinera med resten av maten (t.ex. att slänga både korv och quorn på grillen). Men barn tar absolut inte skada av att till största del äta vegetariskt hemma, på samma sätt som de inte tar skada av att få följa med på gudstjänst eller att gå med i ett förstamajtåg.