Vaknade upp med en mystiskt märke (bild) och nu har jag ont i benen...

Står i telefonkö hos 1177 nu

Haha jaaa, det här blev ju lite lustigt. Inte alls som jag trodde. Som tur var ingen telefonkö. Det här kan jag ju inte ens sammanfatta till en kort story så för er som orkar:

Jag presenterar mig och berättar om märket så detaljerat jag kan, samt om smärtan i benen.
Jag lägger till att jag har hjärtklappning (jag nämnde inte det i ts, har sjuk hjärtfobi), yr när jag ställer mig, svettas och fryser. Jag sa att jag trodde det kunde bero på sömnbrist.
Hon frågade om feber och jag tog en temp i armhålan som visade 35,3. Man lägger nog på 0,5 när man tar i armhålan. 

Hon undrade över sömnbristen och jag sa som det var, att min dotter vill sova hos oss senaste tiden och då sover vi dåligt. Hon sparkas och vaknar, hon sover inte bra hos oss men vill ändå sova där. Samt att min sambo jobbat två dygn i rad (behandlings.ass dygnjobb sovande jour) men kommer hem om några timmar. Vågade inte säga att han är och spelar poker nu eftersom hon började typ förhöra mig. Men jag har alltså inte sovit bra på länge och de tre senaste nätterna i princip inget.

Yrseln har jag haft sen jag födde dottern, hjärtklappning har pågått en vecka och jag har alltid haft låg temp.
Hon menade på att jag kan ha blodbrist, lågt blodtryck vilket jag jämt haft. Jag har alltid haft låg temp och min dotter föddes lågtempad och fick ligga länge vid mig. Dessutom äter jag dåligt när jag inte sovit (dock "tvingar" jag i mig) och hon sa att jag måste gå och kolla HB. Hon sa att jag ska dricka vätskeersättning, att jag ska lämna bort dottern så jag får vila (nej!) och att jag kan ha blivit eller bli deprimerad av min fart och fläkt som jag beskrev lite snabbt.

Om bettet sa hon inget specifikt. Frågade om det var svullet typ och att jag skulle sluta klia, samt badda med alsolsprit. Hon fick alltså det hela till att jag är depp, har blodbrist, måste avlastas och att min sambo måste FÖRSTÅ att barn är heltidsjobb. Vilket han gör, men han kan ju inte ta henne de dygn han jobbar. Inatt har vi redan bestämt att om hon är ledsen, lägger han sig på en madrass inne hos henne så jag får sova. Han jobbar tyvärr dygn imorrn igen så from imorrn bitti är det full fart som vanligt för mig.

Grejen är den att jag känner mig inte deprimerad, pressad eller nånting. Må hända jag ha blodbrist, och jag ska ta ett HB eller köpa järntabletter ändå. Dricka vätskeersättning för att det är bra. Men ang bettet sa hon ju inget.. Så jag får väl avvakta och se hur det blir. Smärtan i benen fick hon ju till fysisk utmattning med.

Jag kommer heller inte att skaffa passning till dottern nattetid. Även fast hon sa "din dotter dör inte av om du inte är där, men du blir sjuk av att inte sova" så känner jag att jag fixar det. Dagtid så ja, kanske jag måste prioritera mig själv lite mer. Men de nätter sambon jobbar så är det hos mig hon tröstas. Jag har inget emot när någon vill ta vagnturer och jag har passning när jag tex solar och går till frissan. För jag vet att hon inte lider av det.

Men ja, bettet då.. Hm. 

Jo jag känner mig lite besviken i efterhand. Kanske aldrig skulle berättat om mina egna spekulationer kring det med yrsel mm, att det kunde vara sömnbrist. Jag blir bara så himla rädd för att symptomen ska betyda att jag är allvarligt sjuk. Jag är egentligen livrädd för att söka vård. 

Det var ingen kö, men jävlar så länge hon babblade! Precis, jag fick mig en liten hobbypsykolog i andra änden.. 
Vad gör jag? 

Dricker i af vatten nu. Fick ett recept på vätskeersättning med av psykologkocken. Men jag köper resorb imorrn och håller mig till vatten ikväll.

Jag kommer inte ringa 1177 igen, utan avvakta till på måndag och gå till vc. Det som har tillkommit under natten är att jag började klia på ett nytt ställe igår. Armen, väster, mot axeln. Och nu har jag ont inuti armen. Det verkar som det sätter sig i muskler/muskelfästen. Jag har inget märke på armen, men har lika ont där som i benen. 

Tackkära du. Jag lovar att uppdatera så fort jag vet nåt mer om mitt "tillstånd". Jag har druckit och ätit bra idag, men mår väl lika som igår. Dock ingen försämring.

Jag har varken feber eller känner av nån förlamning. Huvudvärk har jag däremot. Idag ser "bettet" mer plant och fint ut. Blåmärket har blivit mindre, men ingen förbättring i hur jag känner mig.

Jag blir uppringd av vc 11.10. Tog en temp idag och den visade 33,9 vilket jag känner är väl inte så normalt. Har druckit bra och ätit bra, men jag svettas som en idiot och de senaste dagarna har det varit en sjö i sängen om natten.

Jag tog nyss en kall dusch, svettas lika mycket fortfarande. Jag är en sån som annars fryser. Låg temp är normalt för mig, men då menar jag 36, inte 33,9!

 

De tyckte jag behövde en läkartid, men inte för bettet utan för allt annat. Bettet ser ännu bättre ut idag. Jag kommer dock visa upp det på läkartiden. Jag fick ingen tid förrän om en vecka, 10.30. De hade på onsdag-torsdag och fredag men då är jag borta. Skumt, hon sa att om jag får ont i hjärtat ska jag åka in akut?!?! Tycker bara allt blir konstigare och jag börjar få rejäl panik. Jag är seg med att ta tag i mina fysiska problem, och när jag väl gör det förväntar jag mig hjälp på en gång annars tänker jag bara mer och mer på det och blir rädd. 

Det tycker jag med. Jag upplyste min mor om detta igår, och hon är orolig. Hon ser på mig hur jag gått ner i vikt. Och först idag har min sambo fått veta hela sanningen. Grejen är den att jag blir MER orolig själv när de i min närhet får vetskap om att jag inte mår bra. 

Min mamma ringde imorse och frågade hur det var idag, det ger mig panik. Min sambo kom med ett mått blutsaft och är så himla vaksam. Gulligt, men deras oro gör mig helt ur balans. Och nu när jag inte får hjälp förrän om en vecka och de ska gå och oroa sig så kommer jag ju rasa!

Sen när hon på vc sa att jag ska åka in om jag får ont i hjärtat blir jag ju så orolig. Jag är ju väldigt rädd om hjärtat och i min värld är det värsta som kan hända om det är nåt med hjärtat. Fast det tror jag inte det är. Men förstå att genomlida en vecka så.

Mår jag värre och inte tror det beror på oron inför hur jag ska palla detta i en vecka, så blir det nog akuten. 

För att jag är bortrest från onsdag eftermiddag till och med fredag eftermiddag. Det är den enda semestern jag kommer ha med min familj på hela sommaren, och bara för att jag mår lite dåligt tänker jag inte avboka hotell och alla andra aktiviteter. Vi har dessutom sällskap av folk där som också de skulle behöva ställa in allt och förlora pengar om jag inte följer med. Det drabbar inte bara mig sas.

Vad fan säger du? Är det nån som inte är martyr så är det inte jag! Jag har inte ens berättat detta för mina nära förrän igår, av anledningen att jag trodde jag skulle få en läkartid/ssk-tid idag så var det ur världen.

Personligen kan jag hålla det för mig själv med hanterbar oro, men när andra oroar sig blir det inte uthärdligt.

Under semestern gör jag som varje dag - biter ihop och ser glad ut. Och den här semestern är viktigare än att jag får komma till läkaren.  

Jag frågade vc om akuttid. Alla akuttider var slut idag och de tar mest öron-näsa-hals och sånt. Det här var för mycket för att en akutläkare skulle kunna reda ut. Vi bor i ett litet samhälle, mindre stad. Finns bara en vc.

Nej fy stackare, tur du fick en tid i alla fall. Hoppas du mår bättre snart!

Tusen tack. Hinka kaffe, umgås med familjen och upplevelser ska nog få mig att stå ut. Och hotelfrukost :)En vän hade borrelia nåt år innan hon fick hjälp. Hon funkar fortfarande ;DJo det tror jag, och jag åker in på en gång om jag känner att det inte håller. Det lovar jag. Jag tar detta på allvar, men semestern är så viktig. Jag väljer hellre vc dit vi ska, än här på onsdag.Jag ska visa bettet för dem, men de hade inga tider.Det visste jag faktiskt inte.. Oj. Oj vad dum jag känner mig. Jag är alldeles för naiv (rädd) för att förstå sånt här. Vill iksom inte veta av att Jag kan vara sjuk. Blir rädd.

 

Precis. Det är därför jag inte kan ta någon tid hos distriktssköterskan. Jag förstår att du inte har för avsikt att kritisera mig, och jag tackar för omtanken.

******************

Idag mår jag lite bättre. Jag har hand om barnen och kan utan problem stå och gå. Dock trött och yr och hjärtklappning, andfådd när jag går uppför trappan mm, men eftersom jag mår bättre så känns det inte akut längre.

Jag blir verkligen jätterörd över att ni alla engagerar er såpass som ni gör, och vill mitt bästa. Nu är jag ju inställd på att få hjälp för detta, så jag ljuger inte när jag säger att jag tar det på allvar och kommer söka om det förvärras. Annars väntar jag till på måndag, för även om jag tar det på allvar, så i min värld är det inte akut nu när det känns "okej".

Det blir semester, och jag kommer hålla mig på benen. Går det inte så söker jag naturligtvis hjälp på semestern.

Vad jag undrar över är varför ingen av de två (1177 och vc) sköterskorna jag pratat med reagerat över min beskrivning av bettet?!  

Jag förstår att du tror det, och det är väl liknande symptom. Däremot passar det inte in med den låga tempen och så vidare. Dessutom mår jag psykiskt bra. Jag har lidit av ångest som yngre med panikattacker. Det här är inte något jag känner igen från min period med ångest.

Tänkte bara meddela att jag mår bra igen, helt och hållet förutom hjärtklappning, temp och yrsel. 

Bettet är försvunnet och jag har inte ont i kroppen.

Tack alla som engagerat sig.