Vad er är mörkaste hemlighet?

Gudars, nej, det kan jag bara inte!

Visst, jag betvivlar inte att de skulle förlåta mig, men jag kan inte.
Jag har däremot sagt till dem  att så fort jag får ett jobb ska jag börja ge tillbaka till dem, för de har hjälpt mig med hyran och sånt ibland, så då kan jag passa på att ge de där extra tusenlapparna också, som "bonus". 

Om jag hittar ett snuskigt välbetalt jobb (i Norge) ska jag donera något riktigt bra till huset också, typ nytt kakel till tvättstugan. Det har behövts i flera år nu, men det har nästan aldrig funnits pengar till att unna sig något här.
Allt går till lån och räkningar. 

Vilken snyfthistoria det där blev, nu då! Jag lovar, vi är inte SÅ miserabla som jag får det att låta.  

Tack ändå, för stödet! Det var fint av dig.