Tramsa skrev 2012-07-09 09:51:51 följande:
Föräldrarna kanske tänker att de inte vill köra bil i onödan och ändå vill ta sig längre bort än vad barnet orkar gå? Förslagsvis. Eller kanske tänker de att klockan halv sex på morgonen stoppar de heller barnet i vagn när de går hemifrån än att börja gå till förskolan redan klockan fem på morgonen?
Mina ungar började cyklar när de var fyra och någon sportig typ är jag inte (ger mig alltså inte ut på raska tre milspromenader för skojs skull och bor dessutom mitt i stan så några sträckor att tala om när det gäller ärenden har jag inte heller) så mina ungar har inte åkt vagn i någon högre ålder. Men jag har ju inte speciellt svårt att föreställa mig situationer då det skulle underlätta enormt för både barn och förälder att ha barnet i vagn istället för gåendes.
Vi hade vagn till vårt barn var 4-5, användes inte ofta det sista året. Jag blev utskrattad av min syster när jag hyrde vagn åt mitt barn (då precis fyllt 5) när vi var på Kolmården. Till saken är att de bodde (och bor) på landet och tar bilen vid längre sträckor och jag var van vid att åka in till stan.
Vilket barn var det som lånade vagnen först, deras äldsta. Det slutade med att de hyrde två vagnar för de insåg till slut att en dag på Kolmården var tröttande för barnsben. Alla tre barn somnade (i sina vagnar) innan vi var ute ur parken.
Annars så var det bra, för vi tog ofta dagsturer inne i stan (stockholm) och mitt barn somnade gärna på eftermiddagen (han var morgonpigg).
Vi gillade (och gillar) att gå långa promenader och då var det skönt att sätta sig i vagnen för att vila trötta barnsben (nej, varken sambon eller jag fixade att ha ett barn på axlarna).
Och när man varit på stranden, snacka om att man var avundsjuk när vårt barn kunde sova i vagnen upp till stugan