Vad är värst? Emotionell eller fysisk otrohet?

Det beror ju på till vilken gräns, men generellt så kan man ju inte styra känslor men handlingar. Om han alltså blir kär i någon annan och inte agerar på det av hänsyn till vårat förhållande så har han ändå tagit ställning för mig. Om han hoppar i säng med någon utan känslor så har han ju medvetet svikit mig.

Om han däremot skriver långa kärleksbrev till någon annan så är det lika illa som det fysiska eftersom det är en medveten handling... Det är det medvetna sveket mer än vad som händer som är avgörande

Emotionell - men då förutsätter det handlingar och inte bara känslor och fantasier. 

Emotionell. Eftersom du skriver otrohet i frågan så förutsätter det väl handlingar för att det ska bli otrohet? Fantasierar kan aldrig bli otrohet i min bok.

Vad är emotionell otrohet? Vad man tänker på?

Ingen förklaring till vad emotionell otrohet är?

Enkelt förklarat:

Emotionell otrohet - Att man har utvecklat (djupa) känslor får någon annan. Blivit kär i eller börjat älska de andre.

Fysiskt otrohet - Att man känner fysiskt attraktion till någon annan och vill ha sex (eller har haft) med den personen.

Mina åsikter:

Fysisk otrohet är väl det klassiska snedsteget där många skyller på alkohol, att man blev så attraherad av personens utstrålning/kropp/ungdom att man hade sex "utan att det betydde något". Tillfället gavs och man föll för det. Oftast kanske bara en gång.

Emotionell otrohet går mycket djupare. Det pekar på att den otrogne har hittat något den har sökt i den andre och det gäller mer än sex och tillfällig attraktion. Här pratar vi om att den otrogne "flyttar" sin kärlek och känslor från de bedragne till den andre. Och då följer allt annat efter. Det blir plötsligt kallt hemma. Man får allt mindre lust till sin partner och när det gäller att ha sex med den andre så är det bara en tidsfråga. Den otrogne vill HA den andre med allt vad det innebär. Det skrivs mail, SMS. Det rings. Allt för att få vara den andre nära och för att hålla hoppet uppe om ett möjligt "vi". Den otrognes tankar är nästan konstant upptaget med att tänka på den andre. Den otrogne är "förälskad" och alla som har varit det vet hur galen man kan bli och hur ologiskt man kan agera.

När det gäller för den otrogne att kunna bryta med den andre så är det självklart enklare att göra det om det bara handlar om fysisk attraktion. Där kan det vara så att man avskyr den andres personlighet men man har inget problem med att ha sex. Detta kan bli tydligt och den otrogne måste svara på frågan om hur det skulle vara att leva i ett förhållande med den andre.

Den känslomässiga otroheten däremot går på djupet och lämnar sår samt är så mycket svårare att bryta. Orsaken till otroheten kan bero på flera saker men om det finns djupare känslor med i bilden så ställer det till en massa. Jag tror även att det inte är omöjligt att en fysisk otrohet i vissa fall kan utvecklas till en emotionell otrohet. En känslomässig otrohet pågår ofta under en lång tid eftersom det handlar mer om att ha sex någon gång. Här handlar det om ett pågående hemligt förhållande på distans. Det är just den medvetna och överlagda otroheten (som inte handlar om en kvälls snedsteg) som skadar tilliten så mycket.

För den bedragna så tror jag att det är svårare att acceptera att en partner har blivit förälskad i någon annan och då har spelat dubbelspel och lurat en själv under lång tid (läs: ljugit en rakt upp i ansiktet gång på gång).

 

Klart värre att killen är kär i någon annan, än att han skulle göra ett fylleligg på krogen. 

Emotionell otrohet finns inte, endast fysisk.

Vem kan anklaga sin partner för att den tänker eller känner fel?